Saker i huvudet en fredag

Först och främst: Inget snor! I huvudet, alltså. Förkylningen är över!

***

I dag är det lucka fyra. Men jag har ingen kalender att öppna. Jag kan sörja det där. Att vakna på morgonen, stöna och grymta för att plötsligt bli klarvaken och fnittrig av glädje: Jag får öppna en ny lucka i julkalendern!

Eller att komma hem från skolan och känna pirr av att snart är det en kvarts tv av nya adventskalendern. Där Ture Sventon kanske kommer närmare att haffa Vesslan, eller hur Sune ska lösa sina kärleksproblem.

Varför slutade man vara barn? (efterklokt svar: För att slippa högstadieåldern)

***

I dag skrev våra folksidor om hur en av Kirk Franklins körsångare (som han under konserten, något svenskförvirrande, kallade ”bror” – men som bara är en ”brother from another mother”) kommer till Sverige.

Vi skrev också att Kirk kommer själv. Dels för att det har varit den allmäna uppfattningen efter konserten och dels för att det har varit tongången på Facebook. Men arrangören av konserten hörde av sig och sa att så inte var fallet. När vi då kollade med konsertarrangören för Kirks konsert bekräftar han att det aldrig varit tal om att Kirk skulle till Sverige med körsångaren.

Men jag är nästan hundra: Visst stod Kirk där på scenen och sa ”ill be back in december”? Jag twittrade ju till och med om saken…

Jaja. Artikeln har nu korrigerats.

***

Sveriges radio har i dag släppt en ny policy för medarbetarnas användning av sociala medier. Alltså hur de ska få använda Facebook och sånt på fritiden. Läs den och förfasas. Det är formuleringar som visar på ett företag som tycks stånka och stöna ”ok, ni _får_ vara där. Men slappna inte av och ha kul, för ni vet aldrig när ni säger fel saker”.

Sedan när ska en arbetsgivare få dra upp riktlinjer för hur de anställda ska bete sig (och prata om) på sin fritid? Väldigt ryssland.

***

Det var allt. Nej, just det: Lars Ohly blir predikant.

Pausmusik, eller: En tidig veckans länkar, special

Jag är fortfarande sjuk. Därav att det är tomt här.

Och jag orkar inte sätta mig ner och författa något fint. Däremot har jag under veckan gjort flera anteckningar kring bloggposter och texter jag fastnat för. De skulle egentligen hamna på Veckans länkar. Men några av dem är så fylliga att de tillsammans kan få utgöra en alldels vanlig, egen torsdagsbloggpost.

Håll till godo tills vidare.

  • Vi kosmopoliter är normen nu – Artikel av Kinga Sandén – Newsmill
    – När Stora journalistpriset delades ut var Stefan Mehr konferencier. Han var märklig. När det var kvinnor på scen ställde han ovidkommande frågor: ”Har inte du varit magdansös tidigare”, ”har inte du polsk bakgrund”. Han glömde mikrofonen och var allmänt mer fokuserad på kringsaker än den journalistiska gärningen bakom priset. Tydligast blev det när Kinga Sandén tog emot priset. Därför är det befriande att läsa Kingas egen debattartikel kring saken.
  • Ge mig inte mer pengar
    – En fascinerande historia om hur Andreas Ekström – som bad allmänheten sponsra hans bokprojekt – fått så mycket pengar att han nu kan ge vidare dem till andra i hans position.
  • Riksdagsledamot vigde TV4:s politiske reporter – Dagens Media
    – Ett exempel ang transparensen i digitala jämfört med analoga. Journalister har alltid haft tveksamma kopplingar, tveksamma vänner och tveksamma relationer. Skillnaden i dag är att det med twitter och facebook blir mkt lättare att se. Det betyder inte att journalisten, varken då eller i dag, gör ett sämre jobb.
  • Jonas Gardell – Dagbok
    – Jonas Gardell reder ut missförstånd i Vatikanfrågan. Det är bra skrivet. Det är väldigt många kolumnister som de senaste veckorna har skrivit om Gardell och Katolska kyrkan utan att göra någon ordentlig research kring det. Fattigt, tråkigt och slaskjournalistik. Själv undrar jag om Jonas Gardell har läst Dagens sista artikel i saken, och förstått varför det blev som det blev?

Mysteriet med den välproducerade Ljungblahdvideon

Är förkyld och icke-arbetande i dag (så vad gör jag här framför datorn?) och har youtubat en del mellan feberdimmorna.

