Det skjutits och skjutits på den där Årets bästa-listan jag utlovade. Det är mer arbete än vad man tror att bara komma tillbaka efter långledighet. Det är fortfarande min mening att skriva den. Jag tror det kan bli kul. Det har varit ett otroligt händelserikt år. I mediesverige, på Dagen.se, på den här bloggen, i den kristna bloggosfären. Och mycket annat. Det tar vi då.

I eftermiddag har jag gjort en kort sammanställning av de mest klickade artiklarna på Dagen.se under året.

Det är mycket intressant. Jag brukar dyka ner i klicktatistiken varje månad. Känna av vad som har fungerat under månaden som har gått och genom det försöka lära känna er läsare lite bättre.

Det är intressant att läsa av årsstatistiken. I topp kommer den kanske mest självklara artikeln. Den om Karisma. Något av det viktigaste Dagen har gjort på länge, i mina ögon. Ett gediget journalistiskt arbete den artikel som fick många läsare att hitta Dagen.se (och stanna).

I övrigt kan vi konstatera att det, utöver Jordens undergång (som förklaras bäst av dess absurda mängder sökmotorklick som vi fick under en vecka), var uteslutande Tro och kyrka-artiklar som ni klickade mest på.

Det är också intressant att se att ni 2008 inte längre tyckte Carola var het. Det har vi anat redan under året. Ni verkar mätta på henne, intresseras inte. Inte ens när hon är i någon skandal.

Däremot Runar. Han har blivit vår nya Carola. Två artiklar sköt riktigt i höjden under året. Både den om hur han ”bildar kärnfamilj” (som en lustig webbreporter rubricerade artikeln), och den där han ifrågasatte Carolas vittnesmål i tingsrätten mot Tito Beltran.

Ja, intressant allt det där. Kolla listan själva.

Godtorsdag!

Låt oss göra en snabb, jätteförsenad, sammanfattning av den vecka som få (jag?) egentligen uppfattade var en vecka. Den strax innan och strax efter nyår:

* Harry Potter är död. Och han blev över 80 år. Anders Gustafsson snappade upp SR:s fantasiska fadäs där de berättar om Harry Potters död. Det kommer bli en klassiker.

* Massor av årssammanfattningar har gjorts i bloggar här och där. I mediesammanhang görs den nog bäst av Martin Jönsson, men jag gillar också Same Same But Differents årssammanfattning. Antagligen för att de tjusar mig med fina omdömen.

* Underbara Clara har blivit en opinionsbildare att räkna med. Under veckan skrev hon på Sidan 4 i Expressen om varför Jesus behövs i skolan. Få kan lyckas med en sådan sak utan att bli pretentiös. Underbaraclara blir mer och mer något av ett fenomen. På hennes blogg följer hon upp alla reaktioner.

* Vecka 1 var också sista veckan för Martin Jönssons blogg. Det känns som en gigantisk förlust för samtalet och utvecklingen mellan tryckta och digitala medier. Martin har fört (och ofta lett) det samtalet med särskild pondus, professionalitet och i min ögon upplevts överbryggande. Och samtidigt känns det enormt hedrande att den här bloggen finns med bland de bloggar Martin menar nu har de bästa spaningarna.

I dag är dagen då hela redaktionen samlades igen efter julledigheten. Det var också först nu som redaktionen fick samlas för att tillsammans minnas vår kollega som gick bort under förra veckan.

Krister Holmström blev 54 år gammal och även om jag och Krister aldrig arbetade tillsammans, eller ens hann skska hand vet jag väl vem han är och vad han har gjort. Det känns så klart oerhört tragiskt och märkligt att han skulle behöva gå bort. Redan nu.

Det föll både tårar och drogs tunga suckar när vi under morgonen samlades till en minnesstund. Vår chefredaktör sa fina ord och jag tänkte att det var fint. Orden, stunden, att hållas så högt. Att ha påverkat så många.

Vila i frid, Krister.

Läs andra bloggar om Krister Holmström:
Kolportören
Stefan Swärd

Det är ju förskräckligt så dåligt uppdaterat det är här, kanske du tycker.

Och det är sant. Men jag har varit ledig. Sådär som vanliga människor är. Då de sitter vid datorn utan att logga in på jobbsajterna. Utan att maniskt svara på mail. Utan att vrida sig i ångest över att bloggen inte är uppdaterad.

Det har förvisso gjort att det blivit lite tråkigt här och där. Men nu är jag tillbaka; utvilad, laddad med massor av bra uppslag, idéer. Både till blogg och sajt.

Inte minst ligger en ”Årets bästa”-lista och maler. Vi satsar på att få ut den redan i eftermiddag. Det blir kul.

Tills dess: Gott nytt år!

Jag vet inte om ni är bekanta med Mythbusters? Herrarna som i tv testar om olika fenomen egentligen är myter eller ej. Som om något egentligen kan hända om man har på mobiltelefonen på en bensinstation, eller om ett hopp i sista sekunden i en fallande hiss kan rädda liv. Vilken myt man försöker avliva här vet jag inte, men man visar att det är möjligt att – med paintballgevär – måla Monalisa på några nanosekunder.

Nördigt? Ja. Läckert? Ja.

Det är vigsel. Allt går perfekt. Båda har sagt ”ja”, och bara ringar ska utväxlas.

Då händer det som omöjligt får hända. Och allt som hörs är ett ”Nooooooooo”.

Lyssna och se paniken och kom ihåg att tacka Gud på alla knän du har att det inte är ditt bröllop det handlar om.

Det här är ambititöst. Men nu kör vi. En julspecial med Veckans länkar. Och låt mig börja i den mest komiska änden.

* Niklas Wikegård utbrister i tungotal. Den Helige Ande faller vid de märkligaste tillfällen. I natt, under JVM i hockey, faktiskt. Precis när Sverige felpassar i offensiv zon så…utbrister Niklas Wikegård. Lyssna här. 26:11 in i sändningen.

* Gissa personen. Ni vet leken där man ska tänka på en person och någon annan ställa frågor tills de listat ut vem jag tänker på? Nu har den blivit webb. Och är sjukligt säker. Testa att tänk på någon och testa datorn. Den plockade ex Stellan Skarsgård ruskigt snabbt.

* Martin Jönsson slutar medieblogga. Det är kanske 2008 års största svenska socialmediesorg.

* Ni minns kanske prästper som, med hjälp av sin iPhone blås-spelade Pie Jesu? Det kommer hela tiden fler applikationer. Vad sägs om de här två. Röka pipa och dricka öl med iPhone. IT&Etik-bloggen tar upp saken.

* Peter Englund blir ju ny ständig sekreterare i Svenska akademin. Roligt i sammanhanget är att han är ovanligt transparent bloggare och den enda intervjun som gjordes med honom gjorde han själv. Med sig själv, alltså. På bloggen. Där fick DN och gänget vackert gå och hämta sina citat.

* Nyårsslaget fördröjs med en sekund. Det kan vara bra att tänka på. Alltså: När klockan slår tolv, håll i er ytterligare en sekund, sedan jubel. Så ja. Kunde blivit pinsamt det där.

* En av den kristna bloggosfärens mest länkglada bloggare, Christer Åberg på apg29, fick ett oerhört tragiskt besked två dagar innan julafton. Hans gravida fru dog. Tillsammans med barnet. Helt obegripligt, och svårförståeligt. Läs Christers bloggpost om saken här och här.

Då är det slut! Årets mest hajpade högtid.

Får man säga så? Jag vet ju att den är helig och sånt. Men om vi bortser från jesusbiten; visst är julen lite överskattad? Det är en himla hajp kring…hajpen, liksom. Vi ser fram emot julen, handlar mat som kan mätta ett kompani i flera veckor. Köper julklappar, förbereder och ställer in oss på hur mycket vi ska njuta.

Men egentligen är det ju bara en onsdag. Då familjen träffas och äter mat ihop i fina kläder. Inte för att det är något fel i det.

Jag anar att det har något att göra med den där julmagin jag kände vilade över hela saken när jag var tolv. Då jag fjärilar fladdrade i magen över om det låg en Playmo-cirkus (min unga barndoms finaste present) under granen.Jag tror hajpen blir mer rättvis när man själv får familj. Men just nu befinner den sig lite i ett vakum. En mellanperiod, kan vi säga.

Men missförstå mig inte. Jag har haft en särdeles fin jul. Jag har ätit så mycket mat att jag fått ställen på kroppen där jag tidigare inte haft ställen, föreställer jag mig.

Vi firade traditionsenligt jul på Frälsningsarmén i Visby. Tillsammans med andra svenssonfamiljer, som vi själva, firar också ensamma, småalkoholiserade, eller andra som bara har lust att komma. Och det är alltid en lika nyttig väckarklocka att inse att den julafton jag ser fram emot fasar andra inför – mer än något annat.

Insikten kommer när någon jag sitter och julknäckspratar med plötsligt undslipper sig ett ”det här var min räddning”. Att de annars, i bästa fall, hade dragit ned rullgardinerna hemma och supit ner sig. För att slippa årets mest vidriga dag.

Tänk. Att den, för så många, fina och kärleksfulla strävan efter att träffa familjen – och familjen endast – utesluter så många. Så paradoxalt. Jag skrev lite mer om det där och mina jular förra året.

Annars har julen mest varit vila. Sova. Film. Läsa(!). Lite sällskapsspel. Och träffa barndomsvänner för att delta i SM i dåligt samvete. Jag är sämst på att höra av mig.

Och så har jag dunkat mig själv i ryggen för att jag hållt mig från bloggen under första veckans julledigt.

Har er jul varit bra?

Vi hade en hejdundrans julfest, här på Dagen. Nämnde jag det? Vi hyrde en liten inredd lada och dansade en hel kväll. Det klappades, stampades och tjoades. Några av oss fick ett infall och klädde ut oss till tomtenissar. Det var en osann kväll vi aldrig önskade skulle ta slut.

Jag tänkte att ni, som en gåva, skulle få en tjuvtitt från kvällen. En julklapp från oss till er, skulle man kunna säga.

Så i förhoppning om att din jul kommer bli alldeles fantastisk, inkluderande och till och med välsignad, säger vi: God jul!

Via Damon hittar jag det här fullkomligt hårresande klippet. Under en kampanj i New York där folkmassor satte sig på cyklar och cyklade genom staden i en fredlig protest mot bilismen fick en polis plötsligt spel. Han siktar in sig på en cyklist och knuffar, helt oprovocerat över trottoaren. Det hade kunnat sluta hur som helst.

Polismannen själv hävdade att cyklisten hade knuffat honom innan han knuffade tillbaka. Och först fem månader senare väcks åtal efter att en turist råkat filma händelsen och lagt ut klippet på youtube.

Och man kan inte annat än att skaka på huvudet åt ett sådant här klipp: