I dag släpper en propp på Dagen.se. Så känns det iaf när vi nu lanserar en drös av saker samtidigt.

Först ut är de nya ikonerna under varje artikel. De förra var lite fula och otydliga, och jag har tidigare lovat att vi skulle byta ut dem.
Nu är det klart, och se så vackra de blev:

Facebook-ikonen är utan utskriven förklaring (dock med mouseover). Mest för att det inte går att hitta ett sätt att förklara den på tre ord.

Sen har vi en helt ny bottenplatta:

Vi har försökt samla och tydliggöra vad Dagen är, både som tidning och som koncern. Du kan ta del av oss både genom mobilen, rss-flöden och nyhetsbrev. Här finns också Dagens övriga produkter.

Nedanför har vi samlat de viktigaste sakerna om Dagen. Vilka vi är, vem som är ansvarig utgivare, och vem som jourarbetar på webberian.
Samt såklart övrig viktig info om kontakt, hur man får Dagen som startsida, eller hur man får upp en liten Dagenwidget med senaste nytt från Dagen.se på sin blogg eller hemsida.

Det är mest en uppfräschning.
Men så finns det något som är helt nytt: Dagens mest populära artikelserier.

Vi har tittat och funderat hur vi ska kunna lyfta dessa på ett bra sätt. De har ju varit sökbara och länkade, och googlebara och allt möjligt. Men vi tycker vi hittade en riktigt bra lösning:

Här kand du klicka dig igenom det som har varit varumärkesbyggande för Dagen.se det senaste halvåret. Vår stora artikelserie om Messianska rörelsen, Jaktlunds årsreportage om församlingen Filadelfia Stockholm, eller Anna B Sandbergs fantastiska dokument om församligen Karisma.
Tanken har varit att alla dessa viktiga, välskrivna texter borde alltid vara lättillgängliga för våra läsare.

Nu kan du lätt få överblick över våra artikelserier, och för nya besökare får vi stolt presentera något av det allra bästa av Dagens journalistik.

De nydesignade grejerna ger också lite försmak inför vad som komma skall. Vi tittar sedan länge på hur vi kan fila bort de spetsiga kanterna på boxarna, lätta upp designen och skapa en tydligare sajtnavigering.

Kommentera gärna dina förslag på hur vi kan bli bättre, och vad du tycker om de nya grejerna!

Om du mot förmodan missat vår artikel (som även gick i papperstidningen i dag) om att finalisterna i American Idol avslutade hela programserien med att lovsjunga Gud med den klassiska sången ”Ropa till Gud” så kan du läsa den här.
Eller se klippet nedan.

Missa inte heller att läsa bloggaren Joels intressanta poäng om hur det visar på skillnaden mellan ett sekulariserat och icke sekulariserat land.

Företaget PRfekt har tagit fram en Typealyzer.
Ett verktyg som scannar av din blogg för att analysera hur du är som person. Utifrån dina ordval och ditt sätt att skriva skapas helt enkelt upp till tre olika psykologiska analyser av dig bakom bloggen.

Ganska rolig grej.

Testa din blogg här.

(Och missa inte Temperamenten-profilen och Jung Myers-profilen. De kan vara än mer träffande. Jag gillade tex min Improvisatörprofil bäst) 

Det är omöjligt inte beröras, engageras och känna djup förtvivlan efter beskedet om Englas död.

Jag tänker på min egen syster, bara nio år gammal. Hon som har sådan livsglädje, älskar att lära sig nya saker och få göra saker själv. Det smärtar så obegripligt mycket när jag tanken slår mig att det skulle kunna ha varit hon som blev offer för 42-åringen.

Engla cyklade för första gången själv från fotbollsträningen. Var nervös för sin färd och ringde sin mamma flera gånger.

Sen träffade hon ett monster.

Det ofattbara, det sjuka och de förtvivlade känslorna beskrivs kanske bäst av Hillevi Wahl.

Läs hennes krönika här.

Gud, låt din omsorg och kärlek omsluta Englas familj.

