Hur går det med era nyvunna Spotify’s? Har ni förstått grejen än?

Jag antar att ni hittat all världens musik finns där och att ni sett att man kan skapa egna spellistor.

Men har ni upptäckt att ni kan dela med er av era spellistor? Eller skicka låtar ni gillar till varandra? Högerklicka på låten eller spellistan och välj ”copy http-link” och klistra sedan in det i ett mail eller en chatt.

Se exempelvis min tadetlugntpåkvällen(alternativt stängutejobbbruset)-lista: http://open.spotify.com/user/emanuelkarlsten/playlist/5lFLLrEyaInc1rkOQf9j1C

Och så något av det bästa: Du kan klicka på en artist, få album listade och en artistradio! Spotify gör helt enkelt en radiokanal utifrån din valda artist med andra låtar som liknar artisten. Lysande för att hitta ny musik!

Hursomhelst: Jag tänker att vi tillsammans skulle kunna skapa en lista med våra bästa Spotifylåtar? (utan att göra om misstaget från förra gången – glömma att öppna listan)

Så, du som har Spotify, öppna låtlistan på länken nedan och lägg till din favoritlåt just nu. (du är anonym när du gör det)

http://open.spotify.com/user/emanuelkarlsten/playlist/0y1w4M0Cy7l8kMnlcFCoj8

Tänk, en fin liten Best of Dagen.se-spellista! Vad kan i tänkas gilla? Det blir spännande.

Kolla det här klippet fårn TV4 nyhetsmorgon där de intervjuar bandet Nordpols frontfigur Pelle Hellström.

Pelle är besvärlig. Han vill inte prata om särskilt mycket alls. Han gillar inte att hans skiva recenseras, gillar inte att prata om hur han gör musik och han föredrar att inte äta mat. Och till slut blir TV4:s i särklass mest enerverande programledarpar – Jenny Österbring och Anders Kraft – så sura att de går till attack, läxar upp honom och klargör spelreglerna. Pelle sitter något förvånad och får också ta emot frågor som ”Jag förstår att du inte heller tycker om mat?”.

Det är en uppvisning på en trist elitism från programledarna för att de inte kan hantera en karaktär som egentligen är mer intressant än vad de haft på besök på länge.

Kolla på sammanfattningen nedan, eller se hela femminutersinslaget.

Då står det bortom tvivel. Dagen är miljöpartistiskt.

I alla fall om man ska tro den senaste bloggtjänst som hajpats i bloggosfären de senaste dagarna.

På Bloggparti.se kan man analysera sin blogg och få en graf över vad bloggens innehåll står närmast.

Min blogg är närmast Miljöpartiet, enligt testet. Partiet får 28 procent, följt av Moderaterna på 16. Men att min bloggtexter skulle vara Miljöpartistiska är knappast unikt. Jaktlund, Politikbloggen, Kulturbloggen, Ledarbloggen, Familjebloggen, Sandlunds blogg – alla är de Miljöpartister enligt Bloggparti.

Alla utom Anders Gustafssons Utrikesblogg. Den är tydligen Folkpartistisk?

Komiskt.

Men allra roligast är nog att fildelarsajten The Pirate Bays blogg är överväldigande Kristdemokratisk!

Gå in på Bloggparti.se och gör testet!

Uppdaterad: Som Maja påpekar i kommentarsfältet är testet inte en pekpinne om vilket parti man sympatiserar med, utan att språket ligger närmast partiers bloggar och hemsidor.

* Vad har DN, Aftonbladet, E24 och regeringens hemsida gemensamt? De har alla skrivit den ökända ”asdf”-artikeln. Läs mer hos PM.

* Bloggen Judaistik delar med sig av en sjuk protestbild från veckan som gått.

* Johan Stenberg söndagsprofeterar lite kring hur de olika samfunden kommer se ut om tio år. Svenska kyrkan ligger risigt till och oberoende bönegrupper kan vinna viss mark, menar han.

* Stefan Swärd har nu svarat på Håkan Arenius frågor ang den svåra balansen mellan att vara privatperson och ordförande. Joel Halldorf har ytterligare en analys på Stefan Swärds problem.

