Har ni sett det nya här intill bloggarna? I en liten ruta syns det vad andra bloggar senast har skrivit om den blogg du besöker.

Både till höger, via knuff.se:s widget, och under varje bloggpost (syns när man klickar fram kommentarerna) finns Twingly på samma sätt som under vanliga artiklar.

Det kan ju tyckas konstigt att vi använder oss av Knuffs länkwidget när Twingly har en likadan. Men vi vill helt enkelt lyfta Knuff.se så mycket vi kan. Det är en suverän sajt som behöver upptäckas av så många som möjligt. 

Sajten (som för övrigt rankades som 39:e bästa sajten 2008) plockar upp vad bloggosfären skriver om varje dag och dess startsida blir en löpsedel över de mest bloggade nyheterna, böckerna, youtubeklippen och så vidare..

För att din blogg ska synas hos knuff.se (och i listan härintill) behöver du pinga knuff. Det gör du antingen via nyligen.se, eller (kanske ännu hellre) via den fantastiska lilla tjänsten RSS-ping. Läs mer om den (och andra sätt att hjälpa din blogg få spridning) här.

För övrigt tillhandahåller Knuff.se widgetrutan gratis, så du kan lägga in den på din egen blogg. Läs mer om det här.

Hejsvej.

Jag önskar tips på en mat- eller bakblogg. Allra helst skriven av en kristen bloggare. Bloggen behöver i övrigt inte innehålla något kristet tema/ämne.

Någon som har ett tips? Maila eller skriv i kommentarsfältet nedan.

Tack, tack.

Vi lägger en sista hand nu på Ledarbloggen, och öppnar den efter lunch. Spännande!

När man är ny i en stad, som jag varit några gånger, och ska söka sig till en ny kyrka är det alltid påfallande hur dåliga kristna är på att ta hand om nya. Antingen betraktas jag som ett nödvändigt ont, eller så blir man ett missionsobjekt. Och nu pratar vi bara om kyrktorget. Att sitta i inne i kyrkan och, ensam, resa sig upp och bli ”hälsad välkommen offentligt” eftersom jag är ny är bland det obehagligaste som finns.

I klippet nedan har man gestaltat hur saken hade sett ut om det, istället för kyrka, hade handlat om ett Starbucks. Och det blir fullkomligt briljant!

Då har det skett. Dagens ledarblogg har nu tagit ett (historiskt?) steg ut i bloggosfären.

Dessutom förstärkt med Dagenkändisen Birger Thureson.

Hälsa dem välkomna på:

http://dagen.se/blogg/ledarblogg

Läs mer:
Så var födslotiden tills i dag: Dagens senaste bloggtillskott

* Mackan Andersson gråter, och skriver veckans viktigaste bloggpost.

* Jean-Claude Van Damme har sett helandets kraft. För sin hund.

* Såhär i fildelning och spotifytider är följande citat från veckan intressanta.

– Johan Rheborg fattar inte varför han ska skriva på artistuppropet i DN, och skulle mycket hellre signa upp sina verk hos spotify.

– Ace of Base är på väg tillbaka till rampljuset. Med tanken att låta sina fans mixa deras låtar. De släpper allt sitt grundmaterial på nätet och så får vem som helst göra vad som helst med det. Som motsats till hetsjakten efter fildelare sägr Ulf Ekberg: ”Jag har hellre hundra miljoner människor som lyssnar på min musik gratis än 100 000 som köper min skiva. Jag kan tjäna mycket mer pengar på de hundra miljonerna”. Läs mer hos Bison.

* En pastor i Washington, USA, ger i dag en predikan där han utmanar sin församling att ha sex sju dagar i sträck. Han gör det med bakgrund av de senaste veckornas snack om finanskrisen, samkönade äktenskap, och högre skilsmässotal. Han hoppas att hans predikan kommer att vända allt ”whining to whoopee”.

Tack för alla kommentarer och uppmuntran i förra posten! Tyvärr räckte presenterna inte till alla. Men om jag kommer över fler fortsätter jag dela ut i den ordning kommentarerna har kommit.

Men för er som har fått – vad tror ni om att dela med er av er bästa låt?

