I dag ska jag träffa en massa journalister och prata om sociala medier. Jag kommer ha en liten presentation av vad Dagen gjort. Hur vårt tänk är och sånt.
Den spontana tanken var att ha Powerpoint. Men jag tänkte att vi kunde testa något nytt! I stället för slides så klickar jag helt enkelt in på den här bloggposten och håller min presentationen utifrån den. Klickar upp länkar i nya fönster för att visa och sånt. Och så får ni ju chansen att påverka innan jag håller min presentation. Allt i sann social anda.
Så. Nu börjar presentationen:
Vilken nytta har vi av sociala medier?
Personliggör. Går från kall enkelriktad tidning till att bli människa. Personlig och relationsskapande.
Hur gör man det?
Det första steget är att kliva ner i strömmen. Finnas med användarna, bland användarna och lära känna användarna. Skapa relationer. Det handlar inte om att pinpointa nästa grej – det handlar om att förstå läsarna.
Två jätteenkla sätt:
* Bloggar (det borde varje journalist ha – inte minst för att levandegöra varje artikelförfattare och dela marginalanteckningar till artikeln)
* Mikrobloggar – Bloggy, Twitter. Inte bara för Dagens artiklar, utan också reportrar. Resultatet av det har varit otroligt gott. Dels för bloggposter och nyheter, men allra mest för att vara ännu mer lättillgängliga för våra läsare att ge respons och feedback. Kostar inget, kan göras från mobilen. Och bevakningen av anrop på dig kan göras via ett rss-flöde.
Och hur använder vi bloggar och mikrobloggar i vårt journalistiska arbete?
* Jag får en läsarpanel som direkt kommer med synpunkter inför varje nytt steg vi tar. Framförallt har det varit nyttigt i Redesign-procesen.
* Jag ska träffa Åke Bonnier och funderar på vad våra läsare undrar.
* En samfundsordförande vill vara hemlig och inte berätta vilken församling han kommer bli pastor i. En fråga räcker för att minuter senare få det avslöjande tipset.
* Ett rykte per sms och mail börjar plötsligt cirkulera över hela kristna världen. Inga tillförlitliga källor. Läsarna hjälpte till att hitta källan och avslöja att det var fejk.
Bloggen har blivit ett naturligt och viktigt redskap för alla våra bloggare.
* Ledarbloggen testar ofta texter och idéer på bloggpubliken innan de skriver för pappret.
* Kulturbloggen är ett forum där läsare lätt kan höra av sig med respons på saker de läst.
* Och för att det inte ska förbehållas bara journalister med bloggar har vi startat Tipsbloggen. Det ska inte vara belastning utan bara redskap.
Men inte bara vi själva är sociala – även vår sajt
Artikeltexter är bara startpunkt. Poängen är att visa hur mycket vi värdesätter våra läsares engagemang – och hur mycket det kan betyda för artikeln.
* Blogglänkar – Läsarnas bloggposter under varje artikel (och en notifiering till reportern automatiskt). Där vår artikel slutar börjar medborgarens kommentarer, fördjupningar och analyser. Det ger oss i vår tur möjlighet att bygga vidare och göra bättre journalistik.
* Vi låter läsrna hjälpa med irriterande korrfel via knappen ”anmäl textfel”.
* Vi låter läsaren skicka in sina egna artiklar, bilder och krönikor. Vi märker upp dem tydligt och blir inte ”boven” som väljer bort att bevaka ungdomshelgen i Sollentuna.
* Vi länkar ut från våra artiklar till andra nyhetssajter.
Resultatet?
* Trogna läsare som är delaktiga i hela processen. Som är våra ambassadörer. Som känner att de är med och äger tidningen och dess utveckling. Och som återkommer.
* Dubblerat antal unika besökare och nya besöksrekord varje månad.
Så:
Det är enkelt, har låga kostnader och tar liten tid. Handlar inte om svulstiga plattformar eller svåra tekniker – utan tänk. Att förstå att internet inte är lika mycket teknik som kommunikation.
Och vad händer härnäst?
Uppmuntra dina reportrar (som vill) att vara med i strömmen av information. Då behöver du inte ställa frågor som ”Är Twitter verkligen är något att satsa på”, ”Är Facebook en fluga”. För de kommer redan finnas på de tjänster där läsarna vill kommunicera med dem.
För det handlar inte om ”nästa grej”, utan att kliva ut och vara där läsaren finns och vill ha oss. På deras vis, för dem.
Det är först när vi kan vara så flexibla som vi blir relevanta och inte förskjuts som ”gammelmedia”.
***
Dåså. Tror ni jag klarar det på 20 minuter? Känns lite i längsta laget…