Jag har fått hundratals mail och kommentarer angående Carin Stenströms ledare i Världen Idag där hon påstår att jag försvarar och propagerar för incest.
Jag ska inte sticka under stol med att ledaren gjort mig djupt bedrövad. Ledsen, helt enkelt.
8 000 Världen Idag-prenumeranter tror att jag propagerar för och försvarar incest. Det är något av det allvarligaste och vidrigaste jag någonsin anklagats för.

Carin Stenström brydde sig aldrig om att fråga mig vad jag menade innan hon skrev. Ett enkelt telefonsamtal, ett mail eller en bloggkommentar hade räckt för att jag skulle bekräfta att ”Ja, jag tycker såklart incest är något vidrigt som behöver bekämpas”.

Istället utgick hon från det värsta, av värsta – att jag propagerar och försvarar incest – och förklarade det som en absolut sanning på ledarplats i sin tidning. Det fortsätter hon göra i dag.

Många har tagit mig i försvar, gjort långa redogörelser för hur omöjligt det är att tolka min bloggpost som något annat än att jag tar avstånd från incest.

Allra mest pedagogiskt förklarande av min text är nog den bloggpost som Kyrkans framtid gjort. De går där igenom min text, steg för steg, och bryter ner det så tydligt som det går. Läs gärna den (klicka här) om du fortfarande är undrande över vissa delar av min text.

Många undrar också vad min avsikt var. Kort sagt var det för att vi kristna behöver rustas för ett samhälle där sanning har blivit relativt.

Den påstådda sanningen ”All kärlek är bra kärlek” kommer förr eller senare leda till hedonism, som en bloggkommentatör oerhört koncist kommenterade. Det sammanfattar antagligen bäst vad jag ville betona.

Vi kristna behöver vara beredda på hur vi bemöter ett sådant resonemang. Vi kan inte enbart bemöta det med predikningar om Guds etiska rättesnöre – för det kan vara svårt för den som inte är kristen att ta till sig. Vi behöver fundera över hur vi bemöter den sekulära med sekulära argument för att stå emot en liberalisering i frågan.

Frågan är aktuell och viktig, just för att det är så enkelt att avfärda det som en ickefråga – stämpla incestuösa relationer (de som bygger på ömsesidig kärlek – så som fallet var i den refererade artikeln) som sjuka och bara skaka på huvudet.

Hur hanterar vi dessa människor? Hur gör vi för att nå dem med sanning? Hur ska kyrkan agera med kärlek i en sådan oerhört komplex situation?

Genom att visa på hur en människa – utifrån en sekulär natur – tvingas resonera i dessa frågor hoppades jag få dig som läsare att tänka till.

Inte att du skulle måla upp mig som förespråkare för incest.

Carin Stenström skriver i Världen Idags ledare att jag propagerar och försvarar incestuösa relationer.

Det är en lögn. Det vet den som har läst min bloggpost där jag tydligt skriver:

”Det är omöjligt att inte äcklas av relationen. Att inte dra parallellen till hur sjukt det hade varit om jag, eller någon i min närhet, hade attraherats av sin pappa eller mamma, och sedan inlett en kärleksrelation.

En sexuell avart av rang.”

Läs Dagens chefredaktörs svar på Stenströms onyanserade påhopp här.

Det pratas och skrivs en hel del om Kina nu, och många förfasas över att Kina har tilldelats sommar-OS. Kina är ju en diktatur som i många fall struntar i de mänskliga rättigheterna. Hur kan de få OS? Hur kan vi delta?, frågar man.

Själv kan jag inte se ett bättre val av IOK. För aldrig hade vi väl pratat och uppmärksammat så mycket hur Kina våldför sig på Tibet, eller kränker mänskliga rättigheterna om det inte vore för att de fått OS? Helt plötsligt har Kina fått hela världens blickar mot sig, och en enorm press att spela sin kort rätt.

Och som om inte det var nog har Kina världens mest politiska spel på hemmaplan i sommar. Hur ska de lyckas censurera? Hur ska de lyckas gömma undan allt? Hur ska de lyckas hålla emot?

Bloggvännen Damon Rasti påminner om att en av de starkaste bilder som tagits är just från de olympiska spelen i Mexiko -68, där två svarta löpare protesterar mot den amerikanska rasismen.
Våra idrottare har all möjlighet i världen att inte bara göra fantastiska idrottsprestationer på världens mest prestigefyllda evenemang, utan också göra skillnad som kommer ge eko i historien.

