Vad ska ni göra i kväll? Ja, jag tänker utifrån att det kan vara er sista kväll i livet.

Om ett forskargängs faror besannas kan vi i morgon slukas av ett gigantiskt svart hål. Och det skulle ju verkligen vara obehagligt.

Även om jag nu har jag väldigt svårt för den där sortens spekulationer så kan jag inte låta bli att tänka på hur dessa forskare måste kissa i byxorna av rädsla.

Och massor av frågor kommer till mig. Om man är övertygad om att jorden går under imorgon, vad gör man ikväll? Paralyseras man? Eller springer man runt och gör allt man inte hann? Deklarerar man sin kärlek till henne man aldrig vågat prata med? Styr upp ett fallskärmshopp? Dansar naken på gatorna?

Dessa är tankar som ikväll ockuperar min hjärna. När jag kanske egentligen borde planera min död.

Jag har hintat förut om att vi idag ska presentera en ny redaktionell blogg på Dagen.se.

Och utöver den temporära USAblogg från National Quartet Convent, kommer här vårt allra färskaste tillskott bland de fasta redaktionella bloggarna: Carl-Henric Jaktlund.

Carl-Henric Jaktlund skapade något unikt med sin bloggbevakning av Livets ords årliga Europakonferens i somras. Han visade på hur bloggen kan användas som instrument för att få med de marginalanteckningar som varken bör eller kan finnas med i en nyhetsartikel. Genom dem skapade han en relation till sina läsare. Genom dem inbjöd han till en ny förståelse om Europakonferensen för en publik som aldrig besökt den.
Carl-Henric Jaktlund lyckades bland ömhet, skärpa och nyfikenhet till något otroligt unikt. Det var uppenbart att en av de mest spännande kristenprofilerade bloggarna var född.

Europakonferensens blogg blev Dagen.se:s mest besökta någonsin. Och Carl-Henric Jaktlund förståelse för vad en blogg handlar om gjorde mig ärligt talat…uppspelt.

Därför är det med stor glädje och spänning som vi nu kan presentera vad som sannolikt kommer att bli en av mina absoluta bloggfavoriter:
Jaktlunds marginalanteckningar

Vad jag sitter och gör på redaktionen?

Tja, just nu smygfotar jag Ella Bohlin. Det måste man väl få göra? Nu när vi har kändisar här och allt. 

Hon verkar glad.

Men prata med henne, nä se det vågar jag inte.

Efter att flera gånger fått frågan om jag inte kan tipsa om några bra kristna bloggar(e) så tänkte jag göra en sådan lista inom kort.

Men innan dess:

Kan ni ge tips på vad ni tycker är de bästa kristna bloggarna i Sverige?

Roliga, smarta, teologiska, vardagsbrutala, råa eller bara…bra.

Skriv i kommentarsfältet eller maila mig på emanuel.karlsten@dagen.se

På senaste tid har jag, med anledning av den här bloggen och webbredaktörskapet, varit med i två olika intervjuer, med lite olika inriktning. Här följer länkar:

Mediebloggen Same same but different: ”Nyfiken på Emanuel”
Intervjun handlar om Dagens ganska framgångsrika år, vad som hänt och vad vi gjort.

Bloggbloggen Bloggtidningen: ”Veckans blogg – Emanuel Karlstens blogg”
Intervjun handlar om den här bloggen, om jag och chefredaktören bråkar om vad som står här, om jag saknar min gamla blogg och om bloggandets betydelse.

Tisdag:
Vi släpper en ny Dagenbloggare. Spännande och roligt.

Onsdag:
Kirk Franklins konsert. Som jag sett fram emot det!

Torsdag:
Kvalmatchen i fotboll.

Fredag:
Två lediga dagar.

Visst är det väldigt mycket måndag i dag?

Uppdaterat: En kommentatör påpekar att kvalmatchen är på onsdag. Ni ser. Det är en sådan måndag.

Jag har inte lust att säga varken det ena eller det andra om abort. Just nu har det ingen betydelse ifall det är rätt eller fel, eller ens om det är en komplicerad fråga. Den här bloggposten handlar inte om det.

Organisationen Människorätt menar att deras bilder är ett sätt att skrämma till förstånd – att få insikt i vad man menar är rätt i frågan om abort.

Men den bild som Dagens Jonatan Sverker har tagit från söndagens demonstration skrämmer mig på ett helt annat sätt.

För det jag ser är inte demonstranter eller gudstjänstbesökare som iaktar med ena ögonbrynet höjt.

Istället ser jag en femårig tjej med nyflätade flätor som förbryllat och nyfiket iaktar bilder på ett blodslamsigt foster medan hennes mamma med raska steg försöker dra henne förbi.

Och allt detta gör mig så oförstående. Varför väljer organisationens ordförande att åka 35 mil från Stockholm till Jönköping för att – för barn – visa bilder som är så blodiga och äckliga att hade de varit i en våldsfilm hade de haft 15-årsgräns.

Hur tänkte de?

