Löpsedelmakare 1: Vad satsar vi på? Jubel? Glädje? Skandal? Vi har ingen skandal, va?

Löpsedelmakare 2: Vi har ju det där med att hon är dubbelbokad på finaldagen, men vem går på det? Jag är lite inne på ”segerkyssen”?

Löpsedelmakare 1: Kyss? Det är inte sommaren 1976.

Löpsedelmakare 2: Sant, sant. Vad tänkte jag egentligen. Men den här bilden på Malena och Ugglas då? ”Lesbohånglet”. Kan vi köra det?

Löpsedelmakare 1: Är du kanal 5, eller? Tänk lite större målgrupp än finniga värnpliktspojkar.

Löpsedelmakare 2: Sant, sant.

Löpsedelmakare 1: Det gäller att bygga med positiva ord. Typ ”-fest-”. Och toka till det lite så att det känns mer ”kul” än ”dokument”. Släng in något om hur ”galet” det är, liksom.

Löpsedelmakare 2: Smart, smart. … Vad tror du om det här?

Löpsedelmakare 1: Lysande! Fullkomligt lysande!

Det är ju lördag, och då brukar det vara tomt här.

Men jag har stött på två lite märkliga grejer som jag tänker att jag bara slänger in lite snabbt.

Först ut är följande klipp med Far & Son. Det är barnprogrammet REA som spelas in. Det där programmet där barn är reportrar. Någon passade på att spela in hur det ser ut bakom kulisserna, och det är uppseendeväckande, på ett lite roligt sätt. Se särskilt de två sista minuter. Extremt styrt manus, inte bara för barnreportern, utan också för den som intervjuas ”Men måste ni vara så….” osv.

****

Sen en annan märklig sak.

Det är Nerikes Allehandas som gör en intervju med Åsa Waldau. Och det får man ju göra. Men det är en lite udda sådan. Reportern, Helene Berzelius, är tydligen barndomsvän med Åsa Waldau.

Åsa Waldau skriver själv om mötet med reportern på sin blogg. Om reportern som ville ”protestera genom att visa den Åsa hon känner sedan alla år”.

Och jag har svårt att veta vad jag ska tycka om det där.

Intervjun publicerades i NA i går och halva(!) intervjun har de lagt ut på nätet. Vilket i sig är så korkat så jag blir arg (är det nu jag ska känna sug efter att åka till Örebro för att köpa en papperstidning?).

Men läs bloggen och artikeln och säg, vad får ni för känslor?

Sifo, ett mätföretag som bla för Dagen.se:s besöksstatistik, mailade i dag. De hade noterat vårt stora statistikhopp under rekordveckan som gick.

”Håller på och reviderar webbsiffrorna för förra veckan och ser en markant uppgång (särskilt 5 mars). Vi brukar kolla dubbeltaggning, feltaggning och lite annat men jag hittar inget konstigt./…/du får gärna kommentera vad det beror på”

Och det är klart. En 40-procentig höjning från veckan innan är anmärkningsvärd. Men det är lätt komiskt att det är så bra att Sifo höjer på ögonbrynen och vill dubbelkolla så att det inte är fusk.

****

Får ytterligare ett mail. Det är från 118 800. Ni minns? Gänget som svarade att ”Jesus var en saga” och att ”alla vettiga människor säger att kristendom är påhittad”.

Deras PR-chef har skickat ut ett pressmeddelande om en ny tjänst (spådomar via sms). Och helt apropå ingenting uppmanar man pressen att läsa Dagenintervjun med företagets vd. Kolla:

Det är komiskt tycker jag. Företaget är stolta över citaten man levererade och använder det nu som egen PR inför nya tjänster.

Man kan väl säga att svaret på min fråga om vd Markus Öhman är valhänt eller smart pr-strateg definitivt har fått sitt svar.

Fantastiskt roligt! (klicka för att se hela och se fler strippar här)

Ja, det är vi då. Sverige största kristensajt, alltså. I går offentliggjordes siffrorna som visade att Dagen.se gått om Svenskakyrkan.se som största kristensajt. Vi firade det på eftermiddagen och alla var glada.

Men när vi kom tillbaka från fikafirandet fick vi, som ett brev på posten, svåra serverproblem. Vi trampade i sirap och jag satt och dunkade mitt huvud mot skrivbordet. Skrek på vår webbutvecklare och ville läsa alla kontrakt med vår leverantör för att se om det gick att stämma dem.

Men medan jag var i upplösningstillstånd pressade webbutvecklarlinus in öronpropparna lite längre och beslutade att vi, redan nu, flyttar över till den server som vi förberett i några veckor.

Så i dag har vi gått från dödsskuggans dal till ett färdigdukat bord.

Och visst går det ganska bra? Smärtfritt och så?

Skönt, tycker jag. Och mitt blodtryck.

(sen har vi många fler saker som väntar på att göras för att Dagen.se ska gå ännu snabbare.)

Vilken rubrik, va? Mycket nöjd med den.

Jag käkade lunch med Pekka Mellergård i dag. Han är ansvarig utgivare för magasinet Nod. Minns ni den grejen? EFK:s Stefan Swärd läste ett nummer av Nod, bloggade en massa ifrågasättanden av dess texter, och fick tolkningsföreträde på en tidning som många inte läst.

Jag bloggade då att det handlade om en kristenvärldens mediekrock. Mellan en digital nutid och en analog dåtid.

Så vi pratade lite om det där i dag, Pekka och jag. Om vad som hänt sedan dess. Han berättade att det var en nyttig upplevelse. Att han fått upp ögonen för bloggvärlden, att det inte går att inte ta hänsyn till den.

