Så har vi börjat socialisera ordentligt, här på Tjärö. Utan Twitter, vill säga. Vi samlas i en stor lada plus ett tält och pratar RFID, sociala medier, Poken, streamingstjänster och skrattar sedan gott åt varandras nördigheter. Dunkar i ryggen och skrattar åt det orimliga ”såhär kan det bara vara på sswc” (ja, man säger förkortningen, uttalar inte hela namnet) och ger sedan några uppmuntrande ord för att verkligen understryka hur mycket man uppskattar de andras nörderier.

Vi registrerar oss på campen och får varsin namnlapp. Men inte bara det På namnlappen finns också vårat handle. Alltså det namn vi har på mikrobloggtjänster som Twitter. Och som inte det skulle vara nog får vi också en tagg så att vi kan plocka upp våra superflashiga mobiltelefoner och scanna taggen för att sedan direkt få upp våra digitala profiler och förstå ”aha, det är du som är duu!”

Sedan börjar vi mingla. Jag träffar Sofia Mirjamsdotter som har gjort en papperstidning som hon lanserar här på ön. Det låter kanske konstigt. En tidning på en plats som handlar om digitala tider? Well, papperstidningens innehåll baseras uteslutande på texter hämtade från bloggar.

Och titta, hon och hennes redaktion har plockat en alldeles nygjord text från eder Emanuel Karlsten! Blir ni inte stolta?

Sedan är det invigning. Tomas Wennström, som för några månader sedan skrev en enkel bloggpost och frågade om det var nån som var sugen att ses nån gång i sommar och snacka sociala medier, var närmast rörd över att det nu var 286 nördar som samlats. Och att planering och samordning skett via sociala medier. Allt på ideell basis.

Sedan ströks vi alla medhårs. Fick kärleksförklaringar och fick höra berättelser om hur vandrarhemmet här på Tjärö förvånats över att alla som hört av sig från campen haft gmail-adresser. Och då skrattade vi alla så klart. För vi vet ju att alla med någon slags koll på omvärlden och nya tjänster har en gmail-adress.

(Tomas står längst fram och kliar sig i huvet)

Sedan fortsätter festen hela natten, medan samtal och nörderier fördjupas.

Vi kan väl säga att det räcker så, så länge bloggen, så ses vi imorgon? Godnatt!