* Under gårdagen brann det i Folkets park i Malmö. Märkligt nog precis bredvid ett av Sveriges mest webbtillvända par – Kristin Heinonen och Thomas Wennström. De ringde brandkåren och kopplade sedan in webbkameran för att livesända via bambuser hur branden spred sig och släcktes. Följ rapporteringen, och läs även SSBD:s analys – hur nya medier förändrar situationen för journalistiken.

* I all blogghysteri kan följande vara intressant: Bloggarna fick Liza Marklund på fall. Läs mer hos Beta alfa.

* Är inte det här med bloggar, chattar och andra sociala sajter väldigt asocialt? Jag har alltid hävdat tvärtom, och den här bloggposten från Mymlan (som inte alls är från veckan som gått, men som är nog viktig ändå) bevisar min poäng.

Min syster Elvira har varit på besök i helgen. Det är alltid trevligt och intressant. Man lär sig liksom nya saker. Om ett samhälle och samtida populärkultur jag trodde jag hade ganska bra koll på.

Hursomhelst.

Jag lärde mig en hel del saker i helgen:

Let’s Dance är viktigt.
* Laila är bäst, Kitty är konstig men har så festliga klänningar att hon måste få vara kvar, .

* Jag har tydligen blivit gammelvuxen. På riktigt. När det är Elisabet Höglunds danstur och jag poppar popcorn ropar syster ”KOLLA!! DET ÄR ELISABET!” Jag springer in för att se en Elisabet Höglund på valium iförd spandexdräkt i pepparkaksfärg och förstår inte alls vad det spektakulära är. ”Henne känner du väl igen”.

Personen som för min syster symboliserade gammal, okänd och avlägsen kopplades med mig. Henne skulle jag uppskatta bland alla nystjärnor jag kanske inte kände igen. Jag läxade givetvis upp henne och gav igen genom att ropa när Blondinbella gjorde entré. ”Henne borde du väl känna igen”. Det gjorde hon inte. 1-1.

* Mina egna iaktagelser kan sammanfattas med att David Hellenius is, by far, Sveriges bästa programledare, att Blondinbella gör sig bättre framför tangentbordet, att jag la huvudet på sned och log mig igenom hela Carl-Jan Granqvist dans och att Laila kommer vinna hela balunsen.

High School Musical är viktigare
Jag kan nu låtarna Breaking Free, Start of Something new, Stick to the Status Quo. Jag har lärt mig de viktiga namnen Zac Efron och Vanessa Hudgens. High School Musical är den stora grejen för varenda låg-, mellanstadie- och högstadie(?)elev. En tv-produktion för Disney Channel som slog så hårt att de säkert chockades själva.

Vi har i helgen sett ettan, tvåan och även den svenska musikaluppsättningen av musikalen på Göta Lejon. Min syster är salig och själv är jag lite imponerad, på snudd förbluffad. Över ett fenomen jag aldrig anat vidden av, men också över att musikalen höll förvånansvärt hög kvalitet (Zeke – du var min favorit om du läser det här!).

Men viktigast av allt? Att berätta sina insikter och upplevelser för sina vänner.

Och här sitter jag och bloggar..

Förra veckan citerade jag Maria Wetterstrand om att det är få torgmöten som gett henne fler träffar än någon av hennes bloggposter, och att bloggen således kommer få en långt mycket mer avgörande roll i nästa val.

Domprosten och biskopskandidaten Åke Bonnier verkar vara inne på samma linje. Det föreslår i alla fall Brygubben.

”Det är givetvis så att Bonniers bloggande och synlighet i massmedia kommer att inverka på biskopsvalet. På något sätt.”

Det är ett intressant och smart drag av Åke Bonnier.

Den senaste veckan har Bonniers avhopp från Jesusmanifestationen varit det mest klickade på Dagen.se. Utifrån det har vi även valt att göra nyhet av två andra av hans blogginlägg. Dels när han kritiserade Guldbaggegalan för att de missbrukade korset (vilket får anses ha högt nyhetsvärde med bakgrund av den kritik Bonnier fått för försvaret av Uppenbar(a)t där konstnärer ger sin egen version av både korset och Jesus), och dels hans öppna brev till Stanley Sjöberg.

