Jag gjorde det. Reste till Hönö, alltså. Tänkte att det var kul. Särskilt som jag besökt Evangeliska frikyrkans sommarkonferens, Torp, Pingströrelsens sommarkonferens Nyhem. Det kändes liksom rättvist att ge missionarna chansen. Om så bara för en dag.

Nu är jag nästan framme. Det här är min dag hittills.

Jag gick upp i svinottan. Så tidigt mjölkbönder hade gråtit. Att tuppen hade behövt väckarklocka. Att ögonlocken fick elchockas till liv.

Iväg i bilen. Måttligt förtjust. Flera gånger övervägt om jag är dum i huvet. Åka till Hönö bara över en dag? kommer jag ens hinna fram innan dagen är slut? Det är ju en miljon mil! Ensam!

 

För att bota tristessen testade jag på lite lekar. Med bilarna på andra sidan körfältet. Jag körde platespotting (det gick dåligt), gul bil (vem ska man slå?), gissa bilmärket först (eller gissa det överhuvudtaget – lika svårt).

Men så helt plötsligt blir E4:an en partypooper och stänger av sikten mot andra sidan med ett gigantiskt buskplantage.

Nya experiment. McDonalds, och den där maränggrejen (jag vet inte hur man stavar schwiss – så vi kallar den maränggrej, ok?). Men det gick ju inte alls. Hur gör man när man ska skedäta och köra? Jag försökte dricka.

det fungerade inte alls. Så jag testade att hålla muggkanten mellan tänderna, för att gräva upp glassen mellan tänderna, och sedan skeda i mig glassen. Det fungerade bättre.

Och så hade en timme blivit dödad och vi var i Jönköping. Visst är det fint när man kommer in över Jönköping? Jag gillar den utsikten. Som inte alls kan göra sig rättvisa på en mobilbild.

Sen kom pissregnet. I vågor, hela vägen mot Göteborg. Och nu blev resan om möjligt ännu tråkigare.

Radion! What a lifesaver. P3 brunchrapport. Och plötsligt massor av kul på en gång!

Men så påminner de att det är i dag som Ipredator sätter igång. Och då blev jag arg. Så fruktansvärt skitarg på alla nollor till politiker som dragit igenom en lag som gör hundratusentals svenskar till brottslingar. Och som kommer skapa Ipredatorer som gör det lättare för riktiga brottslingar att slippa undan. ”Nej, nej, nej”, sa jag högt för mig själv. Slog på ratten, fräste och hade mig.

Så stannade jag bilen. Lugnade ner mig ”det finns inga nollor, bara okunskap” och bloggade min bloggpost om saken. Puh.

(vad är grejen med håret? En tupé?)

Sen var jag helt plötsligt framme vid färjan över till Hönö. Puh. Men vilket himla skitväder!

Tur att jag är så förseende. Jag hade kvar min konferensstövlar.

Sen kom jag på Marie. Hon var lugn och fin. Men regnet hällde ner.

Och vad tycker vi om det, Emanuel? Just det.

Så äntligen var resan slut. Och jag stannade bilen i rondellen, sprang ut och tog en obligatorisk konferensskyltsbild, till tutande bilars förtjusning.

Och nu är jag här! Med obligatorisk plastfoliemacka och papperskoppskaffe och en första Hönöbloggpost.

Men vad gör man nu? Vad händer här på Hönökonferensen? Vad får man inte missa på ett endagsbesök?