Äntligen händer det något nytt i Dawit-frågan. Och jag är så glad och stolt över att vår tidning är med på tåget.

En svensk medborgare har i dag suttit fängslad i åtta år utan rättegång eller åtal.

Det är en skam för Sverige och dess beslutsfattare. Och även för en svensk presskår. Jag har känt mig rätt maktlös i allt det där. Känt det som att jag, för varje dag som har går, sviker en kollega och medmänniska. Jag har tidigare bloggat om hur märkligt det är att vår, mediernas kreativitet stannat vid ett protestformulär. Bloggat om hjälp att hitta nya ingångar efter den exklusiva intervjun (för övrigt gjord av den numera ökände Donald Boström) med Eritreas president. Anat en hopplöshet hos alla jag pratat med saken om.

Men i dag tar Expressen med Thomas Mattsson upp frågan och blåser liv i saken igen. Och jag blir glad. Hoppfull.

Förslaget bygger på att medierna ska hjälpa till sätta in 2000kr var till ett konto som går till Dawits barn. Summan kommer årligen, tills Dawit släpps fri. Att alla medier, gemensamt och samtidigt, publicerar en text Dawit Isaaks situation. Årligen. Tills han släpps.

Det kan tyckas lite. Men det är något. Det är ett steg. Och kanske tar det oss en bit framåt. Texten föreslås skrivas av Svenska akademins ständige sekreterare Peter Englund. Men är det verkligen bästa förslaget?

I den intervju som gjordes med Eritreas president om Dawit Isaak är det tydligt att knäckfrågan ligger i medborgarskapet. Eritrea menar att han inte är så mycket svensk medborgare som han är Eritreansk. Att Sverige inte ska bry sig om vad de gör med medborgare.

Kan det vara en ingång för oss medier? Att hjälpa till att understryka hur mycket svensk medborgare han är? Att det inte finns något som heter halvt medborgarskap? Att hans bakgrund, kulturell som geografisk, inte avgör om han är svensk eller inte?

Skulle det rent av vara bättre om kungen skrev texten? Inte om politik. Inte om åsikter. Utan ett klargörande om att Dawit Isaak är svensk. Som fakta. Ett slags öppet brev till Eritrea. Hade det slagit högre än en artikel av, den förvissor briljante, Peter Englund?

Jag vet inte. Men det som nu sker är ett steg framåt. Och är alla 101 av de tidningar som är medlemmar hos TU med så kommer det bli historiskt. Vackert. Och det absolut minsta vi kan göra för Dawit.