Det är ett lysande exempel på hur bloggen kan nyttjas för att få publicitet.

Visst kan det, som Brygubben föreslår, bara vara en tillfällighet att han skriver just nu. Men om inte, så är det genialt.

Att inse att om han bloggade sin irritation av grammisgalans korsmissbruk kunde det ge en nyansering till Uppenbar(a)t-debatten. Att inse att det viktigaste i Stanley-debatten var inte att skicka debattartiklar till Dagenredaktionen, utan att bara få det sagt – för de som ville läsa.

Åke Bonnier tar kommando över situationen genom att använda de tillgängliga kommunikationsmedlen. Inget konstigt eller onaturligt. Bara lätt och rätt tänkt.

Hans läsare tillfredsställs. De som nominerar honom imponeras. Han tillgängliggörs för media och han styr samtalet.

Och frågan för varenda opinionsbildare, offentlig person, pastor eller Stanley Sjöberg borde vara: Var är er blogg?

Nu är presenterna slut för den här gången. Det gick snabbt, så klart.

Att dela ut presenter är bland de roligaste som finns. Särskilt när det kräver att ni ska skriva en kommentar. Många skriver då på för första gången och passar på att skriva en rad om vad de tycker om Dagen.se.

Det blir en liten glädjefest i kommentarsfälten och i min inkorg.

Många ger sina egna analyser om varför det gått så bra. Just nu, och överhuvudtaget. Att Dagen blivit kvalitetsmässigt bättre, är snyggare, skriver om ”hetare frågor”, att det är bloggarnas som gör att de kommer tillbaka. Någon benämner det till och med som ”nya” Dagen.se.

Och allt det där stämmer nog ganska bra. Kvaliteten är ni läsare själva bäst på att bedöma. Men visst är vi mer medvetna om vad ni uppskattar och försöker söka oss till en snabbare bevakning kring ”heta frågor”. Även våra bloggare har, utifrån hur ni läsare kommenterar och reagerar, lärt sig vilka områden som ni uppskattar. Och visst; bloggarna har en stor del i succén. De är, efter startsidan, det klickas mest.

Att vi nu har åtta bloggar på Dagen.se – och planerar för fler – innebär knappast någon avmättning. Tvärtom. För varje blogg vi startar ökar intresset. Och jag vill till och med hävda att de är en viktig del av framtiden för journalistiken.

För när nyhetsflödet blir allt större och allt mer likriktat måste vi lyfta fram det vi har som är unikt: Våra journalisters expertkunskap.

Som Carl-Henrics helhetsbild av trosrörelsen. Det som gör att han kan skriva bloggposter som den om Ulf Ekman och ekumeniken. Som Hasse Boströms insikt i det politiska spelet. Som göra han kan skriva om att Reinfeldt är välkommen till kyrkan. Som Anders Gustafssons förståelse och känsla för hur man presenterar svåra utrikespolitiska konflikter som skapar bloggposten om Gaza.

Till sist är också det kul att flera pekar på att vi paketerar våra nyheter allt snyggare. För det gör vi. Det är framförallt redigerar-Jakobs förtjänst.

Med start den här veckan kommer Jakob förstärka webbredaktionen. Jakob har tidigare redigerat pappersDagen, men kommer nu lägga en stor del av sin tid på att se till att våra nyheter paketeras snyggt, länkar ordentligt, får en genomtänkt prioritering och är högst klickvänliga.

Och efter den här första veckan med Jakob inser jag hur mycket tydligare vi kommer kunna vara det här året. Att vi nu får tid och möjlighet att tänka mycket mer strategiskt framåt.

Det ger nästan lite pirr – 2009 kommer att bjuda på en fantastisk resa!

Tack för att du följer med, kommenterar och skjutsar oss vidare!

Det har varit en rolig start det här nya året. Dagenläsarna är mer aktiva än tidigare. Det syns särskilt i hur aktiva ni är på att korrigera oss.

