Hasse och reporter-Therésia står och granskar SVT-text. Therésias artikel om Chava Koster, Sveriges första kvinnliga rabbin, har blivit citerad.

Fast det skriver inte SVT-text. De creddar ingen alls. Så kanske har de själva pratat med den citerade personen?

Men så tittar vi på citatet igen. Och, well, bedöm själva:

Citatet i SVT-text:
– Det finns fortfarande några församlingsmedlemmar som tycker att en kvinna inte ska vara rabbin, men vi har olika synagogor och olika rabbiner, säger Thomas bab, judiska församlingens förvaltningschef.

Citatet i Dagen:
– Det finns fortfarande några församlingsmedlemmar som tycker att en kvinna inte ska vara rabbin. Jag trodde kanske att det skulle vara mer högljudda protester, men det tycker jag inte att det har varit. Tanken är att vi ska respektera alla grupper. Vi har olika synagogor och vi har olika rabbiner. Vi är en enhetsförsamling och vi ska försöka göra så att alla känner sig hemma, säger Thomas Bab.

Uppdaterad:
Nu har de ändrat. Läs mer här.

Vilken vecka det har varit. Staten får lov att läsa mina mejl, och Sverige har åkt ur EM.

Vi behöver muntra upp oss, inte sant? Klamra oss fast vid det viktiga. Kärlek och sånt.

I den vevan kommer jag över klippet om Christian the lion. En sann historia om två britter som köpte ett lejon, uppfostrade det i lägenhetsmiljö och levde ett gott liv med lejonet. Till sist växte den några hundra kilo för stor och Christian fick transporteras till Kenya. Men han glömde inte sina ”föräldrar”.

Det låter som en tecknad barnfilm, men det är på riktigt.
Kolla:

Jag kunde inte fokusera på andra halvlek i Sveriges match mot Ryssland.

Det låter kanske inte så konstigt. Jag har ju inte ens nämnt EM i bloggen tidigare. Men tro mig; det beror inte på ointresse. Snarare att jag inte kunnat skriva utan att hamna i affekt, skrika ut ilska, eller bara bubbla över i osammanhängande kärleksord (beroende på match).

Och visst. Det finns saker att skriva nu också. Över det förtvivlade i att vårt kollektiv inte levererade. Över att Rosenberg var så förtvivlat dålig i spanienmatchen att vi tvingades att kasta in division1-Allbäck i 80:e minuten. Att vi gjorde vårt sämsta slutspel på 8 år. I en grupp vi hade alla möjligheter att ta oss vidare från.

Men allt det där känns just nu så oväsentligt. För vi har förlorat en så mycket större match. Den om varje medborgares integritet. Något som inte kommer tillbaka.

Allt sätts plötsligt i perspektiv. Fotboll? Vi spelar om två år igen. Och har kvalmatcher att svettas under redan om någon månad.
Men vår integritet är förlorad. Medborgarens möjlighet att surfa varsomhelst utan att behöva bekymra sig över att deras trafik fastnar i en övervakares nät. Möjligheten att tipsa om vad som helst, utan att känna oro över att en anstalt kan snappa upp det som sägs eller skrivs.

Sverige skulle kunna ha vunnit EM ikväll och jag skulle fortfarande sitta med en känsla av tyngd. Tomhet. Över det sjuka att Sverige antagit en lag som man till och med i ett internationellt perspektiv lyfter på ögonbrynen åt.

Och medborgarens röst spelar uppenbarligen ingen roll alls. Det är vad Sveriges riksdag, med fem rösters marginal, har sagt i dag.

Det som vi till en början såg som en vinst för bloggosfären, en vinst för demokratin, en vinst för den lilla människan – visade sig vara en chimär.

Fredrik Federley lyckades ta den mest gyttjiga av mellanvägar. En väg där han lyckades svika både regeringspartierna och det svenska engagerade folket.

Hans försvarande bloggpost, skrivet för tio timmar sedan, har redan fått 337 kommentarer. Det är i klass med de kommentarer Sveriges (då) näst största bloggare, Calle Schulman, fick på ett dygn när han slutade blogga.