När så gudstjänsten och söndagsskolan började stod skakiga barn innanför Jönköping pingsts glasade dörrar och vägrade gå ut. Inte så länge de blodiga barnen på bilderna fanns kvar.

Det fick till slut MRO att packa ihop. Och jag undrar så hur tankarna då gick. Om man insåg att man gått för långt. Om de förstått att de gick över gränsen när de gav hundratals barn möjligheten att drömma mardrömmar om röda blodiga, trasiga bebisar? Att de skämdes lite?

MRO: Ni får gärna skrämmas, hetsa och vara så skarpa ni bara vill, så länge ni gör det mot oss som är vuxna. Som kan förstå, bryta ned och ta till oss.

Om inte annat för att kommentarerna då har större chans att handla om abort, istället om hur femåringar inte kommer kunna sova inatt.

Det ser ut att bli en Jesusmanifestation igen, nästa år.

Ingen skräll där, kanske.

Men vad som är intressant nu är ju hur man går vidare. Stanley Sjöberg skrev en del lärdomar som han menar är viktigt att ta med sig från året som har gått. Bra där. Men jag tror det är fler än Stanley Sjöberg som har tankar om förbättring.

Själv menar jag till exempel fortfarande att man behöver tänka riktigt mycket kring vilken bild en Jesusmanifestation målar upp av de kristna.

Om det nu är på Jesus vi vill peka – hur presenterar vi det på bästa sätt? Om det nu är en stor massa kristna vi vill visa – vad är det vi vill att allmänheten ska komma ihåg?

Jag tror fortfarande att vi skulle göra bäst i att visa kärlek till andra, istället för att bara prata om den, som jag skrev för några månader sedan.

Men jag tror att fler än mig har åsikter kring hur en manifestation av Jesus och Sveriges kristna kan gå till.

Därför skickar jag härmed en uppmaning till den nya Jesusmanifest-styrelsen med ordförande Lennart Möller: Bjud in oss deltagare i arbetsprocessen!

Uppdatera www.jesusmanifestationen.se och starta en blogg! Gör det i ett så tidigt skede som möjligt. Skriv om hur ni tänkt och skriv så inbjudande ni kan. Öppna upp kommentarsfunktionen och låt de tiotusentals som vill delta i en Jesusmanifestation hjälpa till att forma den. Ta hjälp av massan!

Transparens och delaktighet kommer göra att Sveriges kristna får känna att de tillsammans äger Jesusmanifestationen, från dag 1.För får man vara med och påverka och bygga något bra – då gör man också allt vad man kan för att så många som möjligt i sin omgivning är med när arrangemanget drar igång.

Kanske är då Stanley Sjöbergs vision om 50 000 deltagare 2009 inte fullt lika långt bort.

ps. Och se till att inte bara ha medelålders+ i styrelsen. Men det är så givet när ni vill nå alla åldrar att det känns dumt att ens skriva. Förlåt min otro. ds.

Den här reklamen är uppsatt lite varstans i Stockholm. En seriestripp med tillhörande reklam för en serieutställning på ett muséum.

Jag har gått och fnissat åt den i flera dagar nu. Tittat, lett och skakat lite på huvudet åt tokeriet.

Är inte seriestrippar fantastiskt underskattade? De liksom påkallar vår uppmärksamheten genom humor och blottar samtidigt något djupt om en samhällstruktur, konsekvensen av våra värderingar och attityder.

För när man slutar fnissa åt den här serien framträder ett ganska obekvämt djup. Om ytlighet, otillräcklighet och relationer.

Ja, det vara bara det jag hade att säga.

Nu ska ni få reda på något revolutionerande. Något som ni kommer sitta och prata om vid middagsbordet ikväll:

Feber är bra för kroppen! Låt den leva!

Två apotekare (eller farmaceuter, som de kanske föredrar att kalla sig) och en sjuksköterska har föklarat detta fenomen i min föregående post.

Apotekarstudenten Johanna G menar att jag har fattat rätt:

Att ta febernedsättande kan förlänga förkylningen så att man går runt och är halvsjuk i en halv evighet istället för att bli riktigt sjuk och sedan bli frisk.

Apotekaren Joel H har en annan variant av saken:

Problemet med att ta febernedsättande kan vara att du inte vilar i samma utsträckning som du borde som när du har feber eftersom du känner dig frisk och det därför leder till en långdragen infektion.

Sjuksköterskan Hepper knyter ihop fint med att förklara att man ska vara försiktig med alvedon och grejer.

Och till sist: Det är klart att du inte ska svälja ditt snor! Hah. Vad trodde du?!

Här måste du skilja på slem och snor. Snor är döda vita blodkroppar, så strunta i att försöka svälja ned dem igen. De har redan gjort sitt jobb. Och dessutom så kan du aldrig ta upp hela celler (vit blodkropp är en typ av cell som finns fritt i blodet) via att svälja ned den. Mag-tarm-kanalen är gjord för att bryta ner celler oavsett om de kommer från en köttbit, en tomat eller ditt eget snorande.

Men det där att skilja på slem och snor låter extremt kletigt…

Här kan du läsa kommentarerna i sin helhet