Har ni sett?

Det är en fantastiskt papperstidning i dag. För 20 000 pappersprenumeranter har fått en webbsida hemskickad till sig.

Hela papperstidningen Dagens förstasida har gjorts om till en webbsida. Och det är något av det läckraste jag har sett. Kolla:

Även inne i tidningen finns en idolbild att klippa ut och hänga upp:

Och självklart är allt beroende på den fantastiska placeringen som innebär att vi är Sveriges fjärde bästa dagstidningssajt. Förstår ni hur stort det är? För mig själv tror jag det sjönk in i går kväll då jag kom hem, kunde sitta tyst lugnt och bara tänka. Jag kunde inte sluta le. Vilken resa det har varit!

Nu ska jag in till redaktionen efter en välbehövlig sovmorgon.

Läs intervju med mig, IDG och Sandlund här. Läs om varför pappersDagen valde att göra en webb-etta här. Och missa inte heller den intressanta cyberreligion-forskaren Jan Svärdhagen som menar att Kyrkan ofta är snabb ut på nätet, men haltar i strategier.

En vecka av glada besked håller på att lida mot sitt slut.

Men jag har funderat på vad vi kan göra för att riktigt fira av att vi är fjärde bästa dagstidninggsajt. Och svaret kommer lika enkelt som självklart: Presenter!

Så nu, kära Dagenläsare, har jag fixat den perfekta presenten, som kommer att ge massor av glädje: Spotify!

Jag har skrivit om musiktjänsten förut, och har nu lyckats komma över ett gäng invites.

Det handlar om en gratistjänst, som ännu inte har släppts till allmänheten men som fullkomligt revolutionerar hur vi lyssnar på musik i framtiden. Genom ett program som spelar musik lika snabbt och enkelt som om den fanns på din dator, får du tillgång till all världens musik. Ditt musiklyssnande kommer aldrig bli detsamma.

Så. Ta emot denna fantastiska gåva från oss. Tro mig, det kommer förgylla en redan fantastisk vecka!

Skriv en kommentar nedan med din mailadress så skickar jag en inbjudan.

Uppdaterad:
Tyvärr är presenterna nu slut

Ni anar inte.

Morgondagens papperstidning är helt, helt galen.

Vi firar webben, kan man säga.

Och jag har aldrig sett en papperstidning utgöras på det här sättet. Det är…ja, ni får se själva.

Jag återkommer med bilder imorgon.

I dag är en riktigt rolig dag. För i dag kommer Dagen.se tituleras som en av Sveriges bästa sajter.

Ni minns att vi för några veckor sedan fick reda på det, va? Att vi av Internetworld anses vara topp 100 i Sverige?

Det är, i mina ögon, hur stort som helst. Lilla Dagen.se slåss mot mediedrakar som Svd, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan, Expressen, Gp, SVT, SR, Metro, tv4 och DI. Mot sajtgiganter som Bilddagboken, SL, Tradera, SJ, Mötesplatsen och Playahead.

Sajter som har hela arméer anställda för att ligga i framkant. På Dagen.se är vi två. Trots det anses vår utvecklingskraft 2008 vara en av Sveriges starkaste.

Av de fem kriterier som Internetworld har satt upp har vi något att säga till om i tre. Vi har en hög redaktionell kvalitet. Vi har haft en stark utvecklingskraft, och vi använder internet på nyskapande sätt. Vi skulle dock kunna bli betydligt tydligare när det handlar om struktur, navigering och funktionell design.

Att vi inte är bättre på de två sista punkterna beror inte på att vi har försummat det. Vi jobbar på det, och har jobbat på det under hela året, och resultat kommer att synas framöver.

Vi har däremot visat att vi både sett och tagit tillvara på internets goda egenskaper. Vi har byggt närmare band till er läsare, bjudit in er i processen av att göra tidning. Låtit er läsare påverka och spela en allt större roll. Vår flexibilitet och vilja att ligga i framkant belönas nu.

Och eftersom vi själva känner att det är så långt kvar tills vi är nöjda, är den plats vi hamnar på – vilken det än blir- en bonus. Vi vet ju att vi har så mycket kvar att visa.

