Jag hade egentligen tänkt att ha med den här i veckans länkar. Men den är lite för bra, lite för viktig, för att bara noteras.

Det är Adventistbloggen Evangelisk-Progressiv Adventism som i bloggposten ”Kaffe!”, signerad PA, skriver alldeles lysande.

Adventisterna har gjort hälsa till sin profilfråga. Leva sunt och säga nej till exempelvis kött och kaffe. Det är i alla fall vad vi vet om samfundet (ungefär som att vi vet att Frälsis lagfäst att gitarrer ska hållas i hakhöjd).

Men i bloggposten uttrycker PA hur trött han är på detta hyckleri. Kaffe har blivit en symbolfråga. Man kan dricka vilka teer med vilka gifter som helst. Överkonsumera socker eller jäsa framför tv:n utan att någon bryr sig. Bara man inte dricker kaffe.

Själv är han en del av underground-adventisterna. De som dricker kaffe i smyg. Som smusslar och använder kodnamn för kaffet (”brasilianska örtte”)för att inte bli påkomna.

Men PA är trött på att vara rädd.

”Rädd för att bli fördömd och kritiserad av de medvandrare som insisterar på att man inte ska dricka kaffe.”

Och inte minst – över att hans kyrka distanserar besökare som bygger sitt sociala liv kring drycken från kaffebönan. PA sätter fingret på något oerhört viktigt när han skriver:

”Om folk ska stöta sig på något hos oss, så låt i så fall Kristus bli deras stötesten, inte våra mat- eller dryckesvanor.”

Jag anar till och med en form av halsbrytande mod när han sedan deklarerar:

”Till dig som också tar dig en kopp emellanåt: Kom ut ur garderoben, och ta kaffemuggen med dig[till kyrkan]! Låt bryggarna puttra i kyrkan, eller ställ åtminstone fram det frystorkade kaffepulvret!

Och du som inte trivs med tanken på detta: Jag förstår att det känns avigt. Men jag ber dig: låt mig få vara mig själv. Låt mig även här få uppleva kärlekens fullhet och slippa vara rädd. För min del lovar jag att respektera ditt val av varma drycker, och jag lovar att medverka till att vi alltid serverar ett brett utbud av örtteer till alla dem som inte dricker kaffe.”

Det kan upplevas komiskt, på många sätt. Att det kan bli ett sådant ståhej kring vanligt kaffe. Men bloggposten pekar på något allvarligt. Där vi kan byta ut kaffet mot andra saker. Den pekar på en hycklande kyrka som snabbt bestämmer sig för att vissa synder, varor, drycker och beteenden, är mer syndigt än andra. Om hur en kultur av rädsla byggs för att inte bryta mot mönstren.

I det sammanhanget blir det närmast vackert att läsa om hur PA vägrar fortsätta låta sig kuvas.

Jag älskar meningen om att Kristus måste få vara stötestenen för den som söker sig till Gud – inte våra fåniga regler. Tänk om vi kunde tillåta mer av det. Att låta människor vara som de är. Låta deras liv, deras värderingar formas av sin gudstro istället för att pressas in i kyrkans former. Så de blir som oss. Sådana vi förstår.

Det är lätt att säga. Att människor får komma som de är. Men när de inte anpassar sig efter våra dryckesvanor (oavsett om det är kaffe, lättöl eller alkohol), våra värderingar (abort, homosexualitet eller äktenskap) eller former (sånger, klädstil eller tal) blir vi nästan arga. Förnärmade.

Kyrkan har ett problem här. Och för mig belystes det på ett fantastiskt målande sätt genom att använda ett för mig så avlägset exempel som ”kaffe”. Läs hela bloggposten. Och fundera på vad som händer om du byter ut ordet ”kaffe” mot något från ditt sammanhang.

http://evangelisk-progressivadventism.blogspot.com/2008/10/kaffe.html