Det är ju oundvikligt att det blir en del USA-valsfokus den här veckan. Så vi börjar i den änden:

* Det här fantastiskt roliga klippet om kampanjandet borde jag ha upptäckt tidigare, men bättre sent än aldrig.

* USA-valet var det mest påkostade, och sannolikt också det mest kreativa – även på gräsrotsnivå. Den här lyktsstolpsundersökningen är exempelvis helt fantastisk.

* Tobias har snappat upp hur Obamas presidentpost för alltid kommer förändra en del saker:
”Jaha, hur ska man spela neger och president nu då?”

* En av faktorerna till Obamas vinst sägs vara hur han använde sociala medier som facebook, youtube och bloggar. Ett kvitto på hur genialt detta användes får vi om vi tittar in på Obamas Flickr-konto. Där publicerar han bilder från familjens privata valvaka. Och vi får se hur de svettas igenom en kväll som pendlar mellan hopp och oro.

* Och apropå sociala medier. Läs den här krönikan om hur Facebookanvändet vänt och att vi nu börjar bli selektiva, tar bort vänner och tackar nej till vänförfrågningar. Och att det inte är socialt oacceptablet att göra så.

* Mynthuset i Sverige tycks ha samlat på sig för många gamla tiokronors sedlar. Så nu kan du köpa en. För tio kronor. Plus femtio kronors frakt. Vad det är som kostar så mycket i frakt framkommer inte.

* Sverige har fått sin första bloggande biskop! Och ironiskt nog är det de äldsta som banar väg. Bertil Gärtner börjar blogga vid en ålder av 84 år!

* Julia Forssmed plockar fram exempel på saker som du känner igen dig i om du växt upp i en frikyrkokristen kultur.

Nu slår vi på åttan, och kollar på Sveriges första dokusåpa från en kyrka.

Det ska bli spännande.

Vi hörs om en stund.

Per-Johan Thörn har sagt sitt. Vi tycker lika. En bra konsert, men vi välter inte.

Här är han förresten, Per-Johan. Notera gärna det vackra presspasset. Med blått plastsnöre.

Jaja. Med detta, och ett gäng bilder, säger vi tack och hej från Huskvarna. Godnatt!

Efter hela lokalen utryms träffar jag arrangören Andreas Joakimsson. Han pratar om ifall det verkligen var Delirious avskedskonsert, vad han ger det för betyg, och om vi kommer få andra storheter till Sverige snart.

My soul sings blev den sista låten för kvällen. Det var inget snack om saken. Bandet tog av sig gitarrerna, bockade artigt och i samma stund man vände ryggen mot scenen tändes vitt ljus och konsrtvärdar tackade för kvällen.

En bra avslutning på en bra kväll. Inte mer, inte mindre. Återkommer eventuellt om det senare. Nu är jag mest spänd på PJ:s konsertrecension.

MerchandiseThomas gissade helt rätt. Bandet avslutar(?) kvällen med en fantastiskt finsstämd version av My soul sings.

Efter ett ganska svagt Kingdom of comfort är andra extranumret Stare the monster down. Nu med en något sen bandpresentation.

Delirious har gått av och ropas in igen.

Första extranumret är Kingdom of comfort.

Så har den äntligen kommit! Vår tv-buss.

Nu kan vi ännu lättare göra direktsänd tv, varsomhelst, närsomhelst. Utan krångliga tekniker, dyra tjänster eller något. Det räcker med en mobil, Bambuser och en person.

Jag tänkte vi skulle inviga den här ikväll. Vi åker till Huskvarna, ser på Delirious avskedskonsert, och jag tar med mig telefonen och gör några kortintervjuer med folk jag hittar.

Vad tror ni om det? Det kan väl bli kul?

Och självklart är vi på plats för att även göra direktrecensioner, bloggar, foton och bildspel. Allt direkt på Dagen.se.

Majesty spelar och det är ingen överdrift om jag säger att publiken överröster Martin Smith. Det är en överväldigande kör av lovsångare med sträckta händer.

Martin Smith vaggar fram och tillbaka. Låter sången övergå till How great is our god.

Och jag tänker att det måste vara svårt att stå där. Kväll efter kväll och vara centrum för människors tillbedjan. Hur svårt det måste vara att hålla självdistans. Låta det riktas förbi ens egen person.

Särskilt när det, som det nu gör, övergår i en väldigt mycket mer utpräglad vanlig konsertlåt. Med mindre lovsångsfokus och mer bandfokus.