Därmed inte sagt att det inte känns pirrigt inför i kväll. Att mingla med Sveriges smartaste webbmänniskor, se vilken sajt som är Sverigebäst och se vilken plats vi får, ska bli fantastiskt roligt!

Vilken kväll! Jag är helt tagen. Sitter och försöker smälta. Läser massor av gratulationsmail och sms. Och njuter. Jättenjuter.

Dagen.se har i kväll ansetts vara landets 29e bästa sajt. Alla kategorier. Bättre än sökmotorn Sesam. Bättre än bloggportalen Knuff. Bättre än Tradera. Bättre än mediesajterna Sveriges radio, TV4, Expressen, Canalplus och Svenskafans. Bara tre placeringar efter Aftonbladet.

Festen på Sturecompagniet var spännande. Jag var helt inställd på att vi skulle hamna någonstans bland 100-90. För varje sajt som presenterades steg pulsen och när vi var över 50 och vi fortfarande inte presenterats skakade jag bara på huvudet. När vi var på 35 började jag känna oro för att det blivit något fel. Att vi råkat få Dagens nyheters inbjudan. Att vi inte fanns med på listan.

Men så kom vi. På plats 29. Och nu sitter jag här och nyper mig själv i armen. Försöker få det att sjunka in. Är glad, glad, glad. För ett fantastiskt erkännande. Av ett långsiktigt och mycket hårt arbete. Inte av externa konsultfirmor eller kortsiktiga punktinsatser. Utan av en liten redaktion som haft som mål att vinna förtroende hos Dagens läsare.

Så här lyder Internetworlds nominering:

Dagen ligger långt fram både när det gäller att släppa in läsarna och att använda ny teknik på ett spännande sätt. Som första dagstidning sände man video live via Bambuser. En rad bloggar har gjort att diskussionen med läsarna är mer aktiv och engagerad än någonsin.

I avdelningen LäsarDagen släpper tidningen fram sina läsare fullt ut och låter dem bidra till tidningens innehåll på nätet. Med prenumerationsalternativet Ekosmart ger man dessutom läsarna möjligheten att välja en internetupplaga. Träd sparas och läsaren får nyheterna redan vid midnatt. Smart var ordet.

Tack Internetworld för den här uppmuntran! Och tack ni läsare som dagligen kommer med respons, idéer, felanmälningar, LäsarDagen-artiklar, blogglänkar och bloggkommentarer.

Med era besök har ni visat att även ni tycker att vi satsat rätt under året.

Dagens bloggar växer ständigt i popularitet, och vi funderar mycket kring hur vi kan utveckla det.

Vi har nu klart med två nya bloggar som inom kort kommer lanseras på Dagen.se.

Den ena av dem kommer vara hemlig en stund till, men den andra kan jag antagligen redan i eftermiddag avslöja.

Jag tror att den kommer att bli en av de viktigaste i den kristna bloggosfären, bli en av våra mest besökta och få stor inverkan på det offentliga samtalet.

Återkommer i eftermiddag.

Vad intressant det är att läsa alla era kommentarer kring Guds hus.

Några är nöjda, andra andas tillförsikt, och ytterligare några passar på att öppna alla fördämningar och låter kritiken flöda över Tv Inter.

Det är uppenbart att ämnet engagerar. Helt i sin ordning. Det här är ju första gången församlingsliv gestaltas på ett så nära sätt på nationell tv!

Och precis som kommentatören Gösta är jag väldigt nyfiken på vad vi kommer tycka nästa söndag. Kommer man att lyckas bättre? Därför tänkte jag föreslå följande:

Vad sägs om att se på programmet tillsammans, nästa söndag?

Jag öppnar upp en chattkanal här på bloggen på söndag strax innan klockan 19.00. Och så sitter vi med våra datorer, tittar på programmet, och chattar alltmedan programmet pågår.

Därmed kan vi tycka till i realtid. Kanske till och med förstå varandra bättre. Det tycker jag hade varit spännande. Vi testar!

Jag vet inte om ni har tänkt på det. Hur vi på Dagen.se arbetat steg för steg för att tydliggöra vad en blogg är.

