UtvecklarLinus fick feeling igår. När han satt och gjorde om felmeddelande-sidan (den du kommer till om vi gjort fel, eller du skrivit in en felaktig länk) så gjorde han en liten teckning.

Just som jag är på väg att skälla ut honom för den ohyggliga fel-sidan hejdar jag mig.

Har vi kanske något att vinna på att ha ett mer humoristiskt tilltal när något gått fel? Att det då i själva verket känns som att vi har bättre koll på situationen?

Eller blir det bara irriterande? Oprofessionellt?

Jag tittar lite på andra sajters felsidor och kommer fram till att alla är väldigt monotona, tråkiga:

Kan det vara så att det kan bli positivt med en felsida som du som besökare minns? Som du återberättar som ”Sajten med den roliga felsidan”?

Kan vi till och med ha fördel av en ohygglig felsida?

Vad tycker du? Bu eller bä till Linus ihopknåpade felsida?

Ok, ok. UtvecklarLinus slipper utskällning och jag får stå med dumstrut i hörn.

Ni gillade vår…annorlunda felsida.

Men ni gav också en massa bra feedback på hur man gör den bra. Till och med riktigt bra.

Som att det är korkat att inte lägga felsidan som en artikel i vår vanliga dagenram. Det borde vi såklart göra.

Kommer man inlänkad från en sida utanför dagen och länken är bruten ska inte det enda intrycket vara vår lilla 404-teckning. Man ska givetvis få se hur sajten ser ut.

Vidare borde vi så klart också passa på att visa ”det här är vad andra dagenläsare tyckt varit väldigt intressant i dag”, samt en sökruta där vi föreslår hur de kan söka sig till det resultat de var ute efter.

AnnonsDaniel såg till och med potential att sälja annonsutrymme på sidan. Men nej, vi ska inte tjäna pengar på våra misstag. Vi vill inte ens ge bilden av att vi kan tjäna pengar på våra (eller andras) misstag. Vi vill ju aldrig ens att någon ska se vår fel-sida.

Flera av er skickade också förslag på andra sajters felmeddelande sidor. Tidningen Norran.se har till exempel en både smart och rolig felsida där de lagt in ett bambuserklipp på hur de ”jobbar på felet”:

Gabriel Fjellander tipsade i kommentarsfältet om en blogg som listade flera roliga 404-sidor.

Där kunde man till exempel se att Newyorker inte bara lagt sin 404 i redaktionell miljö utan även de gjort en rolig teckning för att illustrera sin felsida:

Ett bibliotek i Chelmsford har gjort en fantastiskt rolig illustration över 404 – att något saknas:

Andra favoriter är Thetruth.com (”Sanningen bakom 404 – ganska säker på att den åts upp av hunden”):

Eller fryewiles.com:

Eller den allra roligaste, från Wulffmorgenthaler.com:

Ni och exemplena ovan har övertygat om att humor både är ett bra och smart att använda på felsidor. Och frågan är om vi kan utveckla det ännu mer, som i exemplen ovan.

Kan vi göra en ännu tydligare, roligare och bättre felmeddelandesida? Något som blir roligt i vår nisch, kyrka och samhälle?

Vi får tänka vidare på det. Har du en idé? Eller vill ge ett förslag/teckning/bild som du tycker vi borde använda som 404-sida? Kommentera nedan, maila till webb @ dagen.se eller kommentera nedan. Använder vi oss av den får du givetvis belöning.

Debattsajten Newsmill har stora annonser på sin sajt i dag. Det är bilföretaget Toyota som köpt upp all plats runt sidan. Maffigt och effektfullt.

Men också komiskt. För vad varken Newsmille eller Toyota såg var att deras tidigare annons för Fredrik Virtanens bok ”Kraschad” ser exakt likadan ut. Samma typsnitt, samma färger, samma ”rörliga linjer”.

Det tog en stund för mig att fatta annonsen ”kraschad” inte handlade om något udda Toyotareklamgrepp, utan just en helt annan annons.

Ad-fail, som man säger på internetspråk. Hemskt komiskt!

Fick ett mail.

”Gå in på hitta.se och sök på ert växelnummer”

Det gjorde jag.

