Kolla på det här! Bush är på besök i Irak och håller en presskonferens. På plats sitter en irakisk journalist så missnöjd med Bush och hans politik att han inte kan tygla sig själv. Han ställer sig upp, skriker och tar sedan i snabb takt av sig skorna och kastar dem mot en duckande Bush.

Jag kan tycka att det är ett synnerligen sympatiskt uttryck för ilska. Att kasta skor (v10).

Bushs kommentar? ”Allt jag kan säga är att det var storlek 43”

Via Vassa Eggen hittar jag en sammanställning av analyser från Euro Pacific Capitals vd Peter Schif. Redan 2006 började han förutspå och varna för en djup finanskris under 2007 eller 2008. Och han var relativit säker. Redan två år innan. Månad efter månad upprepade han varningen. Nyhetssändningar bjöd in honom och lät andra experter bokstavligen skratta ut honom. Reta honom för det absurda påståendet. Men han vidhöll och argumenterade bättre än de andra.

Ett oerhört fascinerande klipp.

Jorå. Vi var där. Bevittnade infernot Idol 2008 på plats. Såg det ni inte såg. Som när de spelade in det konstiga klippet därJihde låtsades imiterade sig själv. Som när Katrin Zytomierska blev utbuad(!) när hon gick upp på scenen.

Helt enkelt en kväll som pendlade mellan hopp och förtvivlan:

När kvällen inleddes var vi redo, laddade och beredda att ta hem det här åt Alice. Vi samlade alla gratisprylar/kläder som fanns och beredde oss för en tuff kväll mot Kevin.

Kolla, de delade till och med ut Alice-armband! Givetvis hade något företag kommit på att man kunde ha armband med olika färger för de olika finalisterna. Och Alice fick…hudfärgat?!

Ju närmare vi var programstarten, ju mer insisterade min syster att det får vara nog med undanflykterna. ”Nu sätter du på dig den här tröjan”.

Snart sitter jag i en alldeles egen Heja-Alice tisha. Inte helt bekväm där. Inte min omgivning heller för den delen.. Folk börjar snegla på mig som om jag vore en dåre.

I en av pauserna står jag i toalettkön när tioåriga killar tittar på mig, min tröja, och på mig igen. Så rynkar de på näsan och lyckas med  förpubertalt förakt säga ”Så du röstar på Alice?”.

Jag tittar på tröjan. ”Ja”.

Nya trettonåriga killar sluter upp i kön och får syn på tröjan. ”Röstar du på Alice”

Det börjar bli obekvämt.

”Ja, det gör han, se på tröjan”, säger de första tioåringarna.

”Men varför?”, frågar trettonåringarna igen

”Hon är bra! Bättre än Kevin i alla fall”

Det blir lynchstämning i toakön. En såndär svensk som mest går ut på att ge mycket arga och manande blickar.

Jag berättar om händelsen för min syster. Hon är mycket nöjd mitt martyrskap. Vi tar genast en ny gruppbild för att förstärka vår tillhörighet.

Programmet fortsätter och vi är fullt upptagna med att följa allt som händer på scen under programmets gång…

….och roa oss med annat under den där bedrövligt långa ”nu ringer ni och röstar”-pausen

Så ska det till sist avgöras vem som blir Idol 2008. Spänningen är olidlig.

Men det är inget mot känslan av tomhet (skräck?) när Kevin utropas som vinnare.

På väg ut tvingas vi täcka över våra tröjor. Man vet aldrig vad de galna Kevin-fansen skulle kunna  göra i ren skadeglädje. Ni skulle höra hur de skrek!

På tunnelbanan hem trängs vi med minst hundratusen personer. Damen närmast i bild (till vänster) är jurymedlemmen Lailas mamma får vi reda på under resan. Hon beklagade sig lite över trängseln i vagnen ”Det var precis så här Bagges mamma sa att det skulle bli”. Annars tyckte hon det var fint anordnat det här i Globen, även om de bara bjöds på kaffe. ”Sist fick vi mackor i pausen och de kom och hämtade oss i fina bilar”.

Väl hemma, när vi fått i oss lite julmust, kunde vi konstatera att vi var rätt nöjda ändå. För även om Alice var bäst så är han rätt ok den där Kevin ändå.

