Förra veckan citerade jag Maria Wetterstrand om att det är få torgmöten som gett henne fler träffar än någon av hennes bloggposter, och att bloggen således kommer få en långt mycket mer avgörande roll i nästa val.

Domprosten och biskopskandidaten Åke Bonnier verkar vara inne på samma linje. Det föreslår i alla fall Brygubben.

”Det är givetvis så att Bonniers bloggande och synlighet i massmedia kommer att inverka på biskopsvalet. På något sätt.”

Det är ett intressant och smart drag av Åke Bonnier.

Den senaste veckan har Bonniers avhopp från Jesusmanifestationen varit det mest klickade på Dagen.se. Utifrån det har vi även valt att göra nyhet av två andra av hans blogginlägg. Dels när han kritiserade Guldbaggegalan för att de missbrukade korset (vilket får anses ha högt nyhetsvärde med bakgrund av den kritik Bonnier fått för försvaret av Uppenbar(a)t där konstnärer ger sin egen version av både korset och Jesus), och dels hans öppna brev till Stanley Sjöberg.

Det är ett lysande exempel på hur bloggen kan nyttjas för att få publicitet.

Visst kan det, som Brygubben föreslår, bara vara en tillfällighet att han skriver just nu. Men om inte, så är det genialt.

Att inse att om han bloggade sin irritation av grammisgalans korsmissbruk kunde det ge en nyansering till Uppenbar(a)t-debatten. Att inse att det viktigaste i Stanley-debatten var inte att skicka debattartiklar till Dagenredaktionen, utan att bara få det sagt – för de som ville läsa.

Åke Bonnier tar kommando över situationen genom att använda de tillgängliga kommunikationsmedlen. Inget konstigt eller onaturligt. Bara lätt och rätt tänkt.

Hans läsare tillfredsställs. De som nominerar honom imponeras. Han tillgängliggörs för media och han styr samtalet.

Och frågan för varenda opinionsbildare, offentlig person, pastor eller Stanley Sjöberg borde vara: Var är er blogg?

Nu är presenterna slut för den här gången. Det gick snabbt, så klart.

Att dela ut presenter är bland de roligaste som finns. Särskilt när det kräver att ni ska skriva en kommentar. Många skriver då på för första gången och passar på att skriva en rad om vad de tycker om Dagen.se.

Det blir en liten glädjefest i kommentarsfälten och i min inkorg.

Många ger sina egna analyser om varför det gått så bra. Just nu, och överhuvudtaget. Att Dagen blivit kvalitetsmässigt bättre, är snyggare, skriver om ”hetare frågor”, att det är bloggarnas som gör att de kommer tillbaka. Någon benämner det till och med som ”nya” Dagen.se.

Och allt det där stämmer nog ganska bra. Kvaliteten är ni läsare själva bäst på att bedöma. Men visst är vi mer medvetna om vad ni uppskattar och försöker söka oss till en snabbare bevakning kring ”heta frågor”. Även våra bloggare har, utifrån hur ni läsare kommenterar och reagerar, lärt sig vilka områden som ni uppskattar. Och visst; bloggarna har en stor del i succén. De är, efter startsidan, det klickas mest.

Att vi nu har åtta bloggar på Dagen.se – och planerar för fler – innebär knappast någon avmättning. Tvärtom. För varje blogg vi startar ökar intresset. Och jag vill till och med hävda att de är en viktig del av framtiden för journalistiken.

För när nyhetsflödet blir allt större och allt mer likriktat måste vi lyfta fram det vi har som är unikt: Våra journalisters expertkunskap.

Som Carl-Henrics helhetsbild av trosrörelsen. Det som gör att han kan skriva bloggposter som den om Ulf Ekman och ekumeniken. Som Hasse Boströms insikt i det politiska spelet. Som göra han kan skriva om att Reinfeldt är välkommen till kyrkan. Som Anders Gustafssons förståelse och känsla för hur man presenterar svåra utrikespolitiska konflikter som skapar bloggposten om Gaza.

Till sist är också det kul att flera pekar på att vi paketerar våra nyheter allt snyggare. För det gör vi. Det är framförallt redigerar-Jakobs förtjänst.

Med start den här veckan kommer Jakob förstärka webbredaktionen. Jakob har tidigare redigerat pappersDagen, men kommer nu lägga en stor del av sin tid på att se till att våra nyheter paketeras snyggt, länkar ordentligt, får en genomtänkt prioritering och är högst klickvänliga.

Och efter den här första veckan med Jakob inser jag hur mycket tydligare vi kommer kunna vara det här året. Att vi nu får tid och möjlighet att tänka mycket mer strategiskt framåt.

Det ger nästan lite pirr – 2009 kommer att bjuda på en fantastisk resa!

Tack för att du följer med, kommenterar och skjutsar oss vidare!

Det har varit en rolig start det här nya året. Dagenläsarna är mer aktiva än tidigare. Det syns särskilt i hur aktiva ni är på att korrigera oss.

Nu är ju inte det särskilt smickrande att vi överhuvudtaget har saker som behövs korrigera. Men så är det: När det går snabbt kan det bli stavfel, tankefel eller något annat.