Vi har att göra med en lustigkurre. Eller någon som sörjer att vi inte längre är en samfundstidning för pingströrelsen:

Flera har frågat när olika saker ska fixas.

Så jag tänkte att jag lägger ut den översta delen av listan på de saker (av det som syns utåt) som ska fixas. På så sätt får ni en bild av vad vi planerar att ta tag i härnäst. Både små och stora saker. Och kan tycka till om ni tycker vi prioriterar fel.

När det är avklarat under dagen stryker vi det.

Namnen på boxarna ”senaste nytt osv” är inte klickbara.

Bygg klart Dagens nya mobilsajt – och ändra till m.dagen.se

Läsardagen-loggan är inte klickbar på undersidan. Dessutom är undertexten ”läsarnas egna nyheter” samt ”skicka in ditt bidrag” borta.

Skapa ett mailformulär på fel-sidan som ligger öppet och färdigt att skriva in och posta vad som gjorde att man kom dit.

Gör så att helbreddarbilderna från ettan blir helbreddare i artikeln

Utskriftsidorna är fula. (Simon fixar)

Sök fungerar fortfarande dåligt – testa att söka på Kåre. Och varför fungerar inte ”waltz with bashir” men däremot ”waltz bashir”

Dagensfråga-rutan går bakom bilden. Den ska löpa bredvid bilden.

Webbtv-texterna löper inte utmed bilden på webbtv-sidan.

Fotobylinen får gärna ligga närmare bilden på ettan.

Lägg in mätning på hur många som klickar på ”mest lästa”-boxen

Lägg in box längre ner på sidan med den senaste frågan samt svarsalternativ

Undersidorna: Kultur: Bara kulturpuffar till höger. Opinion: Bara bloggposter (medbild på bloggförfattaren) till höger

Pratbubblan i kommentarerna har olika nyanser av grått i överdel och underdel.

Möjlighet att förstora texten är borta – den behöver komma tillbaka

Twinglywidgeten får grafikfel när det är två sidor (över 10 inlänkar)

Jag sitter och förbereder vilka vi ska ha som sommarbloggare på Dagen.se i sommar.

Minns ni förra sommaren? Vi hade författare, pastorer, moderedaktörer, konstnärer, artister osv.

Jag har en ganska gedigen förslagslista över sommaren, men är intresserad av vad du tycker.

Vems sommarblogg hade du följt?

Konceptet är enligt följande: Bloggare får en vecka på sig att skriva om vardag, utmaningar som möter som kristen/sökare och människa, eller existentiella tankar.

Vem hade du velat läsa? Gärna någon som fler än bara du känner, och som fler än bara du hade haft glädje av. Skriv ditt tips i kommentarsfältet.

Är det bara jag, eller känns det som ovanligt mycket måndag i dag?

Som att jag kommer sätta in koppen uppochner i kaffeautomaten, hålslaga skjortan, skicka mail till fel personer, eller…

Har vi slutat fixa fel på Dagen.se? Nej, givetvis inte. Men jag vill inte tråka ut er med alla detaljjusteringar vi gör.

Men här följer några exempel på vad vi gjort den senaste tiden:

1. Vi har tagit bort rutan längst upp till höger som berättade om våra titlar (musiksajt, journalen, ikon). De kändes klumpiga, och otydliga.

2. Vi såg till att datum och veckodag linjerade. En pinig miss.

3. Vi har lagt till så att ditt inlogg som Ekosmartprenumerant sparas.

4, 5, Vi har marginaljusterat dels senastenyttrutan, dels mellanrummen på bibelord, logga och bästasajtlogga.

6. Vi har fixat till telefonnummer på Tipsa oss-rutan.

7, Den märkliga bloggrutan har bytt typsnitt och storlek. Fortfarande är vi osäkra på hur den här kan utformas på bästa sätt. Vi är knappast nöjda.

Vidare har vi gjort en massa andra saker som inte syns utåt.

Framöver har vi mest olika designjusteringar som ska göras om. Som bloggarna och olika undersidor.

Och så där fortsätter det i all evighet. Det är både triggande och frustrerande.

