Tekla Knös är redan inne på sitt fjärde extranummer på sin comebackspelning. Och det är en fenomenal form av svensk punkallsång som pågår i en spelning som har mycket väl kan bli legendarisk.

Tekla Knös och frikyrkopubliken är en vacker kärlekshistoria. Frikyrkan har på något sätt varit stolta över varje band som försökt visa kristenradikalitet i en musikstil som skilt sig från den gängse. Och Tekla Knös spelar punk. Med svenska, ofta samhälls(ochkyrk)kritiska, texter. 

Det har skapat en hajp och en myt kring bandet, inte minst med hjälp av fans som är närmast fanatiska. Och inte har det minskat av att bandet blev vilande för massor av år sedan.

Men inte längre. I natt var Tekla Knös tillbaka. I ett uppenbart (och planerat?) underdimensionerat tält. Med en publik så extatisk och beundrande att det kan bli en av Frizons mest minnesvärda spelningar.

Hur spelningen var rent musikaliskt? Det minns jag inte, jag var fullt upptagen att njuta av stämningen, allsången och se beundranden glädje i människor som väntat i år på en comeback.