Författararkiv: Emanuel Karlsten

Två läsvärda

IOGT har de senaste åren haft en kampanj för en nykter, ”vit” jul.

Hedervärt.

Underbara Clara skrev om det för ett tag sedan, och det var bra, om än både förutsägbart och självklart.

Desto mer oväntat är då Alex Schulmans fullkomligt briljanta text i ämnet. Där han naket berättar om sin barndoms jular. Hur alkoholen aldrig gjorde det obehagligt, men låg som en hinna, som en outtalad fråga, kring hela julen. Varför blev mina föräldrar så kärvänliga? Varför går de så konstigt?

Det är starkt, tar upp det komplexa men lämnar samtidigt utrymme för var och en att göra sitt eget val.

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/12/om-att-supa-infor-barnen

***

I morgon släpps den (vad som får antas vara den) mest omfattande svenska forskarrapport hittills om musikindustrin. Den är gjord av KTH-foskaren Daniel Johansson, och tittar på hur svenska artister, generellt, påverkats av fildelning. Den har granskat stim-ersättning, live-ersättning, ersättning från skivbolag samt skivbolagens inkomster.

Det är fascinerande fakta som visar att artisten och musikbranschen är välmående. Tjänar bättre i dag än för tio år sedan.

Men ändå hör vi så mycket klagomål? Det är för att det finns en jätteförlorare i sammanhanget: Skivbolagen. Deras inkomster har mer än halverats på tio år. Tänk om de, istället för att lägga miljoner på att stämma filderare, hade utvecklat nya distributionsmodeller..

Läs en förvisning av siffrorna och läs lite mer i Afonbladet. (tipstack Jocke)

Veckans länkar v50

Något kort om Idolfinalen

Ska vi bara säga något kort om Idol?

Så här: Det avgörs så klart alltid på vem som sjunger finallåten bäst. Så har det varit varje år. Och den var inte Calles låt. Därför förlorade han. Det har hänt förr. Det var vad som fällde Sebastian mot Agnes. Vad som fällde Erik mot Markus. Vad som fällde Darin mot Daniel.

Allra mest påfallande i kväll? Jidhe kan vara vår mest enerverande programledare någonsin. Påklistrande, alltid i karaktär och stundtals fullkomligt vedervärdig.

Med allt det sagt: Tove borde ha vunnit hela balunsen.

Annika Lantz: Twitters Fröken ur

Jo, det var ju julfest på Dagen igår (grattis Jaktlund!). Men innan dess hann jag med ett inspel i P3 kvällspasset (lyssna 26 min in)

Det gick bra. Man blir alltid lite typecastad i sådana där intervjusammanhang och jag föll kanske lite väl mycket in i twitterhyllardiket. Twitter är inte världens, eller ens journalistikens, räddning.

Efter mig var det radioprogramledaren Annika Lantz tur att intervjuas. Hon har 6 000 twitterföljare (jämfört med mina dryga 1 000) men följer själv inte en enda.

Det där har hon kritserats för en hel del. Hur märkligt det är att engagera sig i ett verktyg som handlar om tvåvägskommunikation, men aldrig lyssna på någon annan. Men jag köpte hennes resonemang. Hon hade resonerat att om hon skulle engagera sig i twitter så skulle hon slukas helt av det. Och hon var inte beredd att avsätta den tiden. Hon menade då att hon hade två val. Att fortsätta ”missbruka” twitter, eller lägga av helt. Men så insåg hon att det var sex tusen pers som uppenbarligen fann någon slags glädje av hennes tweet och… well, hon fortsatte.

Jag kan respektera det beslutet. För vilka regler finns det egentligen på hur man använder twitter? Om vi tar liknelsen med telefonen igen är det så klart upp till varje person om de väljer att stänga av lyssnafunktionen och bara prata själv.

Det finns till och med flera telefontjänster som varit framgångsrika med den modellen. Fröken Ur, till exempel. Och på ett sätt är Annika Lantz twittrande det. En tjänst, ett dagens skratt, att läsa men inte kunna påverka.

Låt gå för det.

Svinvaccin, radio och twitter

Jag tog vaccinet igår. Jag förstår inte vad som händer med kroppen.

Igårkväll satt jag i soffan och kände mig helt nedstämd. Som en stor tyngd över bröstet. Som om jag gjort någon ont och kände skuld och skam över saken.

Så reste jag mig och påmindes om vaccinet. Och att den på något sätt gör det mer ansträngt över bröstet. En mild feberfrossa utan temperaturhöjning. Det är som om jag injicerat ondska i kroppen. Virus som sprider sig genom vener och sakta besitter hela kroppen.

Usch. Jag ska försöka uthärda den här dagen. Ikväll ska jag också vara glasklar i mina ordval i radio.

Klockan 18.30 får ni slå på P3. Någonstans där (kanske närmare 18.40) kommer jag prata om twitter som är med i en årskrönikelista på P3:s kvällspasset, om jag förstått saken rätt.

Det är livesändning, så det blir ett skönt tillfälle att höra om jag febersluddrar av vaccinet.

Fint. Ni lyssnar? 18.30.

 

Följ vår klimatblogg

I går hade vi premiär för vår satsning under det stora klimatmötet i Köpenhamn.

Vår reporter Jacob Zetterman bloggar under hela klimatmötet. Och gör det både engagerat och bra!

 

Jacob har också tagit några första steg ut på twitter. Det är spännande att göra det tillsammans med honom. Och inse hur viktig twitter har blivit som nyhetsförmedlare.

Med taggen ”#cop15” har twitter blivit en alternativ TT-tjänst. Som fylls av pr-folk, medier och helt vanliga människor. Alla med samma möjlighet att nå ut med sitt budskap. Alla med samma järnkoll på allt som skrivs. Allt kommer till ytan, allt bevakas, alla vet allt.

Det är en annorlunda värld. Och spännande att fundera på vad som händer när den som inte har twittertaggkoll alltid ligger steget efter?

Spännande hursomhelst. Följ Twitterflödet från köpenhamnsmötet, Jacobs bloggar och twittrande.

Veckans länkar, v49