Alliansen vann kampen mot intern splittring. Men de kan mycket väl ha förlorat det svenska folket.

Det är en söt scen som utspelar sig framför mig. Redigerar-Danne kastar en slö blick på text-tv och rycker plötsligt till.

Danne: De har ändrat! Text-tv har ändrat sitt typsnitt!

Redigerar-Franken lunkar fram, lyfter på glasögonen och kisar.

Danne: Ser du? De har ändrat! SVT:s text-tv har ändrat!

Franken: Jasådu..?

Så fortsätter de analysera texten. Kolla på serifer och färgnyanser. Granskar vad som möjligtvis ändrats. Kanske är det bara bildrören som är konstiga. Men så slår förstasidan över och Danne utbrister:

Danne: Ohh så skönt! Det är inte ändrat. Gamla trogna SVT-loggan är kvar.

Och så andas de ut. Skrattar lite, och säger saker som ”Man kan alltid lita på text-tv”.

Det är redigerarmysiga samtal på den högre nivån.

Jag inser att det här erkännandet knappast ligger mig till gagn, men det är först i dag, när jag läser rubriken till Anders Gustafssons Sydkoreaartiklar, som jag inser att ”Yonggi Cho” stavas just så.

Inte ”John Guillou”, som jag i min enfald antagit i alla dessa år.

Och, ja, jag har alltid tyckt det var en komisk sak att Jan och John haft så lika namn.

Det är med puls jag sitter och uppdaterar mig om FRA-lagen samtidigt som jag försöker sköta tusen andra saker. Tankarna slinter hela tiden över till hur det kommer sluta.

Vår rapport om att centern spenderat hela gårdagskvällen och morgonen med att försöka enas kan bara peka på en sak: Federley och några till har aviserat att de tänker rösta mot lagförslaget. Så vad händer nu i de stängda rummen? Försöker piska fram ett ja? 

Det känns som på film. Det känns olidligt spännande. Men det är så riktigt som det bara kan bli.

Det är, för mig, första gången jag på nära håll har sett medborgaren slå igenom och bli en verklig röst i debatten. Som använt den demokratiska makt vi ofta romantiserar, men sällan använder.

Morgondagens votering, och den indikation som debatten i dag kommer ge, är historisk på så många plan.
Det finns chans för riksdagsledamöter att bli hjältar och återvinna förtroendet för representativ politik. Eller bara befästa tron på att vanliga medborgare ”inte förstår”.

Reporter-Theresia bevakar allt för Dagens räkning. Följ hennes rapporter här

Vilken öken det har varit här några dagar. Det har ju varit helg, förvisso, men själv har jag suttit fastklistrad vid skärmen för att följa det fenomen som utspelar sig i bloggosfären nu ang FRA-lagen. Det är historiskt på många sätt, som jag skrivit förut. 

Men nog om det.

Jag förutsätter att ni har läst Anders roliga post om olika amerikanska profilers karaktärssvar på frågan ”Why did the chicken cross the road”.

Den är rolig.
Jag gillar bäst Hillary Clintons:
”When I was First Lady, I personally helped that little chicken to cross the road. This experience makes me uniquely qualified to ensure — right from Day One! — that every chicken in this country  gets the chance it deserves to cross the road.  But then, this really isn’t about me……”

Eller Dick Cheneys:
”Where’s my gun?”

Men så tycker bildredaktörsJosefin att hon är fantastiskt fyndig när hon självmant knåpar ihop ett Emanuel Karlsten-svar som hon skickar ut till redaktionen:
”Åh, jag önskar så att kycklingen hade stannat på andra sidan vägen. Då hade jag inte behövt skämmas så förskräckligt för att den nu befinner sig i min sallad!!”

Och jag kan inget annat än böja mig och ärligt konstatera: Touché.

I dag publicerar vi två artiklar om den nya lag där staten får möjlighet att övervaka all vår webbtrafik. Lagen röstas sannolikt igenom på onsdag, men trots det har få medier skrivit om det.

