Yes, då drar vi igång den här lite småsega onsdagsmorgonen med ett härligt filmklipp.

En härlig, blöt american dream.

Bara i USA, mina vänner. Bara i USA

Det börjar nästan bli löjligt nu. Som att vi hittar på.
Men det är realitet: Dagen.se visar, för andra veckan i rad, upp rekordsiffror enligt färska siffror från KIAindex

Vi höjde antalet unika besökare med 10 procent. Antalet besökare med 13 procent, och antalet sidvisningar med ofattbara 26 procent!

Det innebär att vi nu är uppe i nästan 200 000 sidvisningar på en vecka.
I stapeldiagrammet här intill ser ni i de lila staplarna hur vi låg förra året i antal sidvisningar.

Vi tar detta som ett kvitto på att vi utvecklas åt rätt håll, och sporras ännu mer att bevisa för er och nya läsare att vi är att räkna med – både till innehåll och funktion.

Vad är det första ni gör när ni går in på Dagen.se? Eller andra sajter? Själv går jag oftast till listan över vad som är mest läst/klickat. Där hjälper liksom mina medbesökare av sajten mig att sålla fram de riktiga guldkornen i nyhetsflödet, och jag kan själv klicka på den artikel som lockar mig mest.

Så är min uppfattning att många gör även på Dagen.se.

Roligast just nu är att den söta artikeln ”Kyrkan: Äkta par – ha mer sex” ligger överst.

Strunt i artiklar om flyktingar som dör, Kinas förföljelse av kristna eller eld upphör i Gaza – här är ju en artikel om sex!

Det är roligt, tycker jag. Roligt också att det, trots att det är mest klickat, inte har en enda blogglänk. Som om vi läser i smyg, och sedan klickar bort så snabbt vi kan.

Men roligast av allt är att vi skriver om det. Jag dunkar mig själv i ryggen och gratulerar mig till ett bra beslut. Vi borde skriva mer om sex. Sluta tabubelägga det. Vi borde ge och dela tips om hur sexlivet kan bli bättre, hetare, mer njutningsbart. Om vi som kristna tror att det är något gudagett – något fint avskiljt för två människor – borde vi vara sexhyllare. Ha workshops om hur män förstår kvinnor och vice versa.

Jag beundrar kyrkor, samfund och grepp som lyfter det, och menar att vi såklart har ansvar för att lyfta initiativ (både bra, och mer tveksamma – de får oss alla att tänka till över vårt ställningstagande). Inte tycka det är pinigt. Eller skämmigt. Eller någon annan barnslig och töntig känsla.
Ett praktexempel på det är vår artikel för inte så länge sedan om en pastor som uppmuntrar sin församlings äkta par att ha sex varje dag i en månad. Både i förstasidespuff och artikelns rubrik väjer vi för ordet ”sex”.

Frälsningsarméns grundare William Booth gjorde en schysst grej i slutet på 1800-talet. Istället för att isolera kyrkan från ett samhälle som verkade ha patent på allt roligt, gjorde han tvärtom – snodde det roliga från den sekulära världen. Han hyrde biograferna och danspalatsen och körde hejdundrans gudstjänster, tog pubbarnas snapsvisor och satte religiös text osv.

Vad säger ni – ska vi återerövra ordet sex från kvällstidningslöpsedlar och porrsajter?

Börja prata om det som att det är något naturligt? Tipsa varandra och avdramatisera det?

Det behöver inte innebära att vi ohelgar det. Tycker jag.

I dag skriver vi om en rejält skrämmande nyhet.

Förra året betalade katolska kyrkan 3,75 MILJARDER kronor i rättegångs- och skadeståndskostnader för fall där katolska präster begått sexuella övergrepp mot barn. Vi pratar alltså om 2007 enbart. I USA, uteslutande.

Det får mig att vilja spy. Kasta saker i väggen, och sånt.
Inte så konstigt. Den del av samhället jag hållt högst hela mitt liv, satt (sätter) tillit till, har goda minnen från – är den som för andra är förknippade med den största ondska. Där människor lidit den värsta förnedring av personer som av ett helt samhälle (eller iaf kyrkan) ses som vägledare. När ingen annan sett har de ljugit, utnyttjat och tvingat till sig sexuell njutning – av barn.
Av barn.
Fattar ni?
Av barn.

Kräkpaus.

Jag läser ett hundratal nyhetsflöden varje dag. Bland dessa nyheter hittar jag varje dag ett gäng nyheter som handlar om präster och pastorer som anklagas eller fälls för sexuella övergrepp. På församlingsmedlemmar, och allra mest på barn.
Det kan ju låta som intressanta grejer. Men skulle vi skriva om allt, eller bara någon procent av det, skulle Dagen.se svämma över av andliga ledares sexuella oegentligheter. Göra läsaren avtrubbad. Trött på skiten.

