Nimbus var ju bara ett namn på en kyrka! Som Filadelfia är på en pingstkyrka. Göteborgarna vid kusten är helt enkelt lite fantasifulla och namnger sina kyrkor andra saker än ”Missionskyrkan”. Kul!

Kyrkan är uppdelad i två. Dels en stor hall, vad man får anta är till för dans och konsert, där man minglar och lyssnar på band. Om man vill. Och Christoffer Hiding var här! Men han duckade för alla mina overheadfoton.

Sen finns en kafédel i en byggnad bredvid. Här springer folk emellan, för att det är ett sådant hysteriskt regn. Men i denna del finns också de kända räkmackorna! Men vilken kö! Och vilket regn!

Under kötiden fick jag också chans att iakta denna plats, denna köttmarknad. Vilken fantastisk sociologisk grej det är!

De flesta är i åldern 18-26. Alla smyckade med olika former av kristensymboler: Kors eller jc-kläder. Uppenbart uppklädd för kvällen. För att möta likasinnade. Det är en slags pågående passivt ragg här. Som att komma tillbaka till mellanstadiet. Det är blickar som dröjer lite för länge, kramar som är lite för ömma, och slag. ja, slag. Det är tjejer som slår med öppna händer över mäns bringor, och killar som ger lätta knuffar på tjejer. Kroppskontakt.

Det är som på krogen fast med alkoholen utbytt mot lingondricka och zingo. Och jag kan inte bestämma mig för om det är komiskt eller idealiskt? Vilket som blir bäst, ärligast? Klart är att det åtminstone blir trevligare, och med mindre alkoholidiotiska grejer.

Tillbaka till kön. Efter en timme var det min tur. För att bara upptäcka att räkmackorna var slut! Jag blev rasande, slog med händerna ovanför huvudet, viftade med mitt presskort. Lovade att Göran Johansson skulle få höra om det här. Hur kan räkor ta slut i Göteborg? Det är som att ha slut på kalksten på Gotland! Slut på Löfbergs i Karlstad! Slut på Jesus i kyrkan!

Jag erbjöds en grillad foccacia istället. Det var jag hemskt missnöjd med.

Sen lämnade jag Nimbus. Åt sitt eget öde. Och fortfarande rasande över räkmackan. Tänk. Att detta skulle hända i Göteborg. Göteborg!