Vilken öken det har varit här några dagar. Det har ju varit helg, förvisso, men själv har jag suttit fastklistrad vid skärmen för att följa det fenomen som utspelar sig i bloggosfären nu ang FRA-lagen. Det är historiskt på många sätt, som jag skrivit förut. 

Men nog om det.

Jag förutsätter att ni har läst Anders roliga post om olika amerikanska profilers karaktärssvar på frågan ”Why did the chicken cross the road”.

Den är rolig.
Jag gillar bäst Hillary Clintons:
”When I was First Lady, I personally helped that little chicken to cross the road. This experience makes me uniquely qualified to ensure — right from Day One! — that every chicken in this country  gets the chance it deserves to cross the road.  But then, this really isn’t about me……”

Eller Dick Cheneys:
”Where’s my gun?”

Men så tycker bildredaktörsJosefin att hon är fantastiskt fyndig när hon självmant knåpar ihop ett Emanuel Karlsten-svar som hon skickar ut till redaktionen:
”Åh, jag önskar så att kycklingen hade stannat på andra sidan vägen. Då hade jag inte behövt skämmas så förskräckligt för att den nu befinner sig i min sallad!!”

Och jag kan inget annat än böja mig och ärligt konstatera: Touché.

I dag publicerar vi två artiklar om den nya lag där staten får möjlighet att övervaka all vår webbtrafik. Lagen röstas sannolikt igenom på onsdag, men trots det har få medier skrivit om det.

Istället är det medborgarna själva som lyft frågan. Och det på ett fullkomligt häpnandsväckande sätt. Jag tycker mig vara en ganska van internetanvändare och har ganska bra koll på bloggvärld och nya företeelser.
Men aldrig har jag sett ett så samlat uppror från en svensk webbsfär som i den här frågan.

Bloggar svämmar över av uppgivna, arga, frustrerade inlägg. Ingen förstår varför media (som med tanke på meddelarskyddet skulle kunna drabbas hårdast av lagen) inte reagerar, granskar och lyfter upp vad som händer. Nedräkningar sker, sajter upprättas, privatpersoner går på stan med plakat, annonser för hundratusentalskronor köps in.
Allt detta av vanliga människor som inte organiseras av annat än drivkraften om att ”något måste göras”.

Bloggportaler fullkomligt domineras av frågan. På den ledande bloggportalen knuff.se (som indexerar vad bloggar skriver om just nu) har det, med undantag för Sveriges EM-match, uteslutande handlat om FRA-lagen. Dag efter dag. Det är helt unikt.

Det är bara att erkänna. Utan reaktionen från de vanliga medborgarna hade Dagen inte skrivit om det. Vi hade inte vetat om det. Vi hade inte vågat ta oss tid att granska det. Vi hade kanske inte ens förstått lagförslagets vikt.
Det är den vanliga medborgaren som fått det på agendan. Det är medborgaren som drivit opinion. Det är medborgaren som inte gett sig.

Det verkar vara likadant för de flesta tidningsreaktioner. Ungefär samtidigt som knuff.se började totaldomineras av FRA-lagen började tidningar så smått skriva om det. Och ju längre tiden gått, ju mer har medier täckt av.

Hela saken är unik men visar också på en trend. Medborgarens röst har blivit en allt större och viktigare faktor för tidningar. Både för  nyhetsvärderingen och för att fånga upp skeenden.

Den lilla människan har blivit stor.

Vi har under en längre tid haft problem med att vår sökmotor på Dagen.se inte varit helt ok.

Linus har jobbat på och i dag kan vi lansera en betaversion (dvs en inte helt färdig version) av den nya sökmotorn.

Det är en hel del nya funktioner. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Men det är den.

Du kan till exempel välja att söka utifrån datum eller relevans. Du kan använda klassiska sökordstecken, som att sätta något i citattecken när du söker på en mening (”Jag gillar äpplen”), använda plus- och minustecken när ett ord måste alternativt inte får vara med(Jesusmanifestationen +tåg -stanley), du kan använda asterix (*) om du är osäker på böjning eller stavning på ett sökord (till exempel Mi*ael, eller käng* om du är osäker om det är kängOR eller kängA du söker efter i artikeln).

Dessutom får du upp även bloggar i sökmotorn.

Och i avancerad sökning kan du välja att bara söka i det ena eller andra.

Men du. Nu behöver vi din hjälp.
Gå in och sök, testa och hjälp oss putsa bort eventuella barnsjukdomar.

Hjälp oss göra en bra sökmotor.

Gå nu in och sök lite. Och eposta webmaster@dagen.se när du hittar dumheter.

Har ni sett?

Nu har vi två nya temporära bloggar. Dels Urban Thoms som kör en klassiker i repris, med blogg direkt från Nyhem, och dels en Hultfredsblogg.

Under evangelistveckan rapporterade Krister Hultberg att någon på evangelistveckan ropade ”Skippa Nyhem, åk på Hultsfred”. Det gjorde Holger Karlsson, och nu bloggar han för Dagen.se.

Med en hejdlöst bra öppning:

”Bered er på ett äventyr… Ett äventyr som kommer leda oss genom ljusa sommarnätter, förbi tomma ölburkar och använda kondomer, förbi uppskurna underarmar och nergråten smink, förbi hårda fasader, hungriga magar och torra halsar… Rakt in i människors hjärtan.