Men då har vi vår fina Anmäl textfel-knapp som finns under varje artikel. Och det är den ni använder allt flitigare. Ni är duktiga och vi älskar språkpoliser! Det gör oss ju mer felrena.

Därför vill jag nu passa på att informera om en ändring som ni gärna får slå oss på fingrarna om.

Vi har precis anammat TT:s nya språkregler om att skriva partibeteckningar med versaler. Det blir alltså (MP) och (S). Även partinamnen skrivs med inledande versal. ”Socialdemokraterna” och ”Moderaterna”. Och allra störst ändring blir det när vi skriver sammansatta ord kopplade till partiet med stor bokstav. Som Folkpartiledare, Vänsterinitiativ och så vidare.

Det blir ovant. Och även om vi har egen korrekturläsning innan artiklar publiceras på Dagen kan det slinka igenom ett fel då och då.

Hjälp oss gärna då, kära språkälskare.

[Uppdaterad: Presenterna är nu slut. Tack för alla kommentarer!]

De två första veckorna har varit extremt framgångsrika för Dagen.se.

Vi har sett en stor ökad aktivitet, som jag skrev om tidigare i dag, men vi har också sett det i antal unika besökare.

I går offentliggjordes siffrorna från KIA för vecka 2. De visade på besöksrekord för unika besökare. Nästan 10 procent högre antal besökare än vårt tidigare rekord.

Dessutom slog vi i torsdags förra veckan rekord i antal unika besökare som besökte oss under en dag.

Vi har funderat hel del kring det här. Det finns ingen tung trafik från externa källor och inte heller något exceptionellt material hos oss som dragit.

Det verkar helt enkelt som att en Sverige kom till jobbet, satte sig framför datorn och tänkte ”Undrar vad som har hänt den senaste tiden? Jag kollar Dagen.se”.

Vi ser det som en enorm marknads-vinst. Vårt varumärke satte stort avtryck under året som gick, och vi är nu det självklara valet för den som vill ha det senaste nytt om svensk kyrklighet, eller bara ett kristet perspektiv på nyheter.

Och som vanligt har vi er läsare att tacka och glädjas med.

Det vill vi belöna.

Så i samarbete med Spotify delar vi ut ett stort gäng inbjudningar till den fantastiska musiktjänsten som revolutionerar både ditt lyssnande och ditt musikliv!

Skriv en kommentar med mailadress här nedan så skickar jag ut en inbjudan! Först till kvarn!

Och – needless to say – vi lovar att bli bättre och bättre 2009. Samt att bjuda på en hel del överraskningar.

Mycket tjat nu om Stefan Swärd nu. Men det är intressant för det är ett bra exempel på hur nytt och annorlunda mediet webb och blogg är. Och hur det då kan bli svårt att förhålla sig till det.

Håkan Arenius (Dagens ledarskribent) har, skrivit en längre kommentar som Stefan Swärd valt att göra till gästblogginlägg. Håkan sätter fingret på många viktiga och bra saker.

Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska Frikyrkan, ser gärna sin blogg som vilken som helst. Som att han är en i mängden av bloggar som gärna skriver personligt, lite naket och ibland lite tokigt.

Det tycker jag är bra. Den där torra ordförandetypen byts ut mot någon som gärna pratar om hur han fortfarande tänder på sin fru eller kämpar med vikten.

Men det blir ett problem när Stefan då och då tycks glömma att han företräder en organisation. Han är inte mellanchef, pastor eller någon som allmänt reflekterar. Hans blogg läses utifrån att han är högsta ansvarig för EFK.

Frågor som ställs utifrån perspektivet att man är ”vanlig kristen” fungerar inte längre då.

Det är utifrån det här som Håkan Arenius skriver sina skarpa och ytterst välformulerade frågor. Läs.

Jag väntar ivrigt på Stefan Swärds svar. För det är inte helt självklart vad han svarar, eller vad som är rätt eller fel.

Här är hon. Vår nya bloggare. Therése Alhult!

Therése är redaktör för familjesidorna i Dagen och är mamma till två barn. Hon blir också vår första blogg som har en något annorlunda utgångspunkt än de övriga:

Istället för att utgå från sitt arbete på Dagen utgår hon från sin situation som mamma och hustru.

I presentationen sammanfattar hon bloggen med:

I en vardag med två småbarn kretsar det mesta kring overaller som ska på och av, blöjor som ska bytas, tvätt som ska tvättas. Och frågan: När ska man få sova?

Jag tror och hoppas mycket på det här konceptet. Att kanske få ett mer opretentiöst perspektiv på ett familjeliv där vardagsbestyr och Gud slåss om att få plats. 

Så. Kila nu in och hälsa Therése välkommen med en bloggkram!

http://dagen.se/blogg/familjeblogg

Det är en rolig dag i dag. Två viktiga medarbetare fyller år.

Vår utrikesansverige Anders Gustafsson fyller 40 och har varit ytterst stilig hela dagen i kostym och slips.

