Det är spännande att läsa reaktionerna från bakbloggeriet i förra veckan. En helt sorts nya reaktioner mot vad jag är van vid. Det finns något djupt tillfredsställande i att läsa om människor som försöker sig på det recept som har hittat, förfinat och delat med sig av.

Ännu mer tillfredsställande när de inte lyckas.

Jag bygger nu ryggdunkande luftslott om mina kunskaper och insikter. Att ingen kan göra brända mandlar som jag. Att det enda receptet jag har och kan är att likställa med Coca-colas. Att det är något som jag kommer arbeta på att lära mina barn. Hur släkte efter släkte kommer befatta sig med uttryck som ”det gäller att lukta sig till när vattnet har dunstat från sockersörjan – det handlar om sekunder”.

Men allra mest smickrande är det att se husmoderbloggaren UnderbaraClaras kommentar:

Det där med kalleskaviar har vi överseende med. Men hey, Clara! Jag vill se en brändamandelbloggpost med såna där ljusa bilder med konstigt skärpedjup! Ok? Gör en sådan så kan jag göra en modebloggpost. Ett slags bloggutbyte, liksom.

Bra. Hej.

• Fotolek att fastna i
  – Gör häftiga foton av dig själv.
• Är Maria Wetterstrand & Mariette Hansson kusiner?
  – Lika som bär: idol-Mariette och MP-Maria.
• Svininfluensan sätter vänskapen på prov
  – Svininfluensan översatt till Nalle Puhs värld.
• YouTube – Chasers War – Best Parking Spot in Shopping Centre
  – Hur du alltid får den bästa parkeringen på ett köpcenter.
• En spännande helg
  – Stefan Swärd menar att de dåliga sakerna bland Sveriges församlingar blir mer uppmärksammade än de bra.
  Han tycker det är synd. Jag kan hålla med. Och tycka det är konstigt att inte fler hör av sig för att berätta det som är bra.
  Samtidigt undrar jag: Vad är bra? Hur bedömer vi det? Är det när vi kan rapportera in antalet frälsta? När vi kan mäta kön utanför kyrkportarna? När vi sett ett helande?
  Och hur kan vi sedan verifiera sanningshalten i det? Hur gör vi (journalister) för att inte falla i fallgropen att bli förblindade (Karisma, någon?) av det ytliga och det tillsynes goda?
  Då är det mycket enklare att slå fast vad som inte är gott.
  Därav också övervikten av rapportering om detta.
  Svårt. Och viktigt för oss som tidning att reflektera mycket över.
• Nästan alla surfar « Dagen.se
  – Hjälp! 99 procent av alla i åldern 16-30 surfar dagligen!
• French and Irish fall out over ‘box’ incident « Irish Soccer Insider
  – Den är kanske fejk, men också väldigt rolig. Korrespondens mellan Frankrike och Irlands regeringar.
• Profan press struntar blankt i kristen musik « Dagen.se
  – Flera var upprörda över att inte fler medier bevakade Kirk Franklins besök i Sverige. Vår redaktör Urban djupdök i frågan. Vad tycker ni? Rätt eller fel?
• Statistik för människor med dödsångest
  – Tankvärd filosofi från Humanisterna.
• Win/Fail Game
  – Kul grej. Youtube goes frågetävling.
• När Helen rörde Minnesota
  – Helen Sjöholm. Tycka vad man vill, men hjälp vilken sångerska.
• Nittiotalets Anders Bagge
  – Ett fantastiskt youtubeklipp på en ung Anders Bagge – idoljuryns nallebjörn. Ett must-see!
• Underbaraclaras jultidning
  – Underbara Clara blir tidning.
• Ullared-Morgan – veckans predikant
  – Wistrand hittar det kristna budskapet i serien Ullared.
• Efter Kårdagen …
  – Följ gärna paret Olterman, nyutexaminerade officerare i Frälsningsarmén i Malmö på deras resa mot att förändra en kår djupt fylld av tradition.
• älska martin ezpeleta
  – Den heliga tvättatugetiden.
• Till dig som vågar påstå något om Gud
  – Om gudstolkningar.

I dag gästar jag en av Sveriges mest ambitiösa och lovande bakbloggar med mitt allra hemligaste recep:

Brända mandlar.

Receptet är vad som finansierade hela min gotländska uppväxt. Medan andra slet hela somrarna i jordgubbsland och med cykeluthyrning räckte det med att jag under två intensiva veckor sålde brända mandlar.

Jag brände, paketerade och åkte sedan upp till färjekön vid Fårö och sålde till väntande bilar. Andra veckan var medeltidsveckan. Jag tog mig in på tornerspelen, gick med en fullpackad korg och sålde till medeltidsmänniskor som ville ha medeltidsgodis.

Verksamheten växte och jag insåg att vi behövde snabba upp processen. Jag anlitade därför grann- och församlingsbarnen som sprang ut och sålde, medan jag kunde vara dedikerad till att bränna i köket. Så delade jag intäkterna – högst orättvist – med barnen och fortsatte tjäna storkovan.

Det finansierade mina sommarläger, cykel, dator och la grunden till mitt sparkapital.

Och nu, mina vänner, avslöjar jag receptet. Framgångsreceptet. Mandelreceptet. Det hemligaste jag har.

Läs min gästbloggpost (inkl vackra bilder) i bloggen Söta saker här.

(och en teaser: Allt som behövs är dessa tre ingredienser

Jag har varit kompledig i dag. Det har gått förvånansvärt bra. Har bara svarat på tolv mail, kollat sajten fyra gånger och twittrat från Dagenkontot två gånger.

Godkänt, allså.

Jag har också tagit mig tid att titta på serien Ullared. Efter alla tweets, IkonDaniels bloggpost och KulturIngers sågning kände jag mig tvungen.

Och vilket fantastiskt serie! Vilka karaktärer! Vilken skön redigering och produktion! Jag är fantastiskt imponerad. Castningen är bland det bästa jag sett i dokusåpaväg. Allt är befriande stereotypt. VD:n som förtvivlat försöker vara både distanstagande och kompis med sina anställda, gladtanterna som täcker upp sin värk med röktantsskratt, och den (för tv-teamet) drömfamilj som campar utanför Ullared två veckor om året för att handla för hela året (Då menar jag _hela_ året) är fullkomligt underbar! (Älskar farsan som i smyg tycks hata Ullared, men ändå finner sig)

Det ligger så mycket glädje, tacksamhet, sorg och diskbänksrealism över hela serien att den så lätt skulle kunna misstas för ironi. Sådant älskar jag.

Och allra mest älskar jag Morgan. Den gudstroende, något kuvade, allt-i-allon på Ullared. Som mitt i all medelmåttighet levererar fantastiskt insiktsfulla rader. Som man i hundra fall av hundra hade avfärdat som en aningslös kuf, men som i programmet blommar ut. Visar på insikt, färg och sprakande personlighet.

Som när han levererar sin egna, halländska, variant på Mark 10:31:

Jag fullkomligt älskar honom.

Har ni sett Carolas nya webbsatsning? Vi har tidigare i några omångar skrivit om Carolas omstart. Hur hon, som av många räknats ut (tror ett av citaten i Di weekends intervju var ”Hur många gånger har jag inte räknats ut förut?”), ska ta sig tillbaka igen.

Ett av benen är hennes nya webbsida. Ett roligt grepp där hon gjort sitt livsflöde till ett slag coverflow. Ni som har en ipod eller tex varit på Musiksajten känner igen det. Kul idé, men nästan fullkomligt oanvändbar. Drar du i reglaget från ena sidan till den andra så tar det en evighet innan den bläddrat klart genom hela livet.

Lovvärt är dock hennes satsningar på både twitter och facebook. Tyvärr verkar användadet av kanalerna finnas till mer för att pumpa ut budskap än för att prata med fansen.

Jag testade signa upp mig på sajten igår eftermiddag. Sedan dess har jag fått två ett två mail, ett sms och ett samtal. Alla med reklam för olika carolagrejer. Samtalet var roligast. Det ringde från dolt nummer och sa:

– Hej, det här är Carola Häggkvist

– Jaha, det här är Ema…

– Hej, jo jag skulle bara ringa och tacka för att du registrerat dig på min nya sajt…

Och sedan körde den inspelade Carolarösten på i 1 minut om hennes visioner kring nya sajten på det där typiska Carola-röst-sättet.

Mest komiskt var sms:et. Det handlade om att Carola i dag släppt sitt nya julskivealbum.

Visst, säljer man sin första Jul i betlehem-skiva i en dryg halv miljon exemplar så förstår jag att man vill mjölka det så länge det går.

Men med denna skiva kom också svaret på hur många varianter på julskivenamn man kan göra. Tre:

1999: Jul i Betlehem

2007: Jul i Betlehem II

Och när man tycker det känns för löjligt att göra en trea? Tja, kör den på engelska:

Christmas in Betlehem

…var för övrigt den här:

Som tur är finns det fler Jesus och Madonnor än…vår Jesus. Och madonna.

Nu slutar den här bloggen vara Kirk Franklinblogg. Vill du läsa mer om vår bevakning därifrån så föreslår jag den här bloggposten som samlar det bästa (men glöm nu inte att läsa vår artikel i dag om vad Kirk Franklin sa till Samuel efter konserten)

***

För två år sedan avbröt jag min journalistutbildning på Kaggeholms folkhögskola. Jag fick ett erbjudande om att börja som redaktör på Dagen.se och tackade ja. Sedan dess har jag kompletterat min oavslutade utbildning med studier vid sidan av jobbet, men det är genom att arbeta, skriva och arbeta med journalistik som jag har lärt mig det mesta av det jag kan i dag.

Därför var det en märklig känsla av att i dag ta emot 25 elever från Kaggeholms journalistutbildning. Det kunde ha varit jag som satt där som elev. Nu stod jag i stället på andra sidan och undervisade i det jag för två år sedan undervisades om.

Men samtidigt som det var märkligt kändes det inte konstigt. Jag inser att den kunskap och förståelse jag införskaffat om den förändringen medier går igenom är värdefull och viktig att dela med sig av.

Och allra viktigast är det för journaliststudenter att förstå vad som händer. Inse vilken revolution hela vår medievärld just nu befinner sig i. Hur annorlunda världen kommer se ut när de är färdigutbildade. Hur viktigt det är att förstå och följa med i den förändringen.

Journalistutbildningar lämnar mycket övrigt att önska där. Journalister i dag utbildas väldigt lite i hur man använder google och andra sökmaskiner för journalistgräv. Inget om hur de använder rss-flöden för att bli kungar på att fånga upp bloggars och andra mediers texter om just deras bevakningsområde. Lite om hur twitter och facebook används för att hitta case, fånga upp nyheter eller fånga upp trender.

Väldigt lite om hur viktigt det är att förstå hur läsaren i dag är mer deltagare än mottagare av våra artiklar.

Det är farligt – rent av livsfarligt – för de journalister som redan möter en tillräckligt  konkurrensutsatt marknad att den digitala kunskapen inte är en mer naturligt integrerad del av hela utbildningen.

Att degradera det till ”webbjournalistik” och låta det vara en egen avdelning är helt enkelt konstigt. Det finns knappt någon journalistik, någon artikel, som inte har ett inslag av webb. En googling, ett mail, ett elektroniskt tips.

Branschen genomgår en revolution. För att förstå den behöver vi stå i den. Annars blir vi hopplöst gammelmediala och till sist utan jobb.

Nåt sånt försökte jag skrämma journaliststudenterna med i förmiddags. Förhoppningsvis kände de också sig sporrade att förstå, lära sig. Då har de alla chanser att journalistik på ett relevant sätt även 2011.

(Läsa mer? Här är en text av journaliststudenten Per-Ola Mjömark som just nu går på JMG)

(bloggposten publiceras också på mediebloggen Same same but different)

Använd gärna bilderna på din blogg enligt följande avtal

Minns namnet. Minns konserten. Spela upp klippet. Om och om igen.

Jag har ingen aning om det var för att jag var där. Om det var för att jag stod längst fram och kunde se minspelet. Kunde känna spänningen, Samuels nervositet. Känslan av samtida storhet och litenhet när han plötsligt står i duett med en kvinna som vida överglänser allt det han tidigare sjungit med.

Det var utan tvekan konsertens största ögonblick. Kanske för att han stod där uppe som representant för alla oss därnere. Den svenska gospelsonen. Förkroppsliga en slags kollektiv dröm. Om att upptäckas, få vara bland absoluta toppklass av internationell gospel.

Jag vet inte. Men jag stod där med min fåniga lilla kamera och kände hur en tår rann ner för kinden.

Jag har laddat upp en ännu högre upplösning av klippet nu. Titta. Det är svensk soul- och gospelhistoria som skrivs. Ett landmärke.

Dagen.se: Samuel Ljungblahd – vanilla soul Kirk Franklin from dagen on Vimeo.

Då så!

Här nedanför I den här bloggposten rullar nu bildspelet med flera av bilderna från Globen. De är under cc-licens, vilket innebär att du får använda bilderna på tex en blogg som du inte tjänar pengar på, så länge du länkar tillbaka hit och anger Arne Hyckenberg som fotograf. Massor av fler bilder hittar du här.

I övrigt är dagens höjdpunkter från bloggen (recension av Dagens recensent hittar du här) dessa:

1) Samuel Ljungblahd gästspel.(VIDEO) Utan tvekan kvällens bästa

2) Kirks intro. Se det direktsända introt, eller det något bättre videoklippet som jag laddade upp i natt.

3) Presskonferensen där Kirk upptäckte Samuel.

4) Att Kirk inte minns förra årets konsert i Örebro

5) Samuel och Oles införsnack