Bland det värsta en webbtidning kan göra är att efter halva artikeln skriva ”läs hela artikeln i papperstidningen”. Det är en spark i ansiktet på den som har valt att gå till en sajt och klicka på den nyhet man erbjuds.

Jag tror inte det lockar prenumeranter till papperstidning. Snarare tvärtom. Läsaren känner sig lurade av tidningen lämnar sajten med ett surt minne.

Jag är övertygad i min tro om att läsaren själv behöver välja hur hon vill ha våra nyheter. Och att vår uppgift som tidning är att finnas på alla plattformar där läsaren finns.

Däremot finns det anledning att arbeta för att de olika plattformarna stärker varandra.

I helgen offentliggjorde en av de mest kontroversiella personerna inom Dagens bevakningsområde, Åsa Waldau, att hon avsäger sig pastorsrollen i sektstämplade Knutbyförsamlingen. Dagen hade reporter på plats som fick en exklusiv intervju. Flera tidningar gjorde telefonintervjuer där Åsa Waldau uttalade sig. Vi la ut en sådan intervju också.

Men det fanns långt mycket mer material som inte publicerades då. Allra mest för att reportern var ledig under helgen och inte hade tid att skriva klart. Under måndagen sammanställdes då den stora intervjun med Åsa Waldau som i dag fått rubriken: ”Jag kommer aldrig att förlåta pingstörelsen”

Pappersredaktionens ledning gick runt som stolta tuppar under måndagseftermiddagen. De insåg vilka sprängstoff till citat Åsa Waldau levererat. Vilken debatt den skulle sätta igång. Vilka känslor den skulle skapa.

I det läget mindes jag en diskussion jag hade med Niklas Svensson, skaparen av Politikerbloggen. Vi föreläste gemensamt för några månader sedan och han delade med sig lite av sitt tänk. Det var både intressant och inspirerande. En av grejerna han hade testat var att lägga ut en puff om en kommande artikel. ”Klockan 13 kommer Politikerbloggen med ett stort avslöjande”. Snacket bland sajtens läsare började då gå. Förväntningar började byggas och klockan 13.00 fick sajten en stor trafiktopp av läsare som var nyfikna på vad allt handlade om.

Det var effektiv dramaturgi och varumärkesbyggande (förutsatt att nyheten håller hajpen) och jag har sedan dess tänkt att det borde gå att översätta till relationen mellan webb och papperstidningen.

Så igår testade vi. På kvällen, när en utskrift av tidningssidorna med intervjun med Åsa Waldau hängde på redaktionsväggen tog jag en bild på de nästanfärdiga sidorna och la ut som en bildpuff på Dagen.se med rubriken ”MISSA INTE” (se bild höger).

Klickade du på artikeln kom du till en sida som outade några av guldkornen i artikeln.

Resultatet blev att införartikeln klickades upp på topplistan, läsarna mailade införartikeln till vänner och skapade, förhoppningsvis förväntan.

Det var ett test. Och nu vill jag gärna kolla med er – vad tycker ni om det här sättet att puffa inför en artikel?