Jag träffar på Carin Dernulf. Känner ni henne? Hon är lite av en Hönökändis, har jag förstått. Pratat här massor av år tidigare. Men inte i år. Hon är mammaledig. Men eftersom hon är uppväxt här så är hon här ändå. Fast som mamma. Inte predikant. Så jag bloggbildar inte henne. Istället frågar jag om Hönötips. Det är massor. Att man ska ligga på klippor, äta glass, gå till hamnen. Men allt kräver sol.

Och när det regnar? Bibelstudier. Oh well.

Jag hittar ett programblad. Där är det det ganska tydligt att Carin hade behövts i startfältet bland predikanter. Bara en annan kvinna är predikant, verkar det som.

Men nu vet jag var jag ska gå. Eller vad. Jag inser snabbt att jag inte har en aning om var Hönötältet ligger. Så jag stannar en man. Han pekar, något besvärat. Men jag lyssnade inte så mycket på vägbeskrivningen. Jag var mer fokuserad på att få en schysst smygtagen bloggbild. 

Men jag minns åt vilket håll han pekade sen var det lätt. Bara att följa…tadaa:

Och där ligger det! Det stora vita tältet där borta. Omringad av vanliga människors tält. Som…torkar sina kläder(?)

Bibelstudiet har redan börjat. Och, hey, här snackar vi klassiskt tältmöte! Kolla. Stor vit duk, predikant långt där framme. Och vem är det? Om inte Runar! Nej, nej. Inte den Runar. Utan Eldebo.

Jag tittar lite i programmet och inser att Hönö är ungefär exakt likadant som både Torp och Nyhem. Det är Piensoho och Runar som är de stora dragplåstren. I övrigt verkar de flesta predikanterna vara från alla samfund utom Missionskyrkan. EFK, pingst, Svenska kyrkan, baptist osv.. Lustig sak det där. Eller så är det jag som är samfundspredikantokunnig.

Eller så är det kyrkan som plötsligt slutat bry sig om samfundsgränser. Vi kan väl hoppas det.