Globen fungerar! Hela parkett och första läktaren är full. Till sista plats.
Jag sitter uppe i ett hörn av på en angiven pressläktare där vi sannolikt har Globens sämsta ljud. Det ligger ett eko och studsar mot ett av valven, högtalarna riktas bort från oss.
Trots det – TROTS DET – sitter jag här med upprymda känslor. Det som i Örebro var 2500 gamla gosplare som samlats i bunker, har nu lyckats översätta till Sveriges största arena.
Anledning? Den taniga svarta killen längst fra. Han sjunger knappt en ton, men hans skuttande, hejande, dansande gör att lokalen som rymmer 12 000 känns som om det var en lokalkyrka med bra
Vänta. Jag kan inte skriva mer. Jag måste klappa händer, le och skaka på huvudet. Han gör det igen. Toss-killen.