Nu börjar presskonferensen!

Nu är det dags!

Den här bloggen förvandlas till en Kirk Franklin-blogg för en dag. Världens främste gospel-artist är åter i Sverige och Globen.

I morse landade han på Arlanda och jag har precis kommit till Clarion hotell för att vara med på presskonferensen. Här går mörkhyade amerikaner, som man antar är i Franklins följe, runt i tofflor och för stora tröjor och säger coola saker på hes engelska.

Och strax kommer Kirk själv. Jag har placerat mig med mobilen för att livesända hans förväntningar under kvällen.

Följ allt i sändningen nedan: Klicka på ”chat” för att ställa dina frågor till Kirk så kan jag framföra dem. Och förhoppningsvis når ljudet igenom. Säg till i chatten annars så får vi se vad vi kan göra!

 

Veckans länkar v45

Nu laddar vi upp inför Kirk Franklin

På söndag är det dags. Kirk Franklin kommer till Globen.

I dag skriver vi om hur vi kommer bevaka evenemanget. Vi har recensenter, fotografer och så jag, som ska blogga, på plats.

Det kommer bli riktigt bra. Och kul. Jag är riktigt peppad. Inte minst efter förra årets magiska konsert. Minns ni det? Jag bloggade så här då: Gåshud, gudsmöte och ett jammande som inte var av denna jord.

Så helgen kommer att gå i Franklinlyssnandets tecken. Men där tänkte jag att vi kunde hjälpas åt?

Jag har satt upp en spotifylista. Kan vi fylla den med våra bästa Kirk Franklin-hits? Gör så.

Klicka här och dra dit dina bästa låtar.

Och glöm nu inte – alla tweets om Kirk Franklin avslutas #kfgloben. Bra så.

Vi ses på söndag! Jag börjar bloggandet någon gång vid lunchtid.

Om att luncha med kyrkoföreträdare

Jag lovade ju lägga ut mitt manus från igår. Det gjorde jag också – fast på mediebloggen Same same but different. Läs det där.

Som kuriosa kan jag berätta att bakgrunden till mycket av tankarna till den texten kommer från ett mail jag fick i somras som var tveksam till att jag pratade med tex Livets ord-företrädare på twitter. Inte att han som skickade mailet inte tyckte att jag fick det, utan han var rädd att jag inte skulle märka den dagen de skrev/gjorde/agerade olämpligt. Likdant med andra kyrkoföreträdare, men Livets ord är ju mer aktiva än andra på Twitter.

Kontentan i min text handlar alltså om att det som nu sker på twitter inte är särskilt annorlunda mot det var förr. Det är bara att läsare, som den mannen som mailade mig, ser det och kan reagera på det. Vi har alltid stått och skrattat, diskuterat, lyssnat, fikat, lunchat med de vi sedan bevakat (och skrivit positivt eller negativt om).

Men det är viktigt att påminna om. Journalister nätverkar. Vi gör det för att få veta mer om vad som händer och i förlängningen skriva bättre och mer relevanta nyheter.

Jaja. läs texten här, som sagt.

Nu smygstartar vi Dagen debatt!

I dag kan jag presentera en av de mest spännande satsningarna Dagen gjort på länge. Med en av våra mest spännande blogglanseringar: Debattredaktör Ann-Charlotte Fritzons debattblogg.

Det kommer bli riktigt bra. Inte minst för att Ann-Charlotte är en av Dagenredaktionens, i mitt tycke, bästa krönikörer. Med ett skönt eget språk och en behaglig lite distanserad humor.

Men precis som Ann-Charlotte själv bloggar i dag så är det ingen slump att hon börjar i dag. Det är ett startskott på en ny satsning som går under namnet Dagen debatt.

Bloggen blir en smygande lansering. Helt i linje med hur jag tror vi mindre tidningar behöver arbeta: Inför öppen ridå och låta andra ta del av hur satsningen tar form. Vi behöver er input och hjälp.

Ann-Charlotte kommer att lotsa er igenom det här och berätta mer, men låt mig bara kort sammanfatta lite om det koncept som vi har pratat så länge om och nu äntligen börjar lansera.

Kort sagt: Dagen debatt gör debattsidor på nätet. Jag vill minnas att när Newsmills redaktörer PM Nilsson och Leo Lagercrantz (som för övrigt är nominerade till Stora journalistpriset som årets förnyare) slutade på Expressens debattsidor gjorde de det för att det är på nätet som debatten verkligen får leva.

Så är det givetvis. Här finns snabbheten, här kan du se sammanhanget, här får du spridningen.

Newsmill har på många sätt vitaliserat debatten i Sverige. Gjort den spännande. Mer folklig. Och gett mediehusen en läxa: Titta, det är så här man gör debatt på nätet.

Den läxan lär vi oss gärna. Och det vi nu lanserar tror vi kan matcha det – i vår sfär.

Genom att ge fler debattörer utrymme, genom att öka takten på antalet utgående debattartiklar, genom att trigga igång debatter med föreslagna debattämnen och debattartikelförfattare hjälper vi debatten om kyrka och samhälle att bli mer levande. Mer vital.

Det kommer att bli riktigt bra.

Följ Ann-Charlottes arbete, och häng med nästa vecka när vi bjuder in dig som vill debattera kyrka och samhälle att publiceras på Dagen.se.

Swärd, Jesusmanifestationen och Kirk

Stefan Swärd slutar som samfundsordförande för EFK. Det är tråkigt, men också bra – för hans egen del. Den som har följt honom under åren vet att det är en man med kännedom om medielogiken, hur man triggar igång den och hur man får genomslag. Bra oftast, men svårt när man egentligen är samfundsordförande och inte missiondirektor i ett samfund.

Swärd har förvisso fått mandat från sin ledningsgrupp att höras, men det är inte lätt att varken förstå eller acceptera för samfundsmedlemmar. Det har vi skrivit om flera gånger.

Så att nu kliva av posititionen tror jag är bra. För tydlighetens skull. Både för EFK och Stefan själv. Nu kan han fokusera och driva på i exakt de frågor han själv brinner för. Som pastor bör han göra det, och det kommer inte längre vara lika diffust vem han företräder.

***

Läste ni intervjun med journalisten Stefan Lundell som analyserat varför Jesusmanifestationen inte får något genomslag? Jätteintressant och bra iaktaget tycker jag.

Är Jesusmanifestationen ett arrangemang som vill ha genomslag i medier behöver man förstå medielogiken. Och vill man ha uppmärksamhet kan man inte göra exakt samma sak som alltid (även om det tidigare hette Jesusmarschen) – gå med plakat och ropa ”Jesus är kung”. Var innovativa, hitta ”konflikten” – brytningen där spänning uppstår. Se på Frälsningsarmén. Sveriges största gull-gull-samfund. Varför? För att de gör det provokativa i att söka upp de svagaste och betjäna dem.

Och just det föreslår Stefan också.

”Borde man alltså satsa mer på konflikt, menar du?

– Ja, det borde i alla fall övervägas. Och konflikter behöver inte vara negativa. Nu senast, i maj, var finanskrisen det stora samtalsämnet. Tänk om Jesusmanifestationen hade satsat på temat ”Tjänande” och betjänat stockholmarna praktiskt i Kristi anda på olika sätt under förmiddagen, det hade skapat artiklar kan jag lova. Därefter hade man kunnat ta upp något ur ett konfliktperspektiv, mot girighet exempelvis.”

Kanske ska ni bara anställa Stefan Swärd som presskontakt? Det borde räcka långt.

***

På söndag kommer Kirk Franklin till Sverige – igen. Jag är på plats och bloggar för Dagen.

Kommer du vara där?

Tror du det blir lika bra som förra gången?

Om framgångsteologins värsta konsekvenser

Kolportören delar ett videoklipp som är fantastiskt i all sin vidrighet. Om framgångsteologins främsta hemvist: Afrika. Över hela kontinenten reser sig predikanter och kapitaliserar på andra, ofta fattigas, tro. De som hoppas på välsignelse, om de bara ger lite mer pengar – till predikanten som redan har allt.

Jag känner igen mycket från mitt år i Zambia. Om hur människor, mitt i gudstjänsten, gick fram och la pengar vid predikantens fötter. Om hur galna visioner profeterades om egna privatjet (som Guds välsignelse) samtidigt som folk i lokalen inte hade haft råd att äta frukost innan gudstjänsten.

Det är vidrigt. Och så sorgligt. Se filmen. Väl värt tio minuter.

Dubbeltransparens-konferens

Jag har suttit på konferens igår och i dag (och imorgon) i något som kallas Internetdagarna. Massor av smarta internetmänniskor är här för att lyssna och prata om hur samhället förändras när internet kommer in.

I dag har jag själv suttit med i en panel om ”Balans mellan transparens och integritet”. I en och en halv timme skulle tjöta om samma sak. Hjälp.

I helgen fick vi som skulle delta ett mail där vi ombads inleda med varsitt anförande á fem minuter. Jag får alltid magnifik ångest över sånt där. I mångt och mycket kan man sammanfatta att hela jag drivs av prestationsångest. Att jag bygger upp gigantiska krav kring minsta småsak.

I mailet fick vi också instruktioner om att vi inte behövde använda någont presentation med bilder eller liknande. Prata lite. Just det. Prata lite.

När jag ska prata lite fritt så sitter jag och stammar, funderar samtidigt som jag pratar och vet aldrig hur min mening ska sluta.

Så jag tolkade direktiven så som en gymnasieelev hade tolkat en svensk-lärares skoluppgift. Jag förberedde mig som om det vore en retorikkurs. Och skrev ett ord-för-ord-manus för ett feminutersanförande.

Resultatet blev överambitiöst, det insåg jag så klart själv, men också roligt. Joakim Jardenberg satt bredvid mig i panelen och tog, i transparensens namn, upp en mobilkamera och livesände ut mitt manus på nätet, samtidigt som jag läste upp det. Som en slags transparens i transparensen.

(fotocredd David Erkstam)

Och här ligger det ute: (och vill man inte ha skakig mobilsändning kan man se en bättre version här)

Hursomhelst. Postar mitt manus senare! Nu ska jag lyssna på vad andra säger.

Att bygga webbsidor – och få spel på ny teknik

I en tid där många funderar över det här med webb och kyrka är det här exemplet lite roligt. Det visar hur man, likväl som man kan man hamna i bakkant, kan använda ny teknik till den grad att det blir fullkomligt oanvändbart.

Evangelcathedrad.net har skapat en sida med så mycket effekter, så mycket krims krams, så många pålägg att man får sockerchock, epilepsi och skrattanfall – samtidigt.

Kolla:

http://www.evangelcathedral.net/

Aldrig har uttrycket ”grädde på moset” känts mer passande. (och glöm nu inte att klicka runt på sidan!)

(tipstack Joachim!)