Med oss på vägen har vi ett kärlekens och nådens evangelium. Evangeliet om Honom som åt med utstötta, som såg de osynliga, som umgicks med horor och tvättade smutsiga fötter.
Med förhoppning om en grymt spännande vecka.”

http://www.dagen.se/blogg/hultsfred2008.html

Vi har vanligtvis ett prydlig hylla där vi lägger de senaste magasinen och tidningarna från olika håll i Sverige. Men inte i dag. Då har Ikon bytt ut varenda tidning i tidningshyllan. Tillsynes oprovocerat. Som att de inte kan med att det finns andra tidningar i världen.
Jag finner detta besvärande. En form av hybris som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till.

Men jag låter det passera. Tänker att det finns anledningar. Och sånt. Jag bestämmer mig för att ha överseende med detta pubertala tilltag. För i dag. Bara för i dag.

David Wingren återberättar i dag följande konversation som hade häromdagen med en församlingsmedlem.

Församlingsmedlem: Du, den där fotbollsbilden på er var verkligen toppen.
David: Öh, jaså, tycker du?
Församlingsmedlem: Ja, jag har saknat en bild på er som är ansvariga på tidningen.
David: Va, har du?
Församlingsmedlem: Japp, så nu har jag satt upp bilden hemma i mitt kök. Och jag vet två andra som har gjort det också.
David: (Stum av förvåning)
Församlinsmedlem: Du ser förvånad ut.
David: Ja, det är jag. Varför har du gjort så? En idolbild på, eh, oss?
Församlingsmedlem: Nog för att jag uppskattar er, men jag ser det inte som någon idolbild. Det är för att jag ska kunna be för er. Så nu ber jag och de andra för var och en av er varje dag. Det behöver ni, tror jag.
David: Oj… tack.
Församlingsmedlem: Ni borde uppmana fler läsare att göra så.

Det är i stunder som dessa som jag inser vilken unik tidning, vilka unika läsare och vilken unik arbetsplats jag arbetar på.
Jag uppskattar det.

När allt fler youtubeklipp dyker upp om hur dumma amerikaner saknar den mest basala kunskap och ibland grävt ned hjärnan i sminket, är det rätt befriande att se följande.

Lilly kan vid två års ålder peka ut fler länder på en karta än vad jag kan vid 25.
Remarkabelt.

(via trotank.se)

Det blir väldigt mycket Livets ord här ett tag nu. Men det är väl ok?

Vi har ju för länge sedan rapporterat om att Siewert Öholm ska skriva en intervjubok om Ulf Ekman. Häromdagen presenterade så Ulf både bokens titel och omslag på sin blogg. ”Pastor Ulf” heter den. Jag reagerade då på att jag kände igen typografin på omslaget, men tänkte inte mycket mer på det.

Men Tor Billgren var däremot mer vaksam och visar nu en minst sagt påfallande likhet mellan Ekmans typsnitt och en annan känd bok. Kolla:

Visst känns det här lite komiskt, på något sätt?

Godmåndag på er.
Har ni haft en trevlig helg? Det har jag. Med sol, njut, och nationaldagspicknick, helt i Samuel Girmas anda.

Under helgen har en del av bloggosfären försökt sammanfatta sina intryck från Dagens artikelserie om Livets ord.

Det är rolig läsning.

Livets ords pastor Ulf Ekman, som i början av artikelserien aviserade att han skulle använda sin blogg till att granska granskarna, är nöjd.

”Dagen har gjort ett gediget arbete med ett svårhanterligt och eldfängt material” skriver Ulf i en slutkommentar.

Och det känns ju kul. Att den som själv är granskad känner sig rättvist behandlad.

Men roligt är också att de, som kanske får tituleras som ”andra sidan”, också känner sig nöjda.

På bloggen Aletheia, som nischat sig mot frågor kring Katolska kyrkan och Livets ord, hyllar man serien och artikelförfattaren. 
”Carl-Henric Jaktlunds artiklar har alltid lästs extra noggrant då de innehållsmässigt består av så många kvalitativa ingredienser att man bara måste läsa de flera gånger. Artiklarna om Livets Ord är sådana”

Överlag verkar bloggosfären enig. Artikelserien var bra, saklig, gedigen och, som Johan Hilton sa, ”pretty damn objektiv”.

I veckan redovisar Dagen en större sammanfattning av läsarreaktioner, men hittills kan vi enkelt konstatera: Det blev rätt bra.

Det här Urban Thoms. Han är nyhetschef, och ett uppenbart sverigefan.

Visst är det en söt bild? Jag har konstaterat det hela dagen. Att det ligger något fint och mycket engagerat hos en man som plockar på sig Sverigetröjan och tar med sig en matchande fotboll till jobbet. Redan dagen innan Sverige spelar sin första match, liksom.

Fast det har vi förstås inte sagt, vi på redaktionen. Att det är först imorgon Sverige spelar. Man vill ju inte riskera att förstöra glädjen. Däremot nickar vi och ler mot honom. Ger honom söta blickar där han stressad sitter i telefon. Pekar förstående på bollen, ger tummen upp och nickar igen.