Nu är ju inte det särskilt smickrande att vi överhuvudtaget har saker som behövs korrigera. Men så är det: När det går snabbt kan det bli stavfel, tankefel eller något annat.

Men då har vi vår fina Anmäl textfel-knapp som finns under varje artikel. Och det är den ni använder allt flitigare. Ni är duktiga och vi älskar språkpoliser! Det gör oss ju mer felrena.

Därför vill jag nu passa på att informera om en ändring som ni gärna får slå oss på fingrarna om.

Vi har precis anammat TT:s nya språkregler om att skriva partibeteckningar med versaler. Det blir alltså (MP) och (S). Även partinamnen skrivs med inledande versal. ”Socialdemokraterna” och ”Moderaterna”. Och allra störst ändring blir det när vi skriver sammansatta ord kopplade till partiet med stor bokstav. Som Folkpartiledare, Vänsterinitiativ och så vidare.

Det blir ovant. Och även om vi har egen korrekturläsning innan artiklar publiceras på Dagen kan det slinka igenom ett fel då och då.

Hjälp oss gärna då, kära språkälskare.

[Uppdaterad: Presenterna är nu slut. Tack för alla kommentarer!]

De två första veckorna har varit extremt framgångsrika för Dagen.se.

Vi har sett en stor ökad aktivitet, som jag skrev om tidigare i dag, men vi har också sett det i antal unika besökare.

I går offentliggjordes siffrorna från KIA för vecka 2. De visade på besöksrekord för unika besökare. Nästan 10 procent högre antal besökare än vårt tidigare rekord.

Dessutom slog vi i torsdags förra veckan rekord i antal unika besökare som besökte oss under en dag.

Vi har funderat hel del kring det här. Det finns ingen tung trafik från externa källor och inte heller något exceptionellt material hos oss som dragit.

Det verkar helt enkelt som att en Sverige kom till jobbet, satte sig framför datorn och tänkte ”Undrar vad som har hänt den senaste tiden? Jag kollar Dagen.se”.

Vi ser det som en enorm marknads-vinst. Vårt varumärke satte stort avtryck under året som gick, och vi är nu det självklara valet för den som vill ha det senaste nytt om svensk kyrklighet, eller bara ett kristet perspektiv på nyheter.

Och som vanligt har vi er läsare att tacka och glädjas med.

Det vill vi belöna.

Så i samarbete med Spotify delar vi ut ett stort gäng inbjudningar till den fantastiska musiktjänsten som revolutionerar både ditt lyssnande och ditt musikliv!

Skriv en kommentar med mailadress här nedan så skickar jag ut en inbjudan! Först till kvarn!

Och – needless to say – vi lovar att bli bättre och bättre 2009. Samt att bjuda på en hel del överraskningar.

Mycket tjat nu om Stefan Swärd nu. Men det är intressant för det är ett bra exempel på hur nytt och annorlunda mediet webb och blogg är. Och hur det då kan bli svårt att förhålla sig till det.

Håkan Arenius (Dagens ledarskribent) har, skrivit en längre kommentar som Stefan Swärd valt att göra till gästblogginlägg. Håkan sätter fingret på många viktiga och bra saker.

Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska Frikyrkan, ser gärna sin blogg som vilken som helst. Som att han är en i mängden av bloggar som gärna skriver personligt, lite naket och ibland lite tokigt.

Det tycker jag är bra. Den där torra ordförandetypen byts ut mot någon som gärna pratar om hur han fortfarande tänder på sin fru eller kämpar med vikten.

Men det blir ett problem när Stefan då och då tycks glömma att han företräder en organisation. Han är inte mellanchef, pastor eller någon som allmänt reflekterar. Hans blogg läses utifrån att han är högsta ansvarig för EFK.

Frågor som ställs utifrån perspektivet att man är ”vanlig kristen” fungerar inte längre då.

Det är utifrån det här som Håkan Arenius skriver sina skarpa och ytterst välformulerade frågor. Läs.

Jag väntar ivrigt på Stefan Swärds svar. För det är inte helt självklart vad han svarar, eller vad som är rätt eller fel.