För det är lite av grejen med det här programmet. Att dela med sig av låtar, låtlistor och hitta ny musik.

Så jag har skapat en låtlista där jag börjat med att lägga ned min bästa låt just nu. Klicka på länken nedan och spara sedan ned din bästa låt (drag and drop eller högerklicka och ”save to”). Här är låtlistan: http://301.se/latlist

För övrigt: Guds hus i kväll och jag öppnar, som sagt, en chatt här strax innan 19.00, så ser vi tillsammans och tycker till.

Det blir spännande.

Guds hus lyfte sig något från premiärprogrammet. Men man har fortfarande ett stort problem: Jag hittar ingen anledning att fortsätta titta.

Efter att ha sett Guds hus en andra gång, den här gången live tillsammans med Dagenläsarna, vill jag med risk för att vara tjatig kommentera igen. Dels för att jag tyckte programmet den här gången höll högre kvalitet. Men också för att det för mig blev ännu tydligare var de riktigt tunga problemen ligger: Upplägg, idé och berättande.

Det är spretigt, vilket på ett sätt kanske är en bra spegling av en kyrkas verksamhet. Men när det ska översättas rakt in i ett tv-koncept blir det svårt. Jag behöver en kärna, något återkommande, ett syfte. Jag behöver förstå varför vi tittar på programmet. Och det gör fortfarande inte.

Det finns element i programmet som är riktigt bra. Alphagrupperna känns fortfarande väldigt spännande. Likaså medlemmarnas funderingar kring både liv och Gud. Men det hinner aldrig blir mer än skrap på ytan.

Tänk om man istället hade gjort ett program där man varit tydligare i sitt urval. Om man hade begränsat sig till Alphagruppens sökande. Följt dem i åtta veckors sökande efter Gud. Följa dem under veckorna när de funderar. Hur de tänker hemma, under alpha-samtalen, tillsammans med sina vänner vid sidan av.

Eller om vi uteslutande fick se kyrkan ur medlemmarnas perspektiv. Krypa nära inpå Therese och Pär, inte bara i intervjuer på något lunchställe, utan även i kyrkan. Strunta i tv-gudstjänster och istället lägga kameran på axeln och följa hur det är när man kliver in i kyrkan. Känslan. Varför man hälsar på vissa och sätter sig långt fram. Eller hälsar på andra och istället sätter sig långt bak, om det nu skulle vara så. Om man tycker sämre om vissa lovsånger. Eller lovsång överhuvudtaget. Eller om man gäspar under predikan. Eller ständigt viskar ”amen”.

Jag vill krypa nära inpå! Lära känna. Förstå. Även de konflikter som (givetvis) uppstår.

Men istället hoppar vi runt så mycket bland så många, att jag blir trött. Det blir för putsat och förenklat. Det blir informationsprogram. Och jag vill stänga av.

För jag förstår inte vad det är jag ska följa.

Läs mer:
* Läs bloggposten om premiärprogrammet ”Guds hus floppade”.
* Se programmen i efterhand.

Uppdaterad: Programmet är nu slut, och chatten är stängd. Tack för den här gången!

Har ni sett?

Det är en fantastiskt papperstidning i dag. För 20 000 pappersprenumeranter har fått en webbsida hemskickad till sig.

Hela papperstidningen Dagens förstasida har gjorts om till en webbsida. Och det är något av det läckraste jag har sett. Kolla:

Även inne i tidningen finns en idolbild att klippa ut och hänga upp:

Och självklart är allt beroende på den fantastiska placeringen som innebär att vi är Sveriges fjärde bästa dagstidningssajt. Förstår ni hur stort det är? För mig själv tror jag det sjönk in i går kväll då jag kom hem, kunde sitta tyst lugnt och bara tänka. Jag kunde inte sluta le. Vilken resa det har varit!

Nu ska jag in till redaktionen efter en välbehövlig sovmorgon.

Läs intervju med mig, IDG och Sandlund här. Läs om varför pappersDagen valde att göra en webb-etta här. Och missa inte heller den intressanta cyberreligion-forskaren Jan Svärdhagen som menar att Kyrkan ofta är snabb ut på nätet, men haltar i strategier.