Anders bjöd på jättemuffins och vi firade med jamåhanleva, presenter och ståhej. Och tal förstås. Flera stycken. Det är inte så konstigt. Det finns mycket gott att säga om Anders. Som hans engagemang och möjlighet att omsätta svår kunskap på ett lättfattligt sätt. Hans höga arbetstakt. Hans journalistiska noggrannhet. 

Och inte minst för att Anders är en fantastisk medarbetare, som är noga med att ge beröm till människor i hans omgivning eller ta konstruktiva diskussioner om hur vi kan göra en ännu bättre tidning.

En gåva för Dagen.

Och så fyller vår kvicke webbreporter Leif Cyrillus år. Och det är den angenäma åldern av 65 år! Det kan man inte tro, eller förstå. Visst är det lite roligt att vår äldsta medarbetare är den som arbetar med de nyaste medierna?

Leif sitter som vanligt i Edsbyn och jobbar. Och om Leif kan man säga mycket, och jag har ju redan hyllat honom i en egen bloggpost tidigare. Men mest typiskt i sammanhanget är att Leif inte väjer för att jobba på sin 65 års-dag. Precis som han inte har väjt för att jobba varenda julafton, juldag, nyårsafton, midsommarafton, midsommardag, varje lördag, varje söndag (ja, _varje_) sedan.. Ja, över tio år! Ständigt har Leif varit där och servat Dagen.se:s läsare med det senaste nytt.

Det, mina vänner, är karaktär.

Stort grattis till er båda! Ni är så viktiga.

Vi ber om ursäkt för de svåra problem vi har haft från 10-tiden i dag. Det har gjort att vissa av er har upplevt problem när ni surfat på Dagen.se.

Vi undersöker problemet och gör allt vi kan för att få en säker och stabil drift igen.

Stefan Swärd ville bara blogga några frågor som han hade om flera artiklar i tidskriften Nods senaste nummer. Det blev starten för en av de tydligaste krockarna mellan gamla och nya medier. Mellan en digital nutid och en analog dåtid.

Jag nämnde det som hastigast i går. Om hur Stefan Swärds, samfundsordförande för Evangeliska frikyrkan (EFK), närmast dragit upp en storm i en del av frikyrkovärlden.

Det är intressant av flera skäl. Utöver att det har kommit mycket kommentarer (och kanske främst diskussioner) utifrån Stefans frågor har framförallt en hel tidningsredaktion blivit ställd.

Tidskriften Nods huvudman är EFK. Hur gör man när ens ordförande kommer med sådana frågor? På det sättet? Som (rätt kraftigt) ifrågasätter redaktionens hållning? Hur gör man när man ser att det rasar in kommentarer, diskussioner virvlar och det sker på en plattform som man inte har någon som helst kontroll eller inflytande över? Inte nog med det. En tidning tar snart upp Swärds frågor och gör en förstasidesnyhet av det. Inte heller där får redaktionen försvara sig.

Så vad göra? Nod äger ingen egen webbplats och lägger inte ut en enda artikel på webben. Få har läst mer av tidskriftens artiklar än vad Swärd har filtrerat genom sina frågor.

Man gör helt enkelt vad man kan; kontaktar Swärd, ber att få skriva öppet svar. Swärd beslutar att göra deras ”replik” till gästblogginlägg, svarar igen, varpå Nod än en gång får ett ”gästblogginlägg”.

Trycket ökar. Fortfarande kvarstår problemet att ingen egentligen har läst grundmaterialt – artiklarna i Nod. Och efter att först försökt uppmuntra Swärd-läsarna att ringa och beställa ett nummer, beslutar Nod att lägga ut hela tidningen gratis. På Örebro missionsskolas (som tidningen utgår från) hemsida har Nod en egen undersida där de vanligtvis bara publicerar ett index från senaste numret. Där lägger de nu ut hela numret för nedladdning i pdf-format, och på skolans hemsida puffar det på förstasidan som ”senaste nytt” för högsta möjliga spridning.

Det är snabbt och bra jobbat av Nod.

Men framförallt är det en uppvisning på hur bloggosfären mer och mer tar över ägandet av det offentliga samtalet. Varför ska läsaren vänta på att papper ska tryckas, spaltplats beredas och redaktörer fnula på om ”du inte kan stryka ner till 1500 tecken”?

Bloggen har revolutionerat. Gett läsaren makt att föra samtalet. Och den tidningsredaktion som inte hakar på tåget får snällt stå med mössan i hand och hoppas att bloggaren är god nog att ge dem plats att replikera.

Att det sedan är just tidskriftens egen samfundsordförande som ska råka sätta igång den utvecklingen kan jag både tycka är något märkligt men framförallt komiskt!

Och för Nod borde läxan vara given: Starta en blogg. Det är en bra början för att kunna kommunicera aktivt med era läsare. Eller åtminstone en livlina ifall ett liknande scenario uppstår igen.

Kolla!

Här fotograferas Dagen.se:s nya bloggare!

Bloggen lanseras någon gång den här veckan och kommer vara ganska annorlunda från de vi nu har. Med mindre utgångspuinkt från tidningen och mer från vardagen.

Samtidigt ett nära ämne med Dagen och förhoppningsvis med er läsare.

Ja, vi låter det vara tillräcklig teaser.

Jag återkommer.