I dag kan jag presentera en av de mest spännande satsningarna Dagen gjort på länge. Med en av våra mest spännande blogglanseringar: Debattredaktör Ann-Charlotte Fritzons debattblogg.

Det kommer bli riktigt bra. Inte minst för att Ann-Charlotte är en av Dagenredaktionens, i mitt tycke, bästa krönikörer. Med ett skönt eget språk och en behaglig lite distanserad humor.

Men precis som Ann-Charlotte själv bloggar i dag så är det ingen slump att hon börjar i dag. Det är ett startskott på en ny satsning som går under namnet Dagen debatt.

Bloggen blir en smygande lansering. Helt i linje med hur jag tror vi mindre tidningar behöver arbeta: Inför öppen ridå och låta andra ta del av hur satsningen tar form. Vi behöver er input och hjälp.

Ann-Charlotte kommer att lotsa er igenom det här och berätta mer, men låt mig bara kort sammanfatta lite om det koncept som vi har pratat så länge om och nu äntligen börjar lansera.

Kort sagt: Dagen debatt gör debattsidor på nätet. Jag vill minnas att när Newsmills redaktörer PM Nilsson och Leo Lagercrantz (som för övrigt är nominerade till Stora journalistpriset som årets förnyare) slutade på Expressens debattsidor gjorde de det för att det är på nätet som debatten verkligen får leva.

Så är det givetvis. Här finns snabbheten, här kan du se sammanhanget, här får du spridningen.

Newsmill har på många sätt vitaliserat debatten i Sverige. Gjort den spännande. Mer folklig. Och gett mediehusen en läxa: Titta, det är så här man gör debatt på nätet.

Den läxan lär vi oss gärna. Och det vi nu lanserar tror vi kan matcha det – i vår sfär.

Genom att ge fler debattörer utrymme, genom att öka takten på antalet utgående debattartiklar, genom att trigga igång debatter med föreslagna debattämnen och debattartikelförfattare hjälper vi debatten om kyrka och samhälle att bli mer levande. Mer vital.

Det kommer att bli riktigt bra.

Följ Ann-Charlottes arbete, och häng med nästa vecka när vi bjuder in dig som vill debattera kyrka och samhälle att publiceras på Dagen.se.

Stefan Swärd slutar som samfundsordförande för EFK. Det är tråkigt, men också bra – för hans egen del. Den som har följt honom under åren vet att det är en man med kännedom om medielogiken, hur man triggar igång den och hur man får genomslag. Bra oftast, men svårt när man egentligen är samfundsordförande och inte missiondirektor i ett samfund.

Swärd har förvisso fått mandat från sin ledningsgrupp att höras, men det är inte lätt att varken förstå eller acceptera för samfundsmedlemmar. Det har vi skrivit om flera gånger.

Så att nu kliva av posititionen tror jag är bra. För tydlighetens skull. Både för EFK och Stefan själv. Nu kan han fokusera och driva på i exakt de frågor han själv brinner för. Som pastor bör han göra det, och det kommer inte längre vara lika diffust vem han företräder.

***

Läste ni intervjun med journalisten Stefan Lundell som analyserat varför Jesusmanifestationen inte får något genomslag? Jätteintressant och bra iaktaget tycker jag.

Är Jesusmanifestationen ett arrangemang som vill ha genomslag i medier behöver man förstå medielogiken. Och vill man ha uppmärksamhet kan man inte göra exakt samma sak som alltid (även om det tidigare hette Jesusmarschen) – gå med plakat och ropa ”Jesus är kung”. Var innovativa, hitta ”konflikten” – brytningen där spänning uppstår. Se på Frälsningsarmén. Sveriges största gull-gull-samfund. Varför? För att de gör det provokativa i att söka upp de svagaste och betjäna dem.

Och just det föreslår Stefan också.

”Borde man alltså satsa mer på konflikt, menar du?

– Ja, det borde i alla fall övervägas. Och konflikter behöver inte vara negativa. Nu senast, i maj, var finanskrisen det stora samtalsämnet. Tänk om Jesusmanifestationen hade satsat på temat ”Tjänande” och betjänat stockholmarna praktiskt i Kristi anda på olika sätt under förmiddagen, det hade skapat artiklar kan jag lova. Därefter hade man kunnat ta upp något ur ett konfliktperspektiv, mot girighet exempelvis.”

Kanske ska ni bara anställa Stefan Swärd som presskontakt? Det borde räcka långt.

***

På söndag kommer Kirk Franklin till Sverige – igen. Jag är på plats och bloggar för Dagen.

Kommer du vara där?

Tror du det blir lika bra som förra gången?

Kolportören delar ett videoklipp som är fantastiskt i all sin vidrighet. Om framgångsteologins främsta hemvist: Afrika. Över hela kontinenten reser sig predikanter och kapitaliserar på andra, ofta fattigas, tro. De som hoppas på välsignelse, om de bara ger lite mer pengar – till predikanten som redan har allt.

