Vanligtvis brukar såna här dagar göra mig rätt glad. När jag går förbi löpsedlarna och ser att det finns allt annat än nyheter.
Det är liksom betryggande – man vet att gårdagen medförde inga stora katastrofer, inga hemska våldtäkter, inga yxavhuggna lemmar och sånt där.

Men den här gör mig lite äcklad.

Hur lågt ner vi sjunkit.
För visst. Sex i all ära. Det säljer, är spännande och känns fortfarande lite förbjudet. Och visst, blåljusnyheter och kändisskvaller – vi läser det för att vi vill veta det som vi inte ”får” (ska?) se. Oskuldsfullt och lite busigt.

Men att spela på människors hypokondri, skapa rädsla, ångest och sälja lösnummer genom att försöka rubba vår hälsa – gör mig uppgivet arg.

Det är så listigt. Halva Sverige går med snor i hjärnan. Kan inte förstå varför inte förkylningen kan lämna kroppen. Och så kommer Aftonbladet och sår ett frö av av rädsla: ”det kan vara något annat”.

Uppgiven.

Arg.

Att inte ens vår förmodade hälsa kan få vara en fredad zon.

Hur tänkte Carola?
25 år efter att hon ställde sig på schlagerscenen första gången, 25 år efter att hon släppte det mest sålda albumet i svensk skivhistoria (6 himla miljoner sålda album!!), 25 år efter allt det där står hon igen på scenen – med den här avmätta popdängan?
Vilket antiklimax! Och det inte bara för att Carola tagit fram plattången.

Carola och bifiguren Andreas skulle bara ta omvägen förbi Västerås på vägen till Globen och Europa. Upplägget var perfekt. Oddset rekordlåga 1.03. Sveriges största artist i tagteam med Andreas Johnson och utgången var ju så självklar?
Men så Androla med arrogans och självklarhet och man riktigt känner hur hela Sverige med en röst suckar ”nä, nu har vi fått nog”.

Jag har alltid haft stor respekt för Carola. För sin musikaliska fingertoppskänsla. Att alltid veta när det är rätt och inte.
Som när hon för något år sedan lanserade sin nya låt i pausen i melodifestivalen. Som en retning över perfektion visade hon upp att hon visste exakt hur bra hon och låten var, men inte behövde en tävling för att bevisa det.
Eller när hon faktiskt valde att ställa upp med ”Evighet”. Modigt. Härligt. En given vinnare.

Så när hon nu, med a l l t att förlora ställer upp igen antog jag att det var sannolikt en låt som skulle vinna hela Sveriges hjärta. Eller få oss att gråta, som Carola själv menade.

Men den skåpmatspoplåt vi hörde var trött, tröglyssnad, och framförallt framförd utan finess.

Säkert kräver den mer inlyssning. säkert går den via andra chansen vidare till final.
Men kom igen..
Det här var obegripligt.

Rätt låtar vann, således. Sanna Nielsen skippade lite av sin svensktopps-käcka stil, skalade av och gav sin Celine-röst utrymme. Tvillingarna Rongedals Mikah-inspirerade låt var sann glädje.

Men kvällens absoluta bottenapp var ändå denna Nour. Tjejen som tar emot artisterna efter låten.
Det är mycket möjligt att ingen programvärd, inget offentligt ”eftersnack” någonsin har gjort sina artister och tittare så obekväma som Nour gör.
Vad hände med den enkla frågan ”hur känns det”?

Tro & Tänk har länge varit en av mina favoriter bland kristeninriktade bloggar. I dagarna kom författaren bakom bloggen, Daniel Astgård, tillbaka efter en längre tids sjukskrivning, och bloggen lev genast upp rejält. Kul. Det behövs fler bra kristna bloggare.

Kul är också det filmklipp han delar med sig av.
Filmklippet nedan handlar om 1 Sam 25:22 ”him that pisseth against the wall”, en text som bara finns i King James version.
Den texten upplevde pastorn att han skulle fokusera kring, i något som mycket väl kan vara den värsta predikan – någonsin.

 Gud, låt det vara ett skämt.

Det här är Simon.

Simon gör sin långpraktik här på Dagen och är en mycket kompetent person. Därför är det med lugn jag i dag överlämnar webben till Simon, när jag gör några andra grejer.

Men även kompetenta praktikanter gör praktikantbortsig ibland. Som inför jul när Dagen skulle göra kortintervjuer med några kändisar om hur de firar jul. Marie Lindberg, ni vet hon lärarinnan i melodifestivalen, skulle intervjuas och Simon fick uppdraget att ringa.

Marie Lindberg. Det heter också en frilansare på Dagen. I dag har hon skrivit den fina artikeln om Carola och Andreas. Och hon har gjort flera grejer hos oss tidigare.
Hon satt hemma lugnt och stilla när hennes telefon ringde.

S: Hej, jag heter Simon och ringer från tidningen Dagen.
ML: Jaha, hej, hej.
S: Jo vi skriver lite kring julen här i vår tidning och jag tänkte bara kolla lite hur du firar din jul i år?
ML: Ok, fast varför vill…
S: Ja, så hur firar du jul?
ML: Jo, jag firar jul med släkt och… men varför vill du veta det?
S: Vi ringer olika kända personer…
ML: Ah, men du tror… Jag frilansar för Dagen.
*tyst*
S: Jag tyckte väl det var väl smidigt att Schlager-maries kontaktuppgifter skulle ligga i våra outlookkontakter….

