Jag är så utomordentligt nöjd med årets sommarbloggare. Inte minst de senaste. Mattias Agnesund utmanade och fascinerade mig precis på det sätt som jag hade hoppats. Som hur han skrivit både bok, blogg och nu avhandling med hjälp av öga och tunga. Men allra mest hans postning om lovsång. Som var så fantastiskt vacker, men framförallt tankeväckande. Obligatorisk läsning.

Och så veckans sommarbloggare: Markus Granseth, programledare på Bolibompa. Jag får ett litet sprattel av glädje varje gång jag ser att det kommer en ny post.

Vi har att göra med en ny bloggstjärna.

De föds då och då, de där bloggstjärnorna. Som tycks vara födda för bloggmediet. Vi har sett några födslar här på Dagen. Carl-Henric Jaktlund blev en sådan för ett år sedan. Jag vill påstå att Maria Hellgren var en annan. De har, mer än vi andra, förmågan att inte bara hitta ämnen utan också kommunicera vad de vill säga på ett fantastiskt lättillgängligt sätt. Som vi läser och sedan bara sitter och gapar. Över att det är så träffsäkert. Så avslappnat. Så rätt. Så bra.

Denna Markus skriver om det där vi andra tänker. Det där vi inte vet att vi tänker. Det där vi har svårt att sätta ord på. Som berättar de vardagliga nästan tabubelagda sakerna så enkelt att det känns utmanande på ett uppmuntrande sätt. Det. Är. Så. Bra.

Jag är lite kär i dig, Markus. Lite kär, faktiskt.