Jag känner igen mycket från mitt år i Zambia. Om hur människor, mitt i gudstjänsten, gick fram och la pengar vid predikantens fötter. Om hur galna visioner profeterades om egna privatjet (som Guds välsignelse) samtidigt som folk i lokalen inte hade haft råd att äta frukost innan gudstjänsten.

Det är vidrigt. Och så sorgligt. Se filmen. Väl värt tio minuter.

Jag har suttit på konferens igår och i dag (och imorgon) i något som kallas Internetdagarna. Massor av smarta internetmänniskor är här för att lyssna och prata om hur samhället förändras när internet kommer in.

I dag har jag själv suttit med i en panel om ”Balans mellan transparens och integritet”. I en och en halv timme skulle tjöta om samma sak. Hjälp.

I helgen fick vi som skulle delta ett mail där vi ombads inleda med varsitt anförande á fem minuter. Jag får alltid magnifik ångest över sånt där. I mångt och mycket kan man sammanfatta att hela jag drivs av prestationsångest. Att jag bygger upp gigantiska krav kring minsta småsak.

I mailet fick vi också instruktioner om att vi inte behövde använda någont presentation med bilder eller liknande. Prata lite. Just det. Prata lite.

När jag ska prata lite fritt så sitter jag och stammar, funderar samtidigt som jag pratar och vet aldrig hur min mening ska sluta.

Så jag tolkade direktiven så som en gymnasieelev hade tolkat en svensk-lärares skoluppgift. Jag förberedde mig som om det vore en retorikkurs. Och skrev ett ord-för-ord-manus för ett feminutersanförande.

Resultatet blev överambitiöst, det insåg jag så klart själv, men också roligt. Joakim Jardenberg satt bredvid mig i panelen och tog, i transparensens namn, upp en mobilkamera och livesände ut mitt manus på nätet, samtidigt som jag läste upp det. Som en slags transparens i transparensen.

(fotocredd David Erkstam)

Och här ligger det ute: (och vill man inte ha skakig mobilsändning kan man se en bättre version här)

Hursomhelst. Postar mitt manus senare! Nu ska jag lyssna på vad andra säger.

I en tid där många funderar över det här med webb och kyrka är det här exemplet lite roligt. Det visar hur man, likväl som man kan man hamna i bakkant, kan använda ny teknik till den grad att det blir fullkomligt oanvändbart.

Evangelcathedrad.net har skapat en sida med så mycket effekter, så mycket krims krams, så många pålägg att man får sockerchock, epilepsi och skrattanfall – samtidigt.

Kolla:

http://www.evangelcathedral.net/

Aldrig har uttrycket ”grädde på moset” känts mer passande. (och glöm nu inte att klicka runt på sidan!)

(tipstack Joachim!)

Hoppsan. Blev lite sent med Måndagsyoutube i dag. Så som plåster på såren kommer här två klipp. Både med en del…språkliga problem.

Kommer ni ihåg den här klassikern?

• Kort om: Google goes turn by turn — jardenberg unedited
  – Nu dör de dyra gps-abbonemangen från Tomtom och liknande. Google släpper gratis gps. Som är precis som alla dyra varianter.
• another comhem story
  – Efter att Sofia delat med sig av sin historia om hur comhem misskött kundkontakten börjar fler droppa in. Den här historien är helt fruktansvärd!!
• Kvinnor utan män
  – Smart, viktig och stark text av Damon om jämställdhet. Mycket sexigare än vad det låter. Läs!!
• Skräcklitteratur och stålar
  – Mackan resonerar vidare om hur en författare i en smal genre (skräck) kan tjäna pengar på bokskrivande i dag. Här lägger han upp sin plan.
• En knytnäve i luften
  – Viktor är på långresa och delar med sig sitt bästa lovsångsminne. Från Frälsningsarmén.
• Länge sedan sist…
  – Jag älskar spännande tidningars utvecklingsbloggar. På VK.se har de Christoffer Larsson som skriver passionerat om sitt jobb, och nu senast om hur de jobbar på en Facebookapplikation. Håll ögonen på VK.
• Skiljer sig gudstjänsten från Melodifestivalen?
  – Johan Stenberg skriver bra om hur gudstjänster blir underhållning utifrån Hedins krönika i Dagen tidigare i veckan.
• Statussjukan
  – Damon resonerar roligt om hur twitterkonversationen gjort oss tomma.
• Jan Guillou förnekar spionage.
  – En märkligt och ovanligt skadeglad text av Livets ords Ulf Ekman om Jan Guillou. Inte föratt jag försvarar Guillou, men jag kan inte minnas att jag sett Ulf ekman kommentera någon allmännyhet helt utan kyrkkoppling tidigare. Och definitivt inte med den tonen. Har de en gammal beef? Märkligt.
• Nu går det annonsera lokalt på Facebook – Äntligen! | joinsimon.se
  – Hälften av alla användare av Facebook i Sverige finns i Stockholm. Extremt fascinerande statistik
• Ett modernt humanistiskt eller ett tidlöst med en kung på?
  – En avrättningssymbol för Apoteket?
• The World of Tomorrow (If The Internet Disappeared Today) | Cracked.com
  – Vad skulle hända om internet försvann imorgon?