Jag lovade ju lägga ut mitt manus från igår. Det gjorde jag också – fast på mediebloggen Same same but different. Läs det där.
Som kuriosa kan jag berätta att bakgrunden till mycket av tankarna till den texten kommer från ett mail jag fick i somras som var tveksam till att jag pratade med tex Livets ord-företrädare på twitter. Inte att han som skickade mailet inte tyckte att jag fick det, utan han var rädd att jag inte skulle märka den dagen de skrev/gjorde/agerade olämpligt. Likdant med andra kyrkoföreträdare, men Livets ord är ju mer aktiva än andra på Twitter.
Kontentan i min text handlar alltså om att det som nu sker på twitter inte är särskilt annorlunda mot det var förr. Det är bara att läsare, som den mannen som mailade mig, ser det och kan reagera på det. Vi har alltid stått och skrattat, diskuterat, lyssnat, fikat, lunchat med de vi sedan bevakat (och skrivit positivt eller negativt om).
Men det är viktigt att påminna om. Journalister nätverkar. Vi gör det för att få veta mer om vad som händer och i förlängningen skriva bättre och mer relevanta nyheter.