Så grattis Kevin – Idol 2008. Vi hade en trevlig kväll i ditt sällskap!

Jag har hållt mig från att Idol-blogga i säkert åtta veckor. Inte ens när min favorit Lars åkte ut skrev jag något. Men nu struntar jag i allt det där. För ikväll är det Idol-final och jag och min syster har biljetter till Globen!!

Vi har förberett hejarramsor, konfetti, tifo och bokstaverat Alice på våra magar. Nä, det kanske vi inte har. Men vi har i alla fall tränat sms-tummarna så att inte den där påklistrade Kevin ska vinna.

För visst, Alice kanske har stått där och hängt löst några gånger. Alice har kanske inte varit helt stabil rakt igenom. Och även om hon har rösten, kontrollen och fördelen av att se ut som en orientalisk prinsessa från en disney-film så är Alice främsta styrka att hon inte är Kevin.

Hur trött är vi inte på denna karaoke-kille? Som älskar allt och alla så mycket att han liksom glömmer tänka på andningen. Han älskar scenen, han älskar Sverige, han älskar att sjunga, han älskar att knyta skorna.

Nej, det där går inte alls. Vi köper det inte, Kevin.

Inte jag och min syster i alla fall.

Och visst. Vi erkänner villigt att Kevin har legat som favorit hos många, och i många omröstningar. Men vi tror att det kommer avgöras på låtvalen ikväll. Och framförallt vinnarlåten. Det blir en ballad, det blir smäktande och när Alice sopat banan med låten kommer vi vlämnas med enbart tårar rinnanden nerför kinderna. Och reflexmässigt kommer vi stå upp, var vi än är, applådera och busvissla. Skaka på huvudet och inte förstå hur så mycket röst kom ur så lite tjej. Alice blir Idol 2008.

Det kan vi väl få hoppas i alla fall.

Alice! Vi håller på dig!

* Aftonbladet och Bloggportalen instiftar bloggpris. Roligast är att man gör det i sju olika kategorier. Sju pris till olika bloggar också. Men jag saknar kategorin Religion/filosofi? Trist.

* Bigbloggs.se har startat. En sajt som ska rensa ut intressanta bloggar från ”slasket”. Högfärdigt och lite sent påkommet. Dessutom saknar även de religionskategori bland sina utvalda bloggar.

* Apropå göteborgshumor så öppnade GP ett forum för att komma på namnförslag till isbanan i Heden. Det var så klart som att öppna alla fördämningar för ordvitsande göteborgare. Finalister bland bidragen HedIS, GaICE, ExercISen, MetropolIS. Och bland de som inte vann var följande: ”Då de ligger nära hedendomen (körka vid heden) så kunde kanske Frälsis va ett namn som är i göteborsk anda”

* Jesussajten heter en sajt som samlar en massa länkar till kristna webbplatser. Förutom om de är katolska. Katoliken Charlotte Therese försökte registrera sin blogg på Jesussajten men fick till svar:
”Jag är inte emot den katolska personen, de flesta katoliker vill ju vara med Gud och Jesus, dock blir det ju problem när t.ex. påven är Jesu ersättare på jorden, samt flera andra läror som katolska kyrkan lär ut. Att de sedan dödade 500 miljoner människor som inte omvände sig till dem på medeltiden ger en viss signal…”
Det är alltså inte hennes fel, utan hennes samfund som gör att hon inte platsar på vad som kallas ”Jesussajten”(?)

* Någon som funderar hur det fungerar på en kristen dejtingsajt? Rymdhunden Lajka ger en en titt in bakom betalkulisserna på kristna dejtingsajten Sjunde himlen.

* Mediegurun Martin Jönsson bloggar en liten kärleksförklaring till Trots allt i samband med att den läggs ned. Läs den. Den är väldigt bra. Det är Trots allt också – det enda pappersmagasin jag aktivt valde att prenumerera på.

(Uppmärksammat i ”tidningsgrodor” i senaste numret av Journalisten)

Vilket extremt långlivat aprilskämt det blev!

För jag antar att ni läst? Att Göteborgs-posten gick på Dagens aprilskämt i fredags? Det vill säga ett drygt halvår senare…

Detta är mycket roligt.