Glöm inte att säga till om du ser saker som är fula/behöver göras bättre! Vi är öppna för all kritik.

Dagens mest klickade artikel är, föga förvånande, den om samtalet mellan samfundsordförande Stefan Swärd och författaren Jonas Gardell.

Vi fick inte spela in hela samtalet på video, men vår reporter Carl-Henric Jaktlund tog med sig vår nya Flip-kamera. En billigt slit och slängkamera med otroligt hög kvalitet. Vi köpte den här om veckan efter att Joakim Jardenberg effektivt illustrerat dess fördelar. 

Kameran har en knapp. En stor röd. Svårt att göra fel. Du trycker på den för att börja spela in, trycker igen för att sluta. Tanken är att kunna använda den för att fånga något unikt i en intervju. Att bara lägga upp ett videoklipp på 20 sekunder. En rolig anekdot, händelse som ger textintervjun mervärde eller beskriver stämningen.

Sedan: In i datorn och ladda på ett oerhört enkelt sätt iväg det direkt till Youtube.

När Carl-Henric inte fick filma hela samtalet intervjuade han istället de samtalande efteråt. Vilket kanske blev ännu bättre. Det blev ett tre minuter långt klipp som på något sätt säger väldigt mycket mer om stämningen dem emellan än vad fem tusen tecken text kunde göra.

Bedöm själva:

Lyssnade ni i morse?

Om inte så kan ni göra det här.

Och får jag vara personlig ett tag? Det är så tråkigt när jag hela tiden ska hålla den där distansen, låtsas obrydd, distanserad och professionell.

Så låt mig släppa lite på förlåten: Det var otroligt pirrigt!!

Visst. Jag försökte bete mig vuxet, professionellt och obrytt.  Nickade och pratade under hela besöket som om mitt deltagande i P1 morgon bara var ett stopp på vägen, en axelryckning, en kaffepaus. Men i verkligheten så spratt det i hela kroppen. Av nervositet, av känsla av att det var _jag_ som var där. Lilla jag, liksom.

Att jag få åka taxi till Sveriges Radio. Vara väntad i receptionen. Gå ensam och världsvant (hey, jag har ju varit där två gånger nu) genom de långa korridorerna, upp förbi redaktionerna, till P1:s stora redaktion. Samma redaktion som jag sett åtskilliga gånger som student på studiebesök. Men inte nu. Nu var jag inbjuden expert.

Ibland måste man påminna sig om vilken overklig resa jag har fått åka de senaste åren.

Jaja. Hursomhelst. Det här med direktsändningar i radiostudio är ett eget kapitel. 

Jag får först höra ett längre inslag om KD-Ingers blogg. Där kommentarer också KD bloggen. De tycker att det räcker med att bloggen tagit bort loggan. Den delen klipper P1 bort i den slutgiltiga versionen. Vi går in i studion. Sätter oss bredvid tjejen från vetenskapsradion. Vi har sju minuter, varav två är vikt för inslaget om röster som berättar om KD-Inger till frikyrkomusik.

Intervjun börjar. Om jag förra gången tyckte det  var charmigt att sitta live i studio var det nu mest frustrerande. Intervjuaren frågar, nickar sedan ivrigt innan jag svarat och flackar sedan med blicken mot klockan för att säkerställa att han hinner ställa alla förskrivna frågor.

Jag har full respekt för att det är så det måste fungera. Men jag hade föredragit att ha en ögonbindel. Bara lyssna på hans frågor och sedan få fokusera på mina svar.

However. Det var kul att få vara med. Och jag lyckades nog samla mig tillräckligt för att få ihop ganska bra svar.

Men KD-Inger väcker mer och mer funderingar.

Och även fast jag, ända tills P1 ringde, hade bestämt mig för att inte göda KD-fejkbloggen med fler länkar (bara sedan i morse verkar de fått 20 000 fler besökare?) så kommer jag sannolikt återkomma till ämnet. Inte minst då jag etablerat någon slags kontakt med personen bakom bloggen. Och det är intressant.

För bloggen säger saker. Om vår nutid. Om kristna. Om KD.

Men det kan behöva ett varvs betänketid.