Och som Damon skriver:
”Någon som kan meddela Stefan Holm?”

I dag skrev vi om familjen Deaves. Där en dotter och far, på senare år, blev kära i varandra och inledde en respektfull, ärlig kärleksrelation med varandra. De attraherades helt enkelt av varandra, och struntade i konsekvenserna. De blev ett par, hade sex, och födde en dotter. De bor ihop, lever som ett vanligt par och njuter. De får leva med en människa de älskar, och de får ha ett barn ihop.

Det är omöjligt att inte äcklas av relationen. Att inte dra parallellen till hur sjukt det hade varit om jag, eller någon i min närhet, hade attraherats av sin pappa eller mamma, och sedan inlett en kärleksrelation.

En sexuell avart av rang.

På redaktionen har det diskuterats en del om varför Dagen.se (eller jag) skulle skriva en sådan artikel. Vad är Dagenvinkeln? Själv tycker jag den är ytterst intressant, och ett skeende i samhället som borde väcka vårt intresse.

Utifrån ett kristet, etiskt, perspektiv är det självklart för de flesta att fördöma deras handling som vidrig, och inte minst som synd.

Samtidigt var det inte länge sedan kristna gjorde (och gör) exakt samma sak med homosexualitet.

Vi klassade det som en sexuell avart, undanskuffad och praktiserad av få.

Sen visade det sig att de homosexuella var människor. Som du och jag. Att våra lagar, som alienerade och psykstämplade dem, var obalanserade och passé.

Snart blev det en människorättsfråga, och kyrkan började till viss del tänka om.

Och nu ser vi samma sak hända med incestuösa, kärleksfulla förhållanden. Med vilka sekulära argument kan vi argumentera för att sådana förhållanden borde vara olagligt?

För att de kan föda barn som är sjuka? Är det i så fall ok om det är ett lesbiskt, incenstuöst förhållande? Eller om de båda har läkarintyg på att de steriliserat sig?

Och inte kan vi förutsätta att de flesta incestuösa förhållanden är byggda på sjuka relationer? Och handlar det om våldförande relationer så finns det andra lagar än de om incest som skyddar.

I en annan del av tv-programmet berättar en expert att antalet incestuösa förhållanden, med ömsesidig kärlek, är fler än vad vi kan drömma om. Det är säkert sant. Liksom det säkert är sant att vi, inom bara några år, kommer se en lagändring för att syskon och familjer ska kunna ha älskande, sexuella relationer.

Vilka andra skäl finns?
Eller som Jenny Deaves säger i programmet:

– Det viktigaste som folk måste komma ihåg är att John och jag är i den här relationen som medvetna vuxna som inte skadar varandra eller någon annan.

Dagen skriver om detta skeende. Inte främst för att det är en avskyvärd eller udda nyhet, men för att det är ett talande och inte minst intressant samhällsfenomen.

EDIT: För en fördjupning och förtydling i ämnet får du gärna läsa mer här.

Det här Linus, Dagen.se:s webmaster.

Det är han som fixar allt så fint och felrent på Dagen.se. Som suckande tar emot mina utbrott på saker som inte fungerar. Lägger huvudet på sned, ler i mjugg och tänker, ”lugnt och fint, världen kollapsar inte än”. Och så fixar han. Snabbt som blixten fixar han.

I dag har han till exempel fixat det irriterande i att man kom till en ny sida när man vill rapportera ett textfel i en artikel. När man klickade för att lämna sin rapport så kom man bort från den artikel man skulle rapportera felet på.
Nu är det löst, och istället får man ett pop-up-fönster, som man enkelt kan flytta lite åt sidan och på så sätt se hela artikeln.

Hjälp oss nu hålla Dagen.se än mer felren!

Fotbolls-tv är fantastiskt. Men efter matchen är det svårt att ställa annorlunda frågor. ”Hur känns det”, ”hur gör ni det här bättre” och sedan rullar klyschorna. Eller så blir det som i det här klippet från helgens match mellan AIK och Elfsborg:

Det finns så oändligt mycket roligt i klippet. Som frågan. Som reaktionen. Som upprepningen. Som blicken precis innan klippet tar slut.
Fantastiskt.