Bara på förmiddagen i dag har jag fångat upp sex nyheter (på engelska) om sexuella övergrepp av andliga ledare.
Pastor uppvaktar tonåring för sex
Pastor anklagad för att våldtagit tonårsflicka
Pastor anklagad för internetsex
Präst kan fällas för sexuellt våld
Polsk pedofilpräst
Präst omnämnd i övergreppsfall

Bara i dag.

Kanske kan detta, om inte annat, ge oss en bild av hur viktigt det är att ifrågasätta både våra kyrkliga ledare och kyrkan själva.
Vi är så långt ifrån ofelbara.
Och det är så viktigt att minnas det.

Jag har precis satt mig i ett säte i tunnelbanevagnen när jag inser att jag upplevt en modern bibelberättelse.

Jag rodnar.

Vi, jag och min flickvän, stod slött och väntade på tunnelbanan, bestämde oss att gå till andra änden av perrongen. Vi går förbi en man på en bänk. Mannen sitter, eller halvligger, med överkroppen vikt över sina knän.

Men det ser inte jag. Jag har redan gått förbi, stannar nu 10 meter bort, vänder mig om och ser hur min flickvän då står och tittar på den hopsjunkna mannen på bänken.

– Vad gör du?

– Men…ska vi inte hjälpa honom?

– Men han är ju aspackad och däckat!

Flickvän tittar på honom igen.

– Men tänk om han fått hjärtinfarkt då?

– Lägg av nu.

– Men..?

– Nej, han är bara full och har däckat. Du ser ju hur han ligger! Han har sakta fallit ihop, försökt styra sig själv att hamna över sina knän. Se, han har till och med lagt handen under benet för att inte falla åt sidan. Väskan ligger ju hyfsat prydligt under bänken, och han har till och med en situation Stockholm-idbricka fastklämd i bältet. Det är en alkis som köpt alkohol för sina säljpengar och nu däckar. Nu kommer tunnelbanan.

När jag så sitter i sätet äcklas jag av mig själv. Hur jag greppat efter varenda argument – bara för att slippa konfronteras. Vad var det som fick mig – oavsett om jag hade rätt på varenda punkt eller ej – kolla hur läget var? Kanske hade det betytt något? Vad har gjort mig så kall?

Vi åker vidare mot Fruängen och jag tänker att likgiltigheten är det farligaste vi har. Som kristna, som människor.

Så försöker jag fly tanken på att jag skulle vara en av de som gick förbi mannen som den barmhärtige samariten stannade vid, och frågade hur läget var.

Så. Då lämnar vi Carola bakom oss. Låter kommenterarna slåss vidare i Carolaposten. Låter de själv minnas att jag egentligen inte gillar androlas låt, men att de justeringar, och i det sällskap, borde, borde, borde ha gått vidare.
Nu tänker vi på något annat istället.
Som hur roligt livet är.
Som hur skönt det är för Carola få försvinna från löpsedlarna ett tag.

Apropå det var jag helt övertygad om att det var Carola det syftades på när jag igår såg ordet ”Tros-hopp” på en löpsedel.
Spännande, tänkte jag.
Säkert handlade det om Carolas frikyrkokonsert i Kiruna dagen innan. Att hon sagt något plumpt eller kristet som triggat igång. Fast så finns Tinas namn. Och jag tänker att hon kanske gjort en Agneta Sjödin?

Men så går jag närmare. Och inser att det bara var lite vanligt naket. En trosa. Som chockade Sverige genom att synas.
Ja, och om någon av de 2 miljoner tittarna hade missat det, så rycker löpsedeln ut och hjälper.
Fint.

Notera också att jag suddat ut stjärten. Man vill ju inte stöta sig med känsliga Dagen.se-läsare som råkar klicka hit.

Har ni märkt något annorlounda på Dagen.se i dag? Kanske har ni redan läst nyheten?
I dag är det internationella kvinnodagen, och vi har beslutat att alla redaktionellt styrda bilder på Dagen.se är uteslutande på kvinnor.
Det är högst troligt första gången någonsin en nättidning gjort något liknande.

Och arbetet med det var svårare än jag trodde.

Det är inte helt enkelt att hitta bild på en kvinnlig skejtboardare. Eller en kvinnlig kameraman. Och det understryker kanske mer vikten för en tidning att ta ansvar för att också lyfte sådana exempel. För antagligen beror den sneda könsfördelningen i många yrken inte på att det är ”mansyrken” eller ”kvinnoyrken”, utan att det är just föreställningar om att man ”inte passar”.

Som tidning har vi både möjlighet och ansvar att motverka det. Att, i det flesta fall, ge mer plats för kvinnor

Därför är hela Dagen.se i dag bildsatt med kvinnor. Och vi män, som Hasse och mig själv – våra bylines får i dag inte ens synas.
Och, som jag säger här, redan imorgon börjar arbetet med att ge jämvikt åt alla våra bilder – varje dag.

