Jag läser vår artikel om att Litauen, efter många turer, beslutat sig för att lagstifta mot dålig hygien, dåliga matvanor och att sprida positiv information om homosexualitet. Och av de tre fullkomligt idiotiska sakerna måste den om homosexualitet vara värst.

Det blir förbjudet att säga att homosexualitet är bra. Att bara ta orden i mun.

Jag läser och skakar lite på huvudet. Tänker att det är otroligt att det handlar om ett land som ligger granne med Gotland. Att det finns de som tror att det är bra att censurera ett samtal. Döda den fria viljan, det fria ordet.

Så tittar jag lite längre ner och ser hur känslorna har fördelats bland våra läsare.

Jag blir så fantastiskt nyfiken: Hur tänkte ni som tryckte på ”glad” här? Vad var det som gjorde er glada? Var det förbudet mot illalukt, mat eller var det homosex?

Fördomsfullt nog antar jag att det handlar om homosexualitet. Ärkesynden. Det är något i de där sexualmoraliska frågorna som får några kristna att förbise det mesta. Så länge ärkesynder, de som handlar om moral, förbjuds och hålls långt borta så blir vi nöjda. Spelar ingen roll om de som utför dem inte vet vem Gud är, eller tror på Honom.

Många av er läsare som har läst artikeln kommer också läsa den här bloggposten. Så jag tänkte att vi kan föra ett resonemang med varandra. Ni provocerade en aning genom att klicka i glad över åsiktscensur, och nu provocerar jag er genom att påstå all vett försvinner när homosex kommer på tal.

Så låt oss nu i stället förstå varandra – varför är det bra att staten förbjuder uppmuntrande åsikter om att homosexualitet?