Och att uppmärksamheten har gjort att de fått fler prenumeranter – att fler har fått upp ögonen för dem.

Jag tyckte det var intressant. Att det säger en hel del. 

Vi pratade så klart om hur man, i ny sådan situation, slipper förlora greppet för samtalet till en arena man inte äger. Om man kan lägga ut hela magasinet på nätet. Gratis. Det är kittlande att tänka på – men jag tror att det skulle vara ett genidrag för Nod.

Nod har, till skillnad från många andra magasin, bara långa texter. De flesta på över 15 000 tecken – texter som är nästan omöjliga att sträckläsa framför en datorskärm. Men om de finns på nätet, om de fanns att läsa och om det går att hänvisa till – ifall en liknande debatt uppstår, eller om läsaren vill tipsa – så är det ett fantastiskt skyltfönster! Där de, direkt, kan vinna fler prenumeranter.

För långa texter gör sig bäst på papper. Utgjorda av layoutare, med bilder, med tydlig disponering.

Och allra mest spännande är att det räcker med att de startar upp en wordressblogg. Gratis, lätt och snabbt. Med utgångspunkten – vi finns till för debatten men vet att läsaren kommer upptäcka att våra texter fungerar bäst på papper.

Dagens medienyhet är att Thomas Mattsson blir Expressens nye chefredaktör.

Det är extremt spännande att en så digitalt närvarande chef får ansvar för hela Expressen. 

Thomas Mattsson har lyckats lansera sig själv som en lyssnande chefredaktör som vill låta läsarnas vilja och intresse bestämma

De senaste månaderna har han startat blogg, mikroblogg, bloggat om misstag, om framgångar men allra mest skapat en nära relation läsarna.

Det är unikt. Och mitt grattis går lika mycket till Expressen som till Thomas Mattsson.

Hur Expressen själva gick ut med nyheten? De bloggade den så klart.

Så här har jag suttit hela dagen i dag:

Och det var långt ifrån lika tråkigt som det ser ut. Vi pratade om hur tidningar kan använda gratissystem byggt på öppen källkod istället för dyra instängda system.

Men det där tänker jag inte tråka ut er om.

Istället så vill jag glatt meddela att den där intervjun som Medievärlden gjorde i dag har kommit. Här får du också bekräftat att jag faktiskt kisar på alla bilder:

Och tycker du att du behöver komma närmare för att granska eventuella pormaskar kan du bläddra in till uppslaget i tidningen (med den roliga rubriken ”Frälst på sociala medier”):

Mycket roligt finns att läsa. Bland annat svar på en del av de frågor ni tyckte de skulle ställa.

Men allra mest spännande är Medievärldens profilavdelning på deras nylanserade hemsida. Där har de sammanställt alla deras kommande medieprofilers flöden – från bloggen, mikrobloggarna, flickr, delicious osv. Se här!

På sidan har de också lagt in youtubeklipp från en guidning på Dagenredaktionen, se här:

Samt ett utlåtande från min chef:

Och hur mitt ego tacklar det här?

Well… det ligger i sockerchock just nu.

Här var jag i dag! På Stortorget 1 i Gamla stan för att träffa domprost Åke Bonnier (det här var för övrigt den enda mobilbild jag kom ihåg att ta).

Tack för alla frågor ni ställde! Flera av dem hann jag inte ta med. Roligast frågan som jag missade var ”Är du medlem i Bonniers bok-klubb?”.

Däremot berättade Åke själv om bibelordet ”sälj allt du äger och följ mig” och jag tog även mod till mig och ställde läsarfrågan om rikedom, kameler och nålsöga. Det var intressanta svar på alltihop och jag tror att det blir en läsvärd intervju det där.

Någon kommenterade också att Åke Bonnier är med i frimurarna och tyckte jag borde fråga mer om det. Det hade jag inget belägg för så det gjorde jag inte. Däremot har Åke Bonnier själv gått in under kvällen och kommenterat i bloggposten att han inte är med ”och har inga planer på att bli det heller”.

Och så svarar han på några av de andra läsarna vars frågor jag inte hann se innan vi möttes.

Imponerande, tycker jag.

Min bloggpost om religiösa porrsurfare fick många men framförallt oväntade reaktioner.

Jag hade väntat mig fler protester mot att att tex kristna skulle vara mer benägna porrsurfare. Men istället biktade sig flera.

Någon pratar om tolvstegsprogram för att komma ur porrberoende, någon annan om hur de sitter fast i det nu. Ytterligare någon postar en kommentar just efter att h*n fått ett ”återfall”. Och flera berättar om hur de tidigare varit fast i porrsurfandet.

Modigast är kanske bloggaren Sleepaz som skriver att porren haft ett ”järngrepp” om honom sedan han blev kristen.

Några undrar varför vi inte länkar till själva rapporten direkt i artikeln. Det hade vi naturligtvis gjort om vi hade kunnat. Det kunde vi inte. Då. Men i dag har vi hittat den på andra håll och har lagt till den i artikeln. Du kan ladda ner rapporten direkt här.

Flera ifrågasätter också källgranskningen av den undersökning som står till grund för artikeln. Om slutsatserna verkligen är korrekt dragna. Jag har inte haft tid att titta närmare på det, men den här bloggposten hintar om att det kan finnas stor anledning att göra det.

Av era kommentarer har vi således lärt oss mycket. Porr tycks vara ett reellt problem. Och även om jag anat att det var vanligt så inser jag att det sannolikt är mycket större än vad jag trott.

Vi återkommer i ärendet.