I muggtävlingen. Så skynda er in och skriv in era gissningar.

Så publicerar jag de rätta svaren, och en vinnare, i eftermiddag.

http://www.dagen.se/blogg/emanuel/2009/09/vems-ar-muggen-revisited

Vi skjuter på resultatet av muggtävlingen tills imorgon. Det blev för sent och för mycket annat i dag.

Det är väl ok? Då får ni ju också ytterligare chans att gissa. Hurra.

Jag har varit och röstat i dag. Jag tvingade med mig min inneboende att rösta också. Han visste inte ens om att det var val. Och väl framme visade det sig att han inte kunde rösta. För att han var tvungen att finnas i papper. Och trots linjal, hummande och pärmar kunde de inte hitta honom i pärmen. Han tillhörde något annat valdristrikt.

Hur otroligt är inte det? Att man 2009 inte har datoriserat hela systemet? Så att man kan få rösta där man är under valdagen. Nu förlorade kyrkovalet en röst.

Ja ja.

Så här såg det i alla fall ut där jag röstade i dag:

Det gav mig en kraftig flashback till mitt första val. Det var 2001, jag var 18 och det skulle bli det första valet där jag fick utöva min demokratisk rättighet. Eller plikt, om så vill.

Jag minns att jag gick tidigt på söndagsmorgonen till församlingshemmet. Innan frukost. Jag hade i princip bara rest mig ur sängen och gått dit. Väl där såg det ut exakt som i dag. Människor med silverhår och käppar. Det måste stått ”ung förstagångsväljare” i pannan på mig. Tanterna och gubbarna tittade på mig som människor gör på nyfödda barn. Så där gulligt, med huvudet på sned. Nickade till mig och försökte få mig känna mig välkommen. Lokaltidningen, Gotlands Allehanda, var där och kastade sig över mig. Jag var sannolikt den första unga som kommit in i vallokalen. Jag intervjuades, sa något provocerande vill jag minnas, och hamnade som toppcitat i tidningen dagen efter.

Jaja. Det var då. I dag är i dag. Och jag tänker inte yttra något provocerande om valet eller om vad jag eller du ska rösta på.

Förutom det demokratiskt klandervärda i att man inte kan rösta överallt.

Inte konstigt att valdeltagandet blir lågt.

I dag tar Dagen.se:s annonser ett nytt steg. Vi börjar använda utrymmet utanför de 1024 pixlar som rymmer vår sajtbredd. I utrymmet utanför har vi tillåtit en annonsör att göra en vinkelhake.

Vi är knappast unika med lösningen. De flesta stora sajter använder utrymmet utanför den normala sajtbredden, trots att inte alla läsare har så stora skärmar att de kan se den.

Vår annonstestare med vinkelhaken är Impact med Kirk Franklins besök i Globen. Deras annons kommer att synas under tre omgångar den kommande månaden och vi är givetvis nyfikna på era eventuella synpunkter om det här sättet att placera annonser.

För många är och har annonser många gånger varit en lika stor del av en tidnings behållning som artiklarna. Det vill vi, både för er och våra annonsörers skull, att det ska vara på webben också. Det här kan vara ett steg närmare det.

Men räkna med många fler och mer annorlunda steg, framöver.

Flera har hört av sig efter att jag publicerade bloggposten om vårt problem med Facebook. De flesta för att få tips på hur de ska göra.

Det gör vårt beslut enklare. För givetvis kan vi inte råda en tidning att agera mot Facebooks regler. Därmed måste vi övergå från vår personprofil till en fanpage.

Arbetet nu har gått ut på att försöka fixa en bra och funktionell fanpage som är ett värdigt substitut för vår profil. Men tro mig, det är inte det enklaste. De applikationer som andra aktörer än Facebook skapat för fanpage är krångliga, svårimplemneterade och fungerar bara ibland.

Jag har suttit lääänge för att försöka få Twitter att fungera. Har varit rasande. Trott att jag skulle bli galen.

Då var det skönt att få stöd av att Kevin Spacey, med dryga miljonen twitterföljare, hade samma huvudbry:

Kevin Spacey, tillsammans med sina twitterföljare, kom fram till samma slutsats som jag: Det går inte att uppdatera facebook fanpage via twitter.

