Man kan få ryggdunkar, fina ord, mail och sms. Men det är något alldeles speciellt att få blommor.

I dag fick jag ett blommogram till redaktionen. Anonym avsändare med uppmuntrande ”Du rockar”.

Det var väldigt fint. Tusen tack!

Sedan bloggposten om hur vi går miste om nyteknologisk välsignelse får jag en del mail med tips på klipp. Det är roligt. Fortsätt maila om det!

I dag fick jag ett fantastiskt tips. Det är citykyrkan i Stockholm som med humor, värme och en hel del proffsighet verkligen lyckas!

Idén är att massa olika personer återberättar Bibelhistorier men blandar ihop de så katastrofalt att de skulle behöva ett år på Bibelskola. Citykyrkans bibelskola.

Det är avslappnat, gjort med skön distans, men framförallt ger det en proffsig känsla! Visst kan man justera ljudnivån och slipa på någon klippsekvens. Men skitsamma – idén och genomförandet överskuggar alla eventuella brister. Enormt bra!

Titta, njut och inspireras! Sånt här hör till ovanligheterna att se i kyrkan – låt det inte fortsätta att vara det.

Vet inte om ni sett det, men det här är rätt spektakulärt.

Det är en vanlig ligamatch i den grekiska ligan när en åskådare rusar in på planen. Sånt händer ju då och då. Matchen pausas medan åskådaren springer runt på planen och jublar över den nyvunna uppmärksamheten. Fotbollsspelaren Asteras Tripolis blir irriterad över spelavbrottet och när åskådaren rusar förbi honom sträcker han ut benet och fäller honom.

Åskådaren omhändertas av vakterna samtidigt som domaren rusar fram till spelaren – med ett rött kort.

Det är så klart fullkomligt absurt, men samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka att domaren gör rätt. Det är en tydlig markering om att det fula spelet inte kan accepteras på en fotbollsplan – i vilket läge det än sker.

Men det är så klart kontroversiellt. Och… ja, kolla klippet själva.

Jag hade tänkt att bara veckonotera det, men nu tvingar Jaktlund ut mig på banan genom att han har bloggat om saken.

Pingströrelsen har släppt en ny design av deras sajt. Den är såklart ett gigantiskt grafiskt lyft jämfört med den överfula föregångaren. Genom att plocka in interntidningen på samfundssajten ger man också betydligt mer puls. Och även om det är flera saker som gör mig förvirrad (som hur genvägarna till höger skulle komplettera navigeringsmenyn, varför inte allt är klickbart, och varför man inte valt att bygga med förståeliga url:er) så upptas jag helt och fullt av irritation över hur man byggt bloggen.

För visst är det fantastiskt och suveränt att samfundets ledare Pelle Hörnmark har fått en egen blogg. Men gör det då till en blogg! Lägg till ett rss-flöde, skapa en bloggarkivering, och – for crying out loud – tillåt kommentarer!

Att ett kommunicerande, evangeliserande samfund skapar en ny sajt och stänger ute läsaren från att interagera är så bakvänt att man häpnar.

Men som tur är: Ändringen handlar inte om raketforskning. Bara några enkla kodrader. Så det går bra att göra om, och göra rätt. Tack.

Vad sägs om att börja julen med lite dåligt samvete? Över vår överkonsumtion och egocentrering? Webben svämmar över av sådana här klipp, men jag hittade följande klipp hos Kolportören och tyckte det stack ut. Allra mest för att den lyckas hålla min nyfikenhet med så små medel.

Det är snyggt, talande och vi kan inte nog mala in hur vridet det är att vi spenderar pengar på slipsar våra pappor gömmer längst ned i  slipslådan samtidigt som människor i andra delar av världen inte kan dricka rent vatten.

Så kolla. För nytt perspektiv, för snygg film eller för att du försöker väcka dig själv från måndagskomat. Godmåndag.

Uppdaterad
Kors i taket och dra mig baklänges. Siewert Öholm bloggar!

Och jag kan bara konstatera att det skett en total omsvängning hos Öholm.

I september skickade Siewert debattartiklar till en mängd landsortstidningar i Sverige. Han förklarade att bloggar var ett gift och slog fast: Sluta läs bloggar (och börjar lyssna på P2:s Aurora).

Jag skrev om det och beklagade mig då över att Siewert, med en del hittepå, dissade hela bloggosfären som en elitistisk, antidemokratisk rörelse. Jag menade att det var särskilt beklagligt att det kom från Siewert har den redan webbföraktande äldre generationens (särskilt kristna!) öron och respekt.

Men uppenbarligen läste Siewert på, förstod att det inte gick att hålla sig utanför, och lanserar i dag sin blogg på tidningen Världen idags sajt.

Jag är full av respekt inför detta beslut, välkomnar och hyllar det!

Och både anar och hoppas på kommande debattartiklar om hur viktigt det är att inte försumma bloggosfären – den plattform som engagerar två miljoner svenskar.

Välkommen!

Uppdaterad:
Nu kom Siewerts första bloggpost. Och det är ett fantastiskt försvarstal som skulle kunna summeras ”Jag kanske bloggar, men jag gillar det inte”.

Det blir också ett sött porträtt av en kapitulation. Siewert deklarerar att han är en ”antibloggare”, att ”det gör inget om du läser min blogg” och försöker sedan tydliggöra att bloggosfären visst är ett avloppsutsläpp av tankar från verklighetsfrånvända människor.

Det är ett första, lite äcklat, steg ned i sfären. Men snart kommer Siweert inse att bloggen, precis som pappret och webbtidningen, bara är en bärare av bokstäver med budskap. En plats att nå ut.

Jag vågar lova att Siewert kommer trivas i det sammanhanget.