I går var Marie på redaktionen, minnen livades upp och vi fnissade.

Munkhysterin fortsätter.
I en tidigare post skrev Lars Larsen själv att han bjudit med en dokumentärfilmare. Under fillamötet stegade dokumentärfilmaren in först, och därefter kom Lars Larsen staplande med sin käpp och satte sig några meter framför, väl synlig för dokumentärfilmaren.
Helt i sin ordning, tycker Lars, som ändå försöker hävda sin kompromisslösa gudsfruktan med att det inte är något han ”primärt ställer upp på”, som han skrev i en kommentar på bloggposten.
Jag känner mig knappast orolig att han blivit hotad att ställa upp av dokumentärfilmaren, och känner att hans klargörande än mer stärker tesen om att det handlar om en aktion som på något sätt är en medveten provokation som ska göras bok eller film av.
Lars själv skriver dock i samma kommentar att det inte handlar om något sådant. Såklart.

Hursomhelst.
Alla ni som ser bortom el munkos alla konstiga uttryckssätt och kan uppskatta det han faktiskt säger kommer uppskatta Thomas Österbergs ledarkrönika i dag. Läs den här.

…och mår bra. Har lite ont i handen bara. Mitts är tydligen något man slår på. Mudo är tydligen namnet på en kampsportsträningshall. Min kompis är tydligen lika sansad som mig. Allt gick bra.

Glad alla hjärtans dag förresten! Du skickade väl in din hälsning?
Missa inte att läsa din egen och andras hjärthälsningar här

Jonna bloggar antagligen bäst om det här allahjärtansdag-fenomenet.

”Kvinnor är lätta att fira. De kan firas med:

1. Blommor
2. Fin choklad i fin ask
3. Inredningsprylar
4. Skönhetsbehandlingar
5. Skönt toapapper

Män är svårare. Därför behöver de inte firas lika mycket.”

Denna Jonna är också min flickvän, och jag är smärtsamt medveten hur viktigt det är med uppmärksamhet såna här dagar. När dagen så började med frågan ”Jag ser inte din hälsning bland alla hjärtansdag-hälsningarna på Dagen.se?” reflexade jag ”Vad menar du?” samtidigt som jag kvickare än läderlappen(?) kodade in en hälsning. ”Det kanske blivit något fel på sidan? Du får nog uppdatera igen!?”, ljög jag, och lyckades rädda, vad jag förmodar var, förmiddagsskvallret bland hennes tjejkompisar.

Höjdpunkten blev eftermiddagen. Via nåt blommogramföretag hade jag dagen innan skickat en ros, och när hon på eftermiddagen ringde och sa ”Två likadana rosor?! I två olika paket?!! Så otroligt romantiskt!!” så spelade jag bara med och svarade i ickemeningar, för att försöka få förstå vad som hänt. Uppenbarligen har blommogramföretaget skickat min beställning två gånger, men bara dragit en betalning.

”Män är svårare. Därför behöver de inte firas lika mycket.”

Nej, det är belöning nog om vi lyckas klara oss igenom den här dagen.
Phew.

En nischad sajt som Dagen.se har ofta lite mer tidlösa artiklar. Och ofta väldigt bra artiklar.

Varje dag sållar våra besökare ut de mest intressanta nyheterna i vår klicktopp, till vänster på sajten. Mycket populärt, verkar det som, och därför har vi nu utvecklat det lite till.

Med start i dag kan du se veckans mest klickade. På så sätt får du överblick av de våra mest populära nyheter från veckan som gått (uppdateras dynamiskt, så listan alltid innehåller de senaste sju dagarnas mest klickade).

Fint, va?

Och just det! Vi har en fin ny funktion i dag.
”Rätta oss!”

Under varje artikel på Dagen.se finns den fula lilla röda knappen med ett utropstecken(ja, ikonerna kommer blir snyggare och mer enhetliga). Klicka på den och rapportera in om vi stavat fel, har faktafel eller något bara ser dumt ut.

Håll Dagen.se felren, helt enkelt.

Till sist, ang Carolaposten: Ingen av de tävlande gissade att Carola sprang ut med ”utvandrarna”. Skönt. Däremot var det två som gissade på psalmboken, hälsar tävlingsansvarig.

Av outgrundlig anledning kommer jag ikväll gå och få spö.
Jag har en vän som fått för sig att bra träning lika med stora blåmärken. Och att jag bör hänga med. Jag har försökt, så subtilt och finkänsligt som jag kan, hinta om att just slagsmålsträning kanske inte är något för mig. Det har gått honom helt förbi.

Strax innan midnatt fick jag så följande sms:
Kl 20 imorrnkväll. [ADRESS] (glöm att jag skriver ut var jag ska vara!)  MUDO med mitts – ta med mjukbrallor, träning sker barfota.

I natt! Trots idogt duckande var karaktärslösa jag tvungen att svara jakande.
Och Mitts? Jag vet inte ens vad det är. Sannolikt ett tillhygge man slåss med. Som baseballträ. Typ.
Därför dröjer jag nu kvar här på jobbet. Stryker mig ömt över armarna medans de fortfarande är fria från blåmärken. Sträcker på fingrarna och försöker njuta av vad som kan vara sista gången fingrarna obehindrat får vandra över tangentbordet.

Adjö. Imorgon skrivs bloggen antagligen med nästippen. Om inte även näsbenet är brutet.