Istället är det medborgarna själva som lyft frågan. Och det på ett fullkomligt häpnandsväckande sätt. Jag tycker mig vara en ganska van internetanvändare och har ganska bra koll på bloggvärld och nya företeelser.
Men aldrig har jag sett ett så samlat uppror från en svensk webbsfär som i den här frågan.

Bloggar svämmar över av uppgivna, arga, frustrerade inlägg. Ingen förstår varför media (som med tanke på meddelarskyddet skulle kunna drabbas hårdast av lagen) inte reagerar, granskar och lyfter upp vad som händer. Nedräkningar sker, sajter upprättas, privatpersoner går på stan med plakat, annonser för hundratusentalskronor köps in.
Allt detta av vanliga människor som inte organiseras av annat än drivkraften om att ”något måste göras”.

Bloggportaler fullkomligt domineras av frågan. På den ledande bloggportalen knuff.se (som indexerar vad bloggar skriver om just nu) har det, med undantag för Sveriges EM-match, uteslutande handlat om FRA-lagen. Dag efter dag. Det är helt unikt.

Det är bara att erkänna. Utan reaktionen från de vanliga medborgarna hade Dagen inte skrivit om det. Vi hade inte vetat om det. Vi hade inte vågat ta oss tid att granska det. Vi hade kanske inte ens förstått lagförslagets vikt.
Det är den vanliga medborgaren som fått det på agendan. Det är medborgaren som drivit opinion. Det är medborgaren som inte gett sig.

Det verkar vara likadant för de flesta tidningsreaktioner. Ungefär samtidigt som knuff.se började totaldomineras av FRA-lagen började tidningar så smått skriva om det. Och ju längre tiden gått, ju mer har medier täckt av.

Hela saken är unik men visar också på en trend. Medborgarens röst har blivit en allt större och viktigare faktor för tidningar. Både för  nyhetsvärderingen och för att fånga upp skeenden.

Den lilla människan har blivit stor.

Vi har under en längre tid haft problem med att vår sökmotor på Dagen.se inte varit helt ok.

Linus har jobbat på och i dag kan vi lansera en betaversion (dvs en inte helt färdig version) av den nya sökmotorn.

Det är en hel del nya funktioner. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Men det är den.

Du kan till exempel välja att söka utifrån datum eller relevans. Du kan använda klassiska sökordstecken, som att sätta något i citattecken när du söker på en mening (”Jag gillar äpplen”), använda plus- och minustecken när ett ord måste alternativt inte får vara med(Jesusmanifestationen +tåg -stanley), du kan använda asterix (*) om du är osäker på böjning eller stavning på ett sökord (till exempel Mi*ael, eller käng* om du är osäker om det är kängOR eller kängA du söker efter i artikeln).

Dessutom får du upp även bloggar i sökmotorn.

Och i avancerad sökning kan du välja att bara söka i det ena eller andra.

Men du. Nu behöver vi din hjälp.
Gå in och sök, testa och hjälp oss putsa bort eventuella barnsjukdomar.

Hjälp oss göra en bra sökmotor.

Gå nu in och sök lite. Och eposta webmaster@dagen.se när du hittar dumheter.

Har ni sett?

Nu har vi två nya temporära bloggar. Dels Urban Thoms som kör en klassiker i repris, med blogg direkt från Nyhem, och dels en Hultfredsblogg.

Under evangelistveckan rapporterade Krister Hultberg att någon på evangelistveckan ropade ”Skippa Nyhem, åk på Hultsfred”. Det gjorde Holger Karlsson, och nu bloggar han för Dagen.se.

Med en hejdlöst bra öppning:

”Bered er på ett äventyr… Ett äventyr som kommer leda oss genom ljusa sommarnätter, förbi tomma ölburkar och använda kondomer, förbi uppskurna underarmar och nergråten smink, förbi hårda fasader, hungriga magar och torra halsar… Rakt in i människors hjärtan.

Med oss på vägen har vi ett kärlekens och nådens evangelium. Evangeliet om Honom som åt med utstötta, som såg de osynliga, som umgicks med horor och tvättade smutsiga fötter.
Med förhoppning om en grymt spännande vecka.”

http://www.dagen.se/blogg/hultsfred2008.html