Av en slump hamnade jag på vårt klipp under Samuel Ljungbladhs inspel under  Kirk Franklin-konserten. Jag ser det igen. Återupplever känslan där några meter från scenkanten med en fjuttig Flip mino-kamera i handen.

Kollar statistiken på klippet. Rekord i antal visningar på vår youtubekanal. Kul! Arbetet under konserten lönade sig.

Bland de relaterade klippen ligger flera andra Ljungblahdklipp. De flesta filmade på längre avstånd, sämre kvalitet och skakigare hand.

Men så dyker ett annat klipp upp. Som påstår sig ha HD-kvalitet. Jag klickar och upptäcker en redigerad, färg- ljudfixat youtubeklipp som är helt suveränt. Som får med alla ljudnyanser min kamera inte fick med. 

Det är flera kameror, från märkliga positioner, och tycks inte vara konsertarrangörernas egen. Och i slutet av klippet springer en kameran efter Samuel och filmar när han bli omkramad av sina vänner.

Ägaren av klippet, ”kaxmusic” har inget annat klipp uppladdat. En googling på namnet ger inga ledtrådar.

Ett mysterium? Hursomhelst. Se klippet igen. Med HD-kvalitet. Och få en mer rättvis bild av KirkFranklin-konsertens bästa ögonblick.


 

Måndagsyotube – Svenskt flashmobrekord

Sveriges radios ”tack”-kampanj fortsätter, och en del av den har varit att göra flasmobbar. Eller i alla fall påstådda sådana. Det brukar inte kallas flashmob när det utförs av företag. Då är det snarare… pr-trick.

Men låt gå att de påstår att det är svenskt rekord, låt gå att det kanske inte är en ”riktig” flashmob.

Det är väldigt häftigt, i alla fall.

Veckans länkar v48

Den obekväma syskonbilden

Jag ska fotograferas i dag. Ett syskonfoto. Jag har två systrar och vi har inte varit samlade på foto på säkert tio år. Nu är det dags. Önskade julklappar, ni vet.

Och jag oroar mig omåttligt mycket inför saken.

Vi har hyrt en fotograf som vill fota utomhus. I november. Hur ska vi posera? Kommer det önskas att vi tittar fram bakom ett träd? Att vi står i tripp-trapp-trull-ordning? Att vi ser käckt tuffa ut med ryggar mot varandra?

Jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan bli bra.

Knappast blir det bättre av att bloggen awkwardfamilyphotos ligger och skaver i bakhuvudet.

Saker i skallen en torsdagsförmiddag

Väldigt roligt att läsa alla era kommentarer om korset. Det är klart att vi är kristenskadade/vana allihopa, men ja, det är alltså ett ”t”. Och var ett varumärke för olika tesorter.

Roligast bloggkommentar var Andreas:

Och när fick en lärare i söndagsskolan ett annat svar än ”Jesus” på ”Vem?”. Klart vi ser ett kors, Dagen är ju en flanellograf.

***

Känner ett gigantiskt sug efter att skriva något provokativt. Något nytt. Något personligt. Men jag tror inte det blir något sådant. Det är synd.

***

Känner i stället att vi borde lyfta fler goda exempel på kyrkor som gör bra grejer. I synnerhet på webben. Ni är lite dåliga på att tipsa om sådant tycker jag?

Jag återkommer i saken.

***

Den här tweeten gjorde mig glad:

Gustav är internetwizkid, 15 år och har tidigare varit helt okänd för Dagen. Han är kanske exakt den målgrupp som man förväntar sig _inte_ ska läsa Dagen. Och se! Roligt.

***

För övrigt försöker jag kickstarta den här morgonen med den här låten. Den får mig att skrivbordsdigga i smyg. (har du inte Spotify? Skriv en kommentar – har fortfarande ett gäng invites kvar)

Analogt och digitalt tidningsmakande möts

Kommer ni ihåg wordle? Det dyker upp då och då i bloggosfären. Ett enkelt sätt att mäta ungefär vad en blogg handlar om genom att göra moln av de mest frekventa orden.

Jag skrev om det här, tex.

Vår webbredigerare heter Jakob Ihfongård och redigerar även ganska mycket för pappret. I dag satt han med ett uppslag som skulle avsluta vår serie om KUB-tester. Många har tyckt till på Dagen.se och för att illustrera det gjorde han enligt nedan (kommer i morgondagens tidning).

Känner ni igen?

Allt han behövde göra var att klistra in alla kommentarer på wordle.net och, vips, så fick han en gratis illustrering till pappret (med credd till wordle).

Smart, va?

Analogt möter digitalt.