Bildredaktörs-Josefin och jag hittade en tidning. Det är en avknoppning från Damernas Värld (DV). Men inte om smink, knyppling eller något annat typiskt kvinnligt (*vinkar glatt med ironisk flagg*) utan en tidning för män. Men Damernas värld har fått för sig att deras namn har sådan trovärdighet att man inte riktigt ska släppa det, trots att man gör en tidning för män. Så man kallar den DV MAN. Damernas Värld Man.

Och vad tycker vi om detta, Josefin?

Precis. Inte bra alls.

Hela eftermiddagen har gått åt till att filma en massa samtal i montern.

Har ni sett? Det är ett rätt skönt format, tycker jag. Väldigt avskalat och utan krusidull. Men istället för att det når några få här så når det massor via Dagen.se.

Mycket smart.

Nu börjar nästa intervju. Vi hörs snart.

Det är mycket nu.

Jag har tackat ja till Helgmålsringningen och har en idé om vad jag ska säga. Den ska förädlas ikväll, så Gud hjälp mig.

Imorgon åker jag, tillsammans med övriga redaktörer på Dagen, till Göteborg för hänga på bokmässan. Fast så mycket häng blir det kanske inte. Vi direktsänder våra egenarrangerade samtal i montern. Många intressanta personer. Dagen i dag har mest gått åt till att kontrollera utrustning. Håll utkik under morgondagen.

Utöver det blir det säkert en hel del bloggande från bokmässan.

ajöss.

Baksidan på senaste numret av Ikon:

Jag har lovat att återkomma till det här om reaktionerna kring att jag skrattade åt Betnérs skämt i kyrkan.

Jag hade tänkt att skriva något om de orimliga proportioner det hela fick. Hur man totalt missförstått vad jag skrivit om man, som en läsare gjorde, skickar bilder på styckade lik från människor som dött för sin tro och sedan frågar ”vad är du beredd att offra för din tro?”.

Jag hade också tänkt utveckla och skriva något om det ironiska att Jaktlund, samma dag som bloggläsare krävde rättning i ledet, ställde frågan om varför så få i min ålder engagerar sig i kyrkan.

Jag hade velat skriva mer utförligt om hur det kan bero på att man kallar de som skrattar åt Betnérs skämt för Jesusförnekare.

Men jag har inte tid. Tid att skriva noggrant och utvecklande. Än mindre ta emot ytterligare 100-tals kommentarer.

Men trots det – jag har lovat någon respons. Så här kommer försök till korta tankar:

Min post handlade om min reaktion framför ett tv-program. Att jag skrattade när jag såg Betnérs skämtande i kyrkan. Rakt ut, ohämmat och hjärtligt. Inte hånande. Det var inte ett teologiskt ställningstagande. Bara en beskrivning av min reaktion.

Många tycks också ha blandat ihop den här akten med andra. Mitt skratt gällde inte alla skämt Betnér någonsin gjort. Det gällde de tio minuters stand-up som Betnér höll i metodistkyrkan. I det klippet skämtade han om Jesus en gång. Och det är lustigt att några av er tycks tro att Betnér försöker argumentera för att Jesus var gay. Inte ens en dåre hade väl använt ”Han hängde med killar i klänning” som argument för en sådan sak?

Signaturen Wille kommenterar att det enda som är vidkommande i diskussionen efter Betnérs standup är sättet Jesus har presenterats för dem utanför kyrkan. Eftersom Betnér gett en konstig bild av Jesus försvårar man för den som är utomstående att greppa vem Han är.

Kanske svarar då signaturen Jovvi bäst i sin kommentar:

Tror ni att bara för att vi inte läser bibeln regelbundet och abonnerar på en plats i kyrkbänken inte förstår att [Betnér] överdriver, förvrider, skämtar? Har ni sett TV-programmet Parlamentet? Tror ni att alla som inte är engagerade i politiska partier skaffar sig sin uppfattning om vad partierna står för där?

I min post önskade jag också förklaringar till varför ni hade blivit kränkta. För några handlade det om vad Betnér sagt i tidigare shower. För andra handlade det om att det utspelade sig så nära altaret. Jag har förståelse för den synen. Även om jag inte delar den. För mig är inte en byggnad helig, och inte heller en plats. Och även om den skulle vara det tror jag inte den kan ohelgas eller smutsas ned av att en narr drar några skämt i dess närhet.

Ytterligare några argument har framförts, och jag är tacksam för att ni delat med er.

Det är viktigt att vi gör det. För att få förståelse för varandras reaktioner, varför några blir rasande eller djupt sårade.

Lika viktigt är det att vi förstår att det finns de (och efter att jag läst kommentarerna vill jag påstå att vi är ganska många) som uppfattar det annorlunda. Att det inte går att bedöma hur nära någon står Gud utifrån hur högt de skrattar åt skämt. Inte ens om skämten görs i kyrkan.

För er som vill fördjupa er än mer i det här ämnet finns ett antal länkar att gå igenom:
* Aftonbladets tv-recensent är arg på att Betnér var så respektfull i kyrkan

* Nöjeskrönika i Norrköpings tidningar om Betnér, min bloggpost och reaktionerna

* Radiointervju med Betnér om hans uppväxt som pastorsson, och varför han valde att försöka tona ner och vara respektfull

* Några av de bloggar som kommenterat bloggposten om Betnér

Imorgon publiceras också en debattartikel från pastorerna i S:t Jakob som släppte in Betnér. uppdaterad: läs här

Jag vet inte om det har med hösten att göra, eller regnet som hänger i luften. Eller att det varit en hektisk helg. Men det är en otroligt måndagstung dag i dag.

Usch.

Trots det vill jag vill inte lämna bloggen helt tom. Så låt mig då få göra en Emmy-tribute.

För i natt firades årets Emmygala. Tv-seriernas egen Oscarsgala. Och mellan alla utdelade statyer korades delade man också ut tv-seriernas mest minnesvärda ögonblick. Inte helt oväntat gick priset till:

The One Where Ross Finds Out. Rätt val, och lätt värt att lägga tio minuter på att göra din fuktiga höstmåndag varm och mysig.:

Jag förstår att ni just nu mycket hellre hade velat läsa min repons på alla era kommentarer som ni skrivit om Magnus Betnérs skämt. Och det kommer. Men inte just nu. Jag har helt enkelt haft fullt upp hela dagen med att svara på era många mail och sköta mina dagliga grejer och möten.

Nu vill jag istället istället fortsätta min tänkta fredagstradition där jag listar länkar från veckan som gått. 

Eftersom Betnér är top of the mind kan vi väl börja där:

* Göran Zettergrens blogg: Humor behövs i kyrka och samhälle
Ni minns väl att Magnus Betnérs pappa var missionspastor? Numera jobbar han på missionskyrkans huvudkansli. Läs den här mycket tankvärda bloggposten om pappa Betnér, Zettergren och humor. (men notera att den är skriven i april)

* Tomas Andersson Wij och Plura sjunger ”Någonting måste gå sönder”
Jag tycker TAW:s låtar kan vara något av den vackraste musiken som finns. Här gör han en helt fantastisk tolkning av Eldkvarns ”Någonting måste gå sönder” tillsammans med Plura. w   o    w. (hittad via nasrin) 

* Artoo: Dagens blocketannons
En underbart mysig blocketannons hittad av Artoo.

* Martin Jönsson: Klara siffror om bloggosfärens betydelse
Fantastiskt kunniga Martin Jönsson sammanfattar Twinglys rapport om hur bloggarna påverkade FRA. Mäktigt.

* Teologisk verkstad: Mångfald i det offentliga rummet
Om hur en bevara äktenskapet-kampanj kan pigga upp.

* Oasis lanserar ny skiva med hjälp av gatumusikanter
Bandet Oasis ska lansera ny skiva. Men hajpade släppet genom att öva upp ett dussin gatumusikanter att ställa sig på platser i London och spela deras låtar. Genialt.

* Pirate bay behandlas märkligt av Sveriges främsta journalister
Pirate Bay-talesmannen Peter berättar en fullkomligt sanslös historia om hur han i veckan blev helt förd bakom ljuset av Sveriges främsta journalister. Där SVT valde polemik istället för en sakdiskussion. Läs också SVT:s ursäkt. Händelsen har fått Pirate bay att skära av all kontakt med journalister.

Siewert Öholm tycker att vi ska sluta läsa bloggar. Och vad ska vi göra istället? Lyssna på Sveriges Radio P2:s program Aurora. Späckat med Chopin och andra av Siewerts klassiska favoriter.

Och redan där är det ridå, kan man tycka.

Men jag kan inte låta bli att irriteras. Över att Siewert, som uppenbarligen missförstått helt, tycker det är nödvändigt att sprida sin missuppfattning till en redan webbföraktande generation.

För det är ju de som lyssnar på honom. De över 50. De hummar och nickar när de läser hans debattartikel. De harföljt hans tv-karriär och vet vilken god debattledare/journalist han är. Granskande, penetrerande och metodisk. Hey, till och med jag själv uppskattar honom av just de skälen.

Men hur ska man veta att Siewert Öholm inte har förstått fenomenet, än mindre har alla fakta på plats? Att Carl Bildts blogg är ljusår från att vara en av världens största (ett ”kanske” räcker inte som brasklapp). Eller att det skulle vara omöjligt att läsa alla av Sveriges 500 000 bloggar (Siewert rekommenderar oss ömt att undvika att läsa ”alla” bloggar).

Istället är det en demonstration av hur en traditionell journalist krockar med vad som närmast kan sägas vara en del av nya medier.

Jag anar att Siewert missförstått en bloggs syfte. Det är inte helt ovanligt. Han läser en blogg och förväntar sig en papperstidning. Han blir därför irriterad när bloggare skriver om förkylning, och tycker att det är rent förkastligt med bloggar som bygger på att häckla.

Och så slänger han sig med termer som ”elitism” och att det ”inte alls handlar om den nya demokratin” men lyckas aldrig förklara vad han menar.