Det har sannerligen varit en invänjningsperiod. För många dagenläsare har begreppet blogg varit något helt nytt. För några kanske det fortfarande är en ny företeelse.

Det svåraste har handlat om åsikterna. Kanske allra mest från den här bloggen. Kan en Dagenbloggare nyansera, tycka till eller såga utan att det tolkas som tidningens officiella hållning?

Det tog fart på allvar i mars. Då kommenterade jag Jesusmanifestationen och föreslog ett alternativt sätt att göra den. Många reagerade. Var detta vad Dagen verkligen tyckte? Dagen som var manifestationens samarbetspartner?

En vecka senare dök nästa problem upp; hur relaterar man till en blogg. Carin Stenström på Världen Idag hade läst en bloggpost där jag förklarade existensberättigandet för en artikel på Dagen.se om ett par i ett incestförhållande. Stenström kunde inte tolka min post som något annat än att jag försvarade och propagerade för incest. Men istället för att skriva i kommentarsfältet, skicka ett mail eller på annat sätt fråga om det verkligen var så jag menade skrev hon en tidningsledare där jag framställdes som incestälskare.

Där och då blottades ett gigantiskt gap mellan gammelmedia och digitalmedia. En krock mellan enkelriktad kommunikation och interaktion, tryckta sanningar och digitala samtal.

Vi förstod att vi för några tydligt behövde förklara att bloggen inte måste stå för Dagens officiella hållning. Att det finns ett värde i personliga noteringar om stora och små saker. Att en blogg handlar om samtal.

Allt eftersom byggde vi ut dessa förtydliganden. Genom texter, och presentationer. Vi plockade in ett sidhuvud till bloggarna, märkte opinionsartiklar tydligare, för att markera skillnaden mellan artikel, ledare och blogg. Vi bytte URL:er – alla bloggposters länkadresser fick ordet ”blogg” och personens namn i sig. Vi la, på allt fler ställen, till en kort förklarare, om vad en blogg är, och vad den inte är.

Dagenläsarna och fenomenet blogg har helt enkelt åkt på en resa den senaste tiden. Trots det är för en del fortfarande oklart vad skillnaden är. Vad Dagens officiella hållning är. Så sent som i september fick Dagens chefredaktör tidigt kommentera en bloggpost för att, än en gång, påminna om att bloggen inte är en ledarsida.

Jag skulle aldrig (vilja) uttala mig i något av de ämnen som, gilla det eller ej, har blivit svensk kristenhets kärnfrågor. Som homosex eller abort. Inte för att jag behöver ha andra åsikter än ledarsidan. Utan för att det finns risk för otydlighet hur Dagen står i frågor som blivit, tja, viktigast.

Och allt detta har fört oss till vad vi nu presenterar. Dagens senaste tillskott i bloggfamiljen: Ledarbloggen.

Dagens ledarredaktion är den viktigaste opinionsbildaren i det kristna Sverige. Den som har störst förtroende, som sitter i flest tv-soffor och radiostudios. Deras ord väger tungt och får eko ut i mediesverige.

Att vi med Ledarbloggen man nu stegar ut i en allt större bloggosfär är naturligt på många sätt. Dels för att snabbare kunna komma till tals i det offentliga samtalet, men också för att tydliggöra vad som är Dagens officiella hållning i olika frågor.

Jag är övertygad om att Thomas Österberg, Håkan Arenius och Elisabeth Sandlunds gemensamma Ledarblogg, som får premiär nu på måndag, inte bara kommer att bli en av de mest välbesökta bloggarna på Dagen.se, utan också en av de mest inflytelserika.

Det behöver både den kristna och den svenska bloggosfären.

TV4:s ankare Petra Nordlund hade så klart en tuff natt under valvakan. Sitta upp mitt i natten och vara alert, liksom. Det är klart att man halka lite på orden då. Och det gör hon när hon ska presentera reportern i klippet nedan.

Men det blir först riktigt, riktigt roligt när man vet att hon – och bara hon – just gjort samma sak med samma person tidigare i denna klassiska blooper. Fantastiskt!

Programmets sajt hintade om det, programmets idé föreslog det och verkligheten visade det: Guds hus fungerar inte.