För oss, som är en väldigt liten redaktion, är det en absolut nödvändighet att vår fanpage uppdateras automatiskt. Så jag kastar ut frågan till er, kunniga användare:

Vet ni hur man gör? Hur man får sin fanpage att uppdateras automatiskt? Det kan vara via andra tjänster än twitter. Säg gärna till i så fall.

Planen är alltså: Vi öppnar en fungerande fanpage på Facebook så snart som möjligt, där vi bjuder in våra tidigare profilvänner. Vi håller kvar den gamla profilen, men lägger vårt fokus och våra uppdateringar på den nya fanpagen. Detta för att vi inte en dag ska, likt nattklubben Tivoli, ska vakna upp till att hela vårt facebook-konto raderats.

Jag återkommer i ämnet. Med en mer heltäckande beskrivning om hur vi gjort. Och löst saken.

Jag fick äntligen min Iphone.

(foto: Josefin Casteryd)

Jag kommer inte säga någonting alls om den här texten. Mer än att den fascinerar mig, får mig att dra på smilbanden och fundera på om det är någon slags konstinstallation.

Och att om du missar den här texten så kommer du inte förstå snackisen vid varenda fikabord framöver.

Så läs. Himmel. Läs.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor

För några veckor sedan fick jag en av de märkligaste förfrågningarna hittills. Det var från telefonnummertjänsten 118800. Kommer ni ihåg dem?

För ett drygt halvår sedan fick vi ett tips på att tjänsten som (likt de flesta andra sms-tjänster) påstår sig ha svar på allt beskrev Jesus som ”han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för 2000 år sedan och gick på vatten och hade sig.”

Jag gjorde en rutinringning till företaget och antog en ursäkta eller svepande förklaring. Tvärtom. Företagets vd, Markus Öhman, svarade och gav en av de märkligaste och mest komiska intervjuer jag gjort.

Artikeln blev hett stoff i hela Sverige efter det. Den gick varm på bloggar, forum och det skulle göras kortfilmer om saken. Gratis, om än inte så smickrande, reklam för 118800. Och jag bloggade att jag inte förstod om vd:n var valhänt eller ett pr-geni.

Nu har samme vd hört av sig igen. Och skriver följande mail:

Plötsligt står det glasklart att denne Markus Öhman knappast är valhänt. Han är smart och vet hur man spelar det här spelet.

Men jag vet inte vad jag ska svara?

Jag har frågat om jag får välja var pengarna de tjänar in ska gå till. Det får jag. De har till och med föreslagit att det ska vara gratis att svara.

Jag har googlat och sett att Blondinbella och Kissie har varit deras ”kändisar” tidigare. Fint sällskap… Grejen är att man som läsare får chans att ställa en massa frågor till personen. Till mig. Som jag ska svara på. Och..jag vet inte…

Borde jag ställa upp? Kanske är det bara en kul grej? Som jag inte borde funderas å mycket på? Särskilt om man kan samla in pengar till något bra?

Aaah. Hjälp mig här. What to do?

I dag blev jag själaglad! Det kom ett blomsterbud med en ros och budskapet: ”I dag föds boken om Framtidens journalistik. Grattis, hälsar Helena på Tusculum förlag”

Det pirrade lite i kroppen och jag kände mig som en stor författare trots att jag bara skrivit några tecken i en bok tillsammans med tio andra.

Genast började jag googla på boken. Och, mycket riktigt, nu finns den där ute. På Bokus, Adlibris och alla de andra bokköpsajterna jag aldrig annars besöker.

Jag kan därför berätta att boken är billigast på Adlibris. Dyrast på Ord & bok, tätt följt av Ginza. Bokia kallar mig författare. Vilket roar mig mycket. CDON och Bokextra har gjort en egen sida åt alla (eh, well, ett) ”arbeten”.

Allt är mycket roligt. På bokmässan ska vi dessutom träffas och hålla prat i montern, presskonferensa och sånt. Det om det.

Jag har också kommit på en rolig tävling för att lotta ut ett ex av boken! Återkommer senare i dag eller imorgon med den. Hejsålänge.