För hur ett verktyg som ger varje svensk möjlighet att ge direkta repliker på Siewert Öholms papperspublicerade debattartikel är antidemokratisk övergår allt mitt förstånd.

Är det detta som han kallar bloggförgiftning?

Men en sak har Siewert rätt i. Det finns mycket skit där ute (även om det jag kan tycka är skit är någon annans guld) Därför är det viktigt att sovra. Hitta sina guldkorn. Hitta dem som du tycker ger dig något. För de bloggarna finns. Som utmanar intellektuellt, andligt eller bara roar dig kungligt.

Och de är inte styrda av en redaktionell redaktion. Utan författade av sådana som dig. Och mig. Det tragiskt eftersom det är dem Siewert dissar med sin debattartikel.

Så jag föreslår här en deal. När vi ses på bokmässan nästa vecka, Siewert, så kan vi snacka bloggar och jag kan ge en bunt bloggtips som jag tror du kan uppskatta. Sådana som inte pratar om förkylningar. Sådana som inte skriver häckel och hån. Av folk som är helt vanliga medborgare. Men skriver skjortan av både dig och mig.

Läs även följande bloggar i samma ämne:
Öholm ger traditionella medier en björntjänst
Tips från coach Öholm
Medicin från bloggförgiftning

Och även kommentarerna här

Det klickas en hel del på artikeln om Betnér och hans häcklande av kristna i kyrka. Inte minst efter att Aftonbladet valde att spinna vidare på Dagens artikel. Och helt plötsligt blev Berndt Isaksson, en av Dagen.se:s mest aktiva kommenterare, språkrör för all kritik. Samt en hel kristenhet, kan man lätt få uppfattningen.

Men det är ju inte sant. Så här presenterar jag en motvikt: Mig själv.

För jag tyckte Magnus Betnérs ståupp-akt var något av det roligaste jag sett på länge.

(Jag tycker hela Betnérs programkoncept är fantastiskt. Istället för att han stänga in sig i komediklubbar – där man på tryggt avstånd kan vara rå, häckla och skoja – ställer man sig öga mot öga med dem skämten handlar om. Det är modigt.)

Jag har så innerligt svårt att förstå den reaktion som Berndt Isaksson uppbringar. Jag förstår att Berndt är ledsen. Men kan inte, hur jag än frågar människor runt omkring mig, förstå varför.

För Betnér är knappast respektlös. Han är en komiker som har svårt att tro på Gud och ställer sig och fömedlar sina iaktagelser av kyrkan. Utan svordomar. En kyrka (och då pratar jag inte om den lokala) som, i hans ögon, är kärlekslösa gentemot homosexuella.

– Vilket är konstigt. För Jesus var ju gay. För varför skulle han annars hänga med 12 snubbar i klänning i tre år?, skämtar Magnus Betnér.

Och det är roligt skämtat av honom. Inte hädelse. Betnér avväpnar helt enkelt en oerhört känslig fråga genom att se det från ett fullkomligt absurd synvinkel. Roligt. Inte hädelse.

Han fortsätter sedan att rada upp en rad briljant roliga synvinklar på svordomar.

– Det är märkligt det här med svordomar. Det enda jag hittat i Bibeln som överhuvudtaget har med svordomar att göra är ”du ska inte missbruka herren din guds namn”. Det betyder att för Guds del så är det helt ok att använda fan, helvete och jävar, däremot är det ytterst tveksamt med ”kors i jösse namn”. Undrar om tanter vet det.

Eller kring tungotal. Betnér är pastorsson och kan sin Bibel. Han läser upp den bibeltext som handlar om hur tungomål inte ska användas när det inte finns någon som uttolkar det.

”Är det bara jag som känner att någon borde läsa den där versen för Carola och hennes tungotalpolare som står och joddlar tusen i taget”

Och man kan få tycka vad man vill om sanningshalten i det här. Men hädelse? Det är ju en agnostikers tankar som lika gärna skulle kunna vara en frälses! Som speglar något väldigt komiskt.

Vi kristna måste lära oss att inte bli så kränkta. Att ha självdistans. Inse att världen inte är ute efter oss.

Jag menar inte att vi kristna ska ta skit. Men vi måste våga skratta åt oss själva och inse när någon är ute efter att smutskasta oss eller bara vill lyfta en fråga genom skratt.

Betnérs ställer helt enkelt frågor om en kristenhet som en värld utanför kyrkan har så otroligt svårt att greppa (hey, många av oss kristna kanske inte själv förstår det).

Istället för att värja oss med ord som ”hädelse” borde vi försöka se, lära och förstå vad Betnérs bild egentligen säger. Om oss. Om vårt samhälle. Om hur vi beter oss.

Skrattade vi för att vi förstod?

Och inte kan vi vara arga för att han stod i en kyrka och skämtade? För vad är våra kyrkor om inte en plats för tvivlare och syndare? Som vi.

Här är klippet från Magnus Betnérs kyrkståupp:

Läs också:
Magnus Betnérs blogg 1 2 3
Präststudentens Omars teologiska analys