Jag känner igen mig i Guds hus-produktionen. Det är den där klassiskt (kristna?) grejen av att det, när man väl börjat, sägs ”vi gör det här också”. När någon invänder med att det inte riktigt hinns med, får det till svars att ”Vi gör så gott vi kan”. Och istället för att det där första blev riktigt bra, blir till slut allt pannkaka.

Produktionsbolaget Tv Inter verkade ha råd att göra minnsdusången-gudstjänster och en trailer. Sedan tog pengarna slut. Eller kunskapen. För jag vill mena att resten av programmet har stora brister i ljudsättning, ljussättning, programidé, tempo och röd tråd.

Notera nu att jag inte talar om huruvida den helige ande gick igenom rutan eller om människor blev berörda eller ej. Jag talar om en produktion som lyckades få mig att tänka på allt annat än vad programmet skulle handla om: Guds hus.

Min kritik riktar sig inte mot programmets råvara – personerna eller kyrkan – utan till hur man inte tagit till vara på det. Hur man i stället tryckt ihop en massa ingredienser och tycks ha glömt planering, syfte, överblick och tanke. Jag hinner aldrig ens greppa vad det är för slags program. En dokumentär, ett gudstjänstsprogram eller ett informationsprogram? Vem är avsändaren, och vad är dess syfte? Den enda ledtråd vi får är en speakerröst (som tycks hämtad från en sagostund på dagis) som då och då säger ”vi undersöker” eller med teatralisk granskande röst säger ”de sjunger om himlen”.

Vi fick möta alldeles för många karaktärer. Då har vi ändå inte träffat alla de annonserade huvudpersonerna. Presentationsrundan under ”Alphagruppen” är närmast farsartad, och jag har svårt att förstå att det kan vara något annat än stress som gjort att man inte insett att vi omöjligt kan lära känna så många karaktärer.

Det enda som tycks ha fått skälig tid och utrymme i produktionen är de tvgudstjänst-liknande gudstjänsterna. Här ligger den annars obefintliga ljussättningen nu skarp, kameror i kran sveper över publik och ljudet är tillrättalagt. Men så fort vi hamnar utanför minnsdusången-scenerna är det så tvära kvalitetskast att det blir komiskt.

Ljudet (och ljuset!) under inslagen med Alphagruppen skulle kunna användas som skräckexempel. Det är bara samtalsledaren, Stanley Sjöberg, som försetts med mick. Övrigt ljud upptas med vad man får anta vara bordsmickar. Under tiden vi med burkigt ljud får anstränga oss för att höra alphagruppsmedlemmarnas kommentarer överröstar Stanley Sjöbergs genom att han hummar eller tuggar på en nöt. Varför man inte sänker Stanleys mick är helt obegripligt. För att inte tala om ljudet i exempelvis kaféet, där en ljudmatta av fläktbrum(?) förstör hela konversationen.

Det finns mycket mer att reagera på. Som grafiken i namnskyltarna (som lätt försvann in i bakgrunden), avsaknad av vinjett inför reklamavbrott. De omotiverat långa klippen från lovsången och gudstjänsterna, intervjuerna utan klippbilder eller längden på programmet.

Samtidigt finns det positiva saker. Och jag kan bara hoppas att de förvaltas bättre i kommande program. Som flera av karaktärerna. Som pastor Eriks predikoförberedelser, eller alphagruppens nyfikna samtal. Eller den intressanta situationen som uppstår mellan alphagruppens fördomar om Stanley Sjöberg och Stanley själv. Vi ges inblick i hur kyrkan fungerar, och flera tittare kommer säkert att bli både nyfikna och söka sig närmare kyrkan.

Men i det här sammanhanget hade jag väntat mig så mycket mer. Vi har att göra med en kostsam produktion på en rikskanal som mest liknar en produkt från Lokal-tv. Jag är besviken, över att ett kristet produktionsbolag lämnat ifrån sig ett så ofärdigt program.

Och det sorgliga är att många av oss kristna – och bara vi – kommer att försvara och ursäkta programmet just för att det är kristet.

Det måste vi sluta med.

Uppdaterad:
Här kan du se vad några andra bloggläsare tyckte om programmet