Har ni sett artikeln? Läs här (klicka på bilden för större version):

Det är flera saker som är lustigt med det här. För hur krönikören Jenny Willén än har angripit vår skämt-artikel så är det svårt att förstå att inga ljus gått upp..

För det första: Googlade hon sig fram till artikeln så står det tydligt i rubriken ”Kollektomaten som välsignade en glad givare – åtminstone första april”. Det var liksom en service vi la till den 2:a april för att minimera pinsamheter för tidningar som…ja, Göteborgs-posten, antar jag.

Men oavsett det – det finns flera saker i den där lilla skämtartikeln som borde gett rejäla hintar.

Och kanske allra mest i slutet:

”Men det finns också negativa effekter – välsignelsejagare (!!!) som offrar större summor än vad de har råd med.

– Vi är medvetna om problemet och kommer sätta upp en skylt vid varje automat med en varning (!!!) för givarmissbruk, säger Patrick Bubicic.”

Här någonstans tänker jag att man fnissar, lägger ifrån sig tidningen och slår sig för knäna. ”haha, där fick de mig nästan”

Men inte i Göteborg.

Å andra sidan är de både roliga och generösa i rättelsen dagen efter:

”Vg rättar om välsignad bonus

Kollektomater – finns dom? Jodå, så sett var gårdagens krönika på Vg-sidan med rubriken ”Julen gör var sate rik, kom och kollektera mera” helt i fas med verkligheten: Lite varstans i landets kyrkor står numera exemplar av den datoriserade kollektmaskinen som ersatt gamla tiders manuella håvande.

Men i krönikan omnämndes också den så kallade välsignelsebonusen – att var tusende kollektomatgivare får tillbaka tio gånger insatsen! – och så långt har utvecklingen inte gått. Det var en nyhet med osedvanligt lyckat april-april-resultat som tidningen Dagens iscensatte för sina läsare den 1 april i år.

Bland de grundlurade fanns redaktionen för P3:s Kvällspasset i radio, som raskt bjuder in webbredaktören Emanuel Karlsten på dagen.se för att prata mer om nyheter på gränsen till aprilskämt – varpå Karlsten själv tror att denna inbjudan är ett försök att utsätta honom för ett aprilskämt. Och på sin blogg den 2 april lakoniskt konstaterar ’Det var en märklig dag igår.’

Sannerligen är lurandets vägar stundom outgrundliga. Men Vg-red kan inte annat än imponeras av tidningen Dagens färdigheter i denna konst. Tänk att vi gick på den lätte!”

Några påpekar att jag har bloggat tidigare – trots att jag varit sjuk. Och det stämmer. Jag har använt varenda vaken minut med att kämpa mot att inte bli fullkomligt galen. Låt mig ge en bild (eller film) av det hela:

Det här hemifrån. Klockan är kanske sex på morgonen. Vadvetjag. Det är okristligt tidigt i alla fall. Och det skulle kunna vara vilken dag som helst från veckan som gått:

Det är groteska maskiner. Överdimensionerade borrar. Gigantiska traktorer. Och sådär håller det på. Precis utanför fönstret. En timme. Sedan paus. Klockan sju! Vem tar paus då?! Och sedan fortsätter de två timmar till. Lunch? Vad vet jag.

Men jag vet att jag är ett nervdaller till människa som knappast har haft utrymme för någon blogg i mitt liv.

Så då vet ni, bloggläsare. Då vet ni det.

Om det inte hade varit så kristet inkorrekt hade jag här skämtat om att jag är uppstånden. För så känns det i dag när man i vanliga kläder sitter upprätt i en kontorsstol igen efter att ha varit sängliggande i feber, förkylning och visdomstandvärk.

Jag lever alltså. Bloggen också. Har bara varit sjuk ett tag. Och det var ju högst oförskämt att inte annonsera min frånvaro. Det får ni ursäkta.

Nu ska jag gå igenom 1,2 miljoner mail.

Godtorsdag.

Det här är ett klipp som rymmer så mycket känslor. Chock, djup medkänsla, skräck.

Och… nej, jag väljer att inte skriva mer.

Godmåndag.