Det är sorg i tv-soffan.
Stor sorg.
Obegriplig sorg.
Carola åkte ut.
Mot Nordman.
Medeltids Nordman.
Nordman.

Carola gjorde allt rätt. Hon bytte attityd. Kom ödmjukt in i tävlingen där hon hade allt att förlora. Sänkte tonläget. Lät låten tala. Hade insett allvaret. Hade insett sin egen dödlighet. Lät Andreas få ta plats.
Helt plötsligt syntes en låt med potential. Sorgligt nog en låt där versen fortfarande var starkare än refrängen. Men ändå. Utan tvekan bäst bland startfältet.

Jag blev tagen. Begeistrad. Var tvungen att resa mig från soffan, gå och leta efter telefonen och knappa in Carolas telefonnr. Helt övertygad om att Carola skulle gå till finalen.

Fnissade åt Nordmans, förvisso väl utförda, nummer.

Sen kom allvaret. Jag satt och höll tummarna för att mellansnacket skulle vara utan spydigheter. Utan de så självklara Carolagrodorna. Och hon klarade sig.
Allt var så självklart.

Så åker hon ut.

Nu gör jag en Lars Larsen. Kastar aska runtomkring mig.
Vi ses i Filadelfiakyrkan imorgon.

Ikväll ställer sig Carola (ja, för det är hennes scen, hennes band, hennes låt. Andreas blir omöjligt annat än en bifigur) på Arctic arena för att vinna.

Carola har allt att förlora ikväll. Men det kommer inte hända. Sången har satt sig i svenskar bakhuvuden och, om inte annat, så röstar vi vidare henne för att vi tycker synd om henne.
Om hon inte framträder arrogant igen.
Men knappast ens då kan hon missa den här andra chansen.

Nordman, Caracola, Tapper, Poodles, Sibel – nej, det blir nästan svårare att förlora.

Och ärligt talat – finalen blir tråkig utan dig, Carola.

Dagen.se är på stark framgång. Förra veckans statistik från Kiaindex (det generellt sett mest tillförlitliga statistikverktyget som används av sajter) visar att förra veckan (v9) på Dagen.se var den mest besökta någonsin, och ökade tio procent jämfört med veckan innan.
I onsdags slog vi ytterligare rekord i antalet unika besök under en och samma dag, tillsammans med rekord i antalet sidvisningar.
Jämfört med samma tid förra året är det en knapp fördubbling.

För några veckor sedan var miljöpartiets förre språkrör, tillika bloggaren, Birger Sclaug på Dagenredaktionen. Eftersom vi stött på varandra tidigare i bloggosfären så pratade vi lite blogg, webb och Dagen. Birger uppskattar Dagens journalistik, och har länge läst tidningen på nätet. Men han menar att han få gånger fått så mycket reaktioner som när på sin blogg berättade att han läser tidningen Dagen. Människor kunde inte förstå hur han läste introverta pingsttidningen Dagen.
Dagen är ingen pingsttidning. Och knappast introvert. Den journalistiska integriteten hålls högt av Dagens reportrar, och det behövs inte lång tid på Dagen för att inse det.

Statistiken visar tydligt att fler och fler upptäcker detta – hur nya läsare hittar oss, intresserar sig, och återkommer.

Bloggtjänsten Twingly gör givetvis sitt, men fler och fler bloggare söker sig till Dagen.se för att inspireras, provoceras eller hitta ämnen att skriva om. Det märks inte minst på bloggportalen Knuff.se (en sajt och portal som gör blogglöpsedlar baserat på vad bloggar under dagen skriver om). Inte sällan hittar du någon eller några av våra nyheter listade där som de mest bloggade. I veckan har vi synts där nästan varje dag, i hård konkurrens med DN, SvD och Aftonbladet. (se skärmdump)

Men det är också fler medier som uppmärksammar oss.
Inte så konstigt. Vi ligger i framkant med att hitta nya moderna lösningar på webbläsandet. Bland annat Resumé, Mediavärlden och tidningsexperten Vassa Eggen uppmärksammade vår banbrytande prenumeration ”Ekosmart” där vi är först med att räkna in webbprenumeranten i TS statistik.

Men även i andra nyheter. Vi blir allt oftare creddade av andra tidningar för våra nyheter, och ibland också citerade för att vi är roliga. Som i går när P3:s kvällspasset tog upp vår udda artikel om att forskare påstår att ”Mose var stenad på Sinai” (lyssna på programmet här, andra delen, 30min in).

Kort sagt. Vi är på stadig frammarsch. Och samtidigt äv i bara i startgroparna. Vi har så många idéer och utvecklingsförslag som ligger och väntar på att färdigställas tekniskt. Både gällande presentation av innehåll, navigering och nya funktioner.